Print Friendly, PDF & Email

Strax före jul sa IF Metalls avtalsråd ja till avtalet, även om det fanns många kritiska röster som undrade vad som hände med allt tal om ”Pay-back”, som varnade för att medlemmarna förväntade sig att förbundet skulle ta fajten och de som undrade varför förbundet bara nöjer sig med lite pengar och inte också driver på för andra bättre villkor i avtalen.

– Jag väntar nu med spänning på att den första direktören som talat om kris, nu själv också säger att ”jag kommer att ta ut max 3 procent i egen löneökning och bonus”, sa IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfvén på avtalsrådet.
Som om det någonsin skulle inträffa. Och om det inträffade; hur hjälper det IF Metalls medlemmar och vilken klen tröst skulle det inte vara för IF Metalls som kanske inte får ut hela löneökningen p g a den låga individgarantin i avtalet.

I kronor innebär IF Metalls avtal på 3 procent under 14 månader (2,6 procent i årstakt) i genomsnitt 730 kronor högre månadslön från den 1 februari. Samtidigt är bara 395 kronor garanterat på individbasis före den 1 oktober nästa år.
När väl IF Metalls avtal nu är klart faller alla in i samma kör; Regeringen, Konjunkturinstitutet, Svenskt Näringsliv, de borgerliga ledarsidorna och Medlingsinstitutet – alla pressar på för att ingen ska få gå över ”märket”.

– 2,6 procent i påslag i årstakt. Där ligger märket. Mer än så får inte lönerna öka i andra branscher, slår statliga Medlingsinstitutets chef Claes Stråth fast i en intervju.
Det är ju så nära statlig inblandning i lönebildningen man kan komma och en klar signal till alla kvinnodominerade förbund att alla planer på att jämna ut löneskillnader mellan könen för skötas inom respektive förbund. Det ska självklart göras, men det finns väldigt liten marginal att omfördela från ett manligt vårdbiträde till ett kvinnligt vårdbiträde. Det är ju den strukturella ojämlikheten som spelar den avgörande rollen.

Alla relativa förändringar där t ex Kommunals kvinnor får samma kronpåslag som metallarna (vilket dock betyder ett högre procentuellt påslag på en kommunal lön) skall med statsmaktens hjälp motverkas. Det kan nu alla LO:s kvinnor tacka ”märkessättaren” Löfvén för.

Oförmågan hos LO att samlas kring offensiva krav som ger ökad reallön åt alla, mest åt de lågavlönade och kvinnopotter för häva lönediskrimineringen av kvinnorna, gör att LO-ledningen lägger krokben på sig själv och medlemmarna. Om och om igen.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here