Print Friendly, PDF & Email

År 1974 fråntogs kungen sin politiska makt, men inte ens då avskaffades den feodala rest som monarkin utgör, och som många europeiska länder sedan länge avlägsnat.

I boken med den träffande titeln Den motvillige monarken konstateras att Carl XVI före trontillträdet inte var klar med någonting, han hade inget eget intresse som kunde mäta sig med sin kände arkeologfarfars och han tyckte fortfarande bäst om snabba bilar, båtar, fester och damer.

Allt tyder på att kungen efter att han brutalt ryckts upp ur denna miljö fortsatte att leka i sandlådan tillsammans med de manliga vännerna, medan Silvia t.ex ägnade sig åt plastikoperationer och arbete mot barnsexhandel. Vanligt förekommande vid kungens fester har varit en överklasstradition som inneburit att unga lättklädda kvinnor, s.k kaffeflickor, under falska förespeglingar och stora alkoholmängder, utlovats guld och gröna skogar om de varit sällskap till männen. Men i realiteten har kvinnorna ifrån den undre världen på ett cyniskt sätt bara utgjort en tillfällig förströelse efter maten. Att det avslöjats att kungen varit en del av denna kultur är besvärande för monarkin som brukar påstås innebära god PR för Sverige och vara positiv för exporten.

Ingen verkar heller vara kungen behjälplig med att skickligt besvara närgångna frågor, utan han tillåts av en svans av överseende individer, utföra tvekande, virriga och pinsamma massmediala framträdanden. Och visst kan även monarker begå misstag, men problemet är att kungen utsätter sig för enorma risker att t.ex utpressas när han förnekar sina misstag. Så är t.ex fallet nu när de av flertalet journalister bevittnade komprometterande bilderna på kungen sannolikt ökar i värde pga kungens nekanden.

Det är dessutom också ytterst olämpligt att en monark beter sig som en omdömeslös driftstyrd barbar som i lönndom ränner runt på strippklubbar, istället för att utgöra ett gott föredöme. Önskar man som kunglighet att utgöra en del av det ibland krav- och lössläppta Svenssonlivet återstår egentligen bara möjligheten att abdikera. Men Victoria som ny monark är dock inte en lösning.

Det kan skenbart verka som att kungafamiljen lever i en skimrande sagovärld. Men i en globaliserad värld där pressbevakningen blir allt hårdare och liknar den hysteri det skandalomsusade brittiska kungahuset sedan länge brottats med, utsätts de kungliga medlemmarna för en omänsklig press. Kvälls- och skvallerpressen spekulerar t.ex nu ständigt i att Victoria är på väg att reproducera en blåblodig släktlinje och ett helt statsskick.Victoria som är en tidigare anorektiker, uppväxt i en person- och utseendefixerad kunglig kultur, tvingas att konstant konfronteras med tidningsbilder på sin mage som påstås växa och kritik mot kungahuset blir allt vanligare.

Det finns dock möjliga alternativ till monarkin, vars avskaffande uppenbart vore en human välgärning. Ett sådant skulle kunna vara att låta riksdagens talman istället inneha den rent formella statschefspositionen. Avskaffa monarkin.


Turerna kring Kungen – detta har hänt

November 2010: Boken Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken publiceras och beskriver kungens inblandning i sexfester, strippklubbar och otrohetsaffärer.

4 November 2010: Vid en presskonferens om boken varken bekräftar eller dementerar kungen bokuppgifterna.

19 Maj 2011: Dagens Eko bekräftar rykten om att kungens vän Anders Lettström anlitat ligaledaren Milan Sevo för att köpa loss skandalösa bilder på kungen. TV4 ser bilderna och uppger att kungen finns på två av dessa. Sevo hävdar att han tagit del av bilderna.

23 Maj 2011: Lettström tar på sig ansvaret för kontakterna med grovt kriminella och ber kungen om ursäkt.

EN KOMMENTAR

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here