Print Friendly

Jag har varit arbetslös sedan våren 2008. Det har gett mig en hel del erfarenheter när det gäller Arbetsförmedlingen. Om AF inte lyckas med att få in mig på något jobb – så anlitar dom en privat jobbcoach. Hos en sådan fick jag tillbringa flera månader under sommaren 2010.

Det jag fick göra hos jobbcoachen var att sitta vid datorn för att titta på platsbankens hemsida. Ibland kom det någon dit och föreläste – oftast om struntgrejer.

När det gått några veckor kom en man som ville ge mig en praktikplats, men som gav väldigt lite information innan jag skulle börja. Jag fick jobba under tuffa förhållanden, som liknade ackord. Jag fick bl a lyfta tunga glasrutor som vägde 80-90 kg/st med sugkoppar i stället för riktiga hydraulverktyg som brukar användas i vanliga fall. Ett annat exempel var att jag skulle stå med en vanlig handcirkelsåg på en pall, som stod på en gräsmatta, för att snedkapa en regelbräda i huvudhöjd. Det var bara tur att jag inte fick ett kast med sågen eller ramlade.

Man kan fråga sig vad Arbetsförmedlingen har för ansvar? Eftersom det redan från början sades att AF skulle pröva hur mycket jag orkade och vilken närvaro jag kunde klara, trodde jag att AF skulle besöka mig på arbetsplatsen.

Men inte ett besök gjordes – varken från jobbcoachen stegen eller Arbetsförmedlingen. Istället fick jag, när jag hade avslutat praktiken, ett slutomdöme av arbetsgivaren som nedgraderade mig totalt. Jag jämfördes med en fullfjädrad byggarbetare som ofta har utbildning och lång erfarenhet.

Det finns fler problem med systemet med praktikplatser. Trots att arbetet ofta innebär kostnader för exempelvis resor betalar AF bara en liten del av detta, och om man nekar att ta praktikplatsen får man t.ex. ingen A-kassa. I praktiken betalar man för att få jobba. Jobbcoacherna får dessutom betalt av AF oavsett om dom hjälper folk eller inte. Huvudsaken verkar vara att man inte ska stå som arbetslös i Arbetsförmedlingens statistik.

AF säger också att de inte skickar ut folk på praktik om det inte kan leda till en anställning. På det lilla enmansföretaget jag var på fanns inga planer på att anställa. Mannen hade dessutom tecknat en privat pensionsförsäkring som i praktiken innebar att han kunde gå i pension när han ville och han tänkte snart lägga ner sitt lilla företag.

Jag kräver inte mycket. Jag vill bara ha ett jobb. Ett riktigt jobb med en lön som man kan försörja sig på. Och ett jobb med en arbetsmiljö som jag klarar av. Jag har tvingats inse att Arbetsförmedlingen inte är till stor hjälp för att uppnå det.

Men jag hoppas ändå att det löser sig för mig. På något sätt.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here