Print Friendly, PDF & Email

Kärnkraften kommer aldrig att kunna användas för att lösa klimatproblemen eller säkra framtidens energibehov. Idag finns det ca 440 reaktorer i drift och ytterligare 65 under uppbyggnad runt om i världen. Och tusentals ton utbränt kärnbränsle som ingen ännu vet vad man ska göra av.

Få pratar dock om kärnkraftens begränsningar som energikälla. Per Kågeson, professor i miljösystemanalys är ett undantag. Enligt honom skulle det krävas ungefär 7 000 reaktorer av genomsnittlig storlek för att, i världsskala, nå samma nivå av kärnkraftsanvändande (och beroende) som vi har i Sverige, dvs. ca 45 % av elproduktionen. Detta skulle innebära en 15-dubbling av dagens el- produktion via kärnkraft. En sådan ökning skulle bland annat innebära problem när det gäller tillgången på uran. Det skulle givetvis även mångdubbla riskerna för nya olyckor. Detsamma gäller för de enorma mängderna av kärnavfall som det ännu inte finns någon lösning på hur det ska slutförvaras.

Kärnkraften är ett exempel på det kapitalistiska systemets kortsiktighet. De företag som idag tjänar pengar på produktion av el via kärnkraft betalar inte hela kostnaden vid katastrofer. Det handlar inte bara om akuta åtgärder och sanering som genomfördes i Tjernobyl och som kan komma att måsta genomföras i Fukushima. Det handlar dessutom om kostnader för sjukvård för en ökning av antalet cancerfall och missbildningar. Till detta ska läggas värdet på produktionsbortfallet. Inte heller betalar kärnkraftskapitalisterna en rimlig kostnad för 100 000 år av slutförvaring. Hur ska en sådan kostnad ö h t kunna beräknas? Och vilket kärnkraftsföretag finns kvar, och kan avkrävas ersättning, om det uppstår problem med slutförvaringen om 500 år? Eller om 50 000 år?

Precis som de spekulerande bankdirektörerna innan finanskraschen, räknar kärnkraftskapitalisterna med att kamma hem snabba vinster, samtidigt som samhället får stå för en överväldigande del av kostnaden när olyckan är framme. Detta sett i ett 10 000-årigt perspektiv.

För att både klara av att minska utsläppen av växthusgaser samt skapa säkra energikällor krävs att både en avveckling av kärnkraften och de fossila bränslena (olja, kol m.m.). Detta är givetvis en uppgift av enorma mått. För att klara detta krävs en långsiktig plan bestående av flera delar.

En del av planen måste bestå i effektivare energianvändning. Det måste sparas, helt enkelt! Detta innebär allt från samordning av varutransporter, både lokalt, nationellt och globalt (vid ett försök med samordning av varutransporterna i Uppsala minskade antalet lastbilar i centrala stan med 50 %). En väldig utbyggnad av transporter med tåg måste ingå i denna satsning. Även satsningar på tilläggsisolering av bostadshusen måste till, i Sverige kan detta ske i samband med den nödvändiga upprustningen av miljonprogrammet. För att ta två exempel.

Men redan nu måste massiva satsningar ske, på forskning och utveckling, för att snarast kunna producera och använda energi från exempelvis sol och vind. Den verkliga lösningen ligger i en övergång till dessa förnyelsebara energikällor.

Men i väntan på denna ökning av energi från sol och vind är det inte möjligt att klara hela energibehovet genom besparingar. Förutom besparingar kommer det att vara nödvändigt att – i väntan på den massiva utbyggnaden av energi från t ex sol och vind – utnyttja den existerande infrastrukturen. Denna består bl a av 750 miljoner fordon på väg mot en miljard. Om inte utsläppen från koldioxid (ekvivalenter) ska höja temperaturen i atmosfären på ett för den mänskliga civilisationen katastrofalt sätt så måste det till nya bränslen som omedelbart kan ianspråktas i de existerande motorerna, o s v. Sådana finns. Ett exempel av syntetisk diesel baserad på biomassa. Men detta räcker inte. Det krävs massiva insatser av forskning och utveckling på alla dessa tre plan för att klara uppgiften att ersätta både fossila bränslen och kärnkraft.

Om detta gigantiska projekt ska lyckas krävs att kapitalismen och dess kortsiktiga tänkande avskaffas. Det som krävs är en långsiktig planering för produktion i enlighet med mänskliga och miljömässiga behov. För oss innebär detta en övergång till demokratisk socialism. Det är bråttom.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here