Print Friendly

USA kvarstod som världens enda supermakt efter Sovjetunionens kollaps. Det nya imperiets (USA) militära dominans fick sitt uttryck på flera sätt.

I den s k Bush-doktrinen gav USA:s makthavare sig själva rätten att inte bara angripa länder man ansåg utgjorde ett hot, idag. Man gav även sig själv rätten att angripa länder som man ansåg skulle kunna, tänkas, utgöra ett hot i framtiden – detta utan stöd från andra länder – och med hjälp av kärnvapen. Den militära doktrinen uttrycker en obeskrivlig arrogans. Den bygger dels på enorm överskattning av USA:s ekonomiska styrka. Dels på en osannolik underskattning av det motstånd USA skulle möta i Irak, Afghanistan och i de arabiska upprorens värld.

Men på ytan var USA:s ekonomiska position ohotad, även ekonomiskt. Men bara på ytan. USA:s makthavare jämförde tillväxten hemma med EU och Japan, som under 90-talet hade stora problem, och drog slutsatsen att allt inte bara var under kontroll. Vissa talade t o m om en nya sorts ekonomi, i vilken kriser hörde historien till. Felen med de militära, och ekonomiska, doktrinerna berodde till mycket stor del på det politiska övermod som följde på Sovjets kollaps.

Är epoken med USA som ”enda supermakt” över? Svaret är komplicerat. USA:s andel av världens industriproduktion var redan stadd i minskning då Sovjet kollapsade – och grunderna till den ekonomiska kollapsen 2008 kan spåras långt tillbaka i tiden. Då Sovjet kollapsade 1991 fanns redan en trendmässig obalans mellan USA:s militära och ekonomiska styrka. Denna obalans har sedan dess ökat. USA:s ekonomiska problem underminerar alltmer dess militär-teknologiska övertag. USA har fått be sina allierade om hjälp för att kunna fortsätta att föra krigen i Irak och Afghanistan, krig som blivit till enorma ekonomiska och politiska belastningar. Under ytan växte ”finansiella massförstörelsevapen” fram – t ex i form av s k sub-primelån, CDO:s, osv – som exploderade i ansiktet på USA 2008. Samtidigt utmanas USA av Kina, och andra regionala stormakter. På kort sikt ekonomiskt. På längre sikt även militärt.

Krigsmaskin för lånade pengar
Bristen på satsningar inom industri och infrastruktur på hemmaplan står i våldsam kontrast mot de enormt kostsamma krigen. Enligt organisationen ”Veterans for Common Sense” (VCS) har 654 000 krigsveteraner från Irak och Afghanistan fått medicinsk behandling! Enligt VCS har totalt 6 029 amerikanska soldater hittills dött tillföljd av dessa båda krig. Ytterligare nära 100 000 soldater har skadats, eller evakuerats, av medicinska skäl. Men dessutom har 2 600 kontraktsanställda dödats och ca 70 000 skadats. Joseph Stieglitz, f d chef för världsbanken, räknar med att de totala kostnaderna för Irakkriget kommer att överstiga 3 000 miljarder dollar (om även produktionsbortfallet medräknas). Stieglitz avslöjar att beräkningarna är försiktigt gjorda. De baserar sig enbart på kostnaderna i USA och tar inte med resten av världen. Inte heller kostnaderna i Irak, enligt The Times.

Vad gäller USA:s krigsmaskin så är krigen inte det enda som kostar. Försvarsdepartementet finansierar totalt 716 amerikanska baser i 38 länder. Dessutom har USA stationerade soldater i ytterligare 110 länder. Under sommaren 2011 beräknas USA:s statsskuld stiga till över 1 400 miljarder dollar – eller ca 70 % av BNP. Det federala budgetunderskottet (ca 10 procent) är i nivå med Grekland och Portugal. Även de amerikanska delstaterna har enorma skulder och i många stater planeras brutala nedskärningar. USA:s krigsmaskin bidrar enormt till USA:s skuldsättning.

Det som än så länge räddar USA är att nationen fortfarande har världens största ekonomi: Vad gäller BNP är USA nästan tre gånger större än Kina – som ligger på andra plats. Ekonomins storlek, kombinerat med växande problem inom eurozonen, gör att för ”placerare” fortfarande ser USA som det säkraste landet att placera pengar i. Dollarn har fortfarande ställningen som världens reservvaluta. Många länder har köpt dollar, då deras valutareserv ska placeras, vilket dels ökar dollarns värde. Dels gör dollarn mer stabil än andra valutor.

Den amerikanska staten kan därför, tills vidare, leva vidare med enorma budgetunderskott. Tekniskt fungerar det så här: Det trycks upp mer av t ex statsobligationer. Så länge andra länder köper upp dessa värdepapper och betalar med dollar, får staten in de pengar som behövs för att täcka underskottet och budgeten går ihop. Men innebörden är att USA:s skuld mot omvärlden samtidigt växer för varje år. Den dag ett större land, som Kina, vill sälja dollar riskerar hela det globala ekonomiska systemet att rasa ihop. Värdet på varje dollar kommer då att minska. Detta ökar antalet dollar som USA:s regering behöver för att täcka sitt budgetunderskott. Men risken är att även andra länder då vill sälja sina dollar, inte köpa fler, eftersom det dollarinnehav de sitter med minskar i värde – timme för timme. År 1974 minskade dollarn för amerikanska turister med mellan 30-35 % på bara tre månader.

Om alla länder som idag sitter med dollar som reservvaluta börjar sälja samtidigt kan vi få se en kollaps av dollarns värde. Efterfrågan på produkter skulle då falla brant. En ekonomisk kris som skulle kunna få krisen 2008 att framstå som en mild bris är fullt tänkbar. USA lever på lånad tid. Så även dess krigsmaskin. Detsamma gäller för hela det globala ekonomiska systemet. Förr eller senare kommer USA:s  och Kinas intressen att kollidera på allvar.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here