Print Friendly

Sifos mätning den 18 mars understryker krisen för regeringen. I mätningen får de fyra allianspartierna endast 43 procent. Till detta ska läggas att KD hamnar under 4-procentspärren till riksdagen. Samtidigt får S, V och MP tillsammans en majoritet med 50,1 procent.

När högeralliansen segrade i valet 2006 var det främst på löftet att bekämpa arbetslösheten – mot en socialdemokrati som misslyckats med att just skapa jobb. Sex år senare är det frågan om jobben och avindustrialiseringen som utgör regeringens största misslyckanden.

I höstas överskuggades regeringens brister av den historiska krisen för socialdemokratin. Krisen för S, kombinerad med att Sverige klarat sig förhållandevis bra genom den ekonomiska krisen (jämfört med t ex länderna i Sydeuropa), gjorde att regeringen kom undan med sin passiva hållning. Valet av Stefan Löfven satte punkt för krisen inom S, för denna gång. Istället har S gjort en rejäl comeback och två månader efter valet av Löfven har partiet ökat från 24,6 till 33,7 % i Sifos mätningar – en rekordsnabb uppgång.

Nu börjar blickarna riktas mot regeringens brister. Under alliansens tid vid makten har arbetslösheten stabiliserat sig på en ännu högre nivå. I februari 2012 låg arbetslösheten för hela befolkningen på 7,8 procent. Detta är lägre än krisåren 2009-2010, då arbetslösheten låg kring 9 procent. Men det som idag är ”låg” arbetslöshet motsvarar de höga arbetslöshetsnivåer som rådde under Göran Perssons sista år som statsminister. Ungdomsarbetslösheten utgör ett ännu större misslyckande för regeringen. I februari låg den på drygt 25 procent, vilket motsvarar 147 000 arbetslösa 15-24-åringar (Källa: AKU feb 2012).

Tusentals jobb och tekniskt kunnande i världsklass har förslösats genom att alliansen inte klarat att stoppa avindustrialiseringen. Redan i regeringens höstbudget var bristen på jobbpolitik tydlig. I praktiken var regeringens enda nya förslag till fler jobb en sänkning av restaurangmomsen. Detta samtidigt som viktiga industriföretag som SAAB gick i konkurs och AstraZeneca flyttade nyckelverksamheter utomlands – utan att regeringen lyfte ett finger.

Regeringens passiviet i kombination med svikande opinionssiffror har ökat spänningarna inom alliansen. Det är främst inom de mindre allianspartierna som missnöjet med regeringens passivitet pyr. I en rundringning genomförd av Aftonbladet uppgav mer än hälften av de svarande riksdagsledamöterna från FP, C och KD att Moderaterna saknar politiska idéer för framtiden. Budskapet från Reinfeldt till ministrarna ska, enligt en källa till Dagens Industri, vara att ”det är bättre att inte göra något alls än att göra fel”.

Enligt flera av de personer som DI talat med är gränsen snart passerad för då något av de mindre partierna väljer att lämna Alliansen och gå till val på egen hand. Även om en splittring av Alliansen är osannolik innan valet 2014 så är det ett nederlag för regeringen att de fyra partierna inte kan hålla sams. Alliansen, som under krisens första fas 2008-2009 påbörjade sin uppgång i opinionen genom att framstå som enad och regeringsduglig, riskerar nu att framstå som splittrad och handlingsförlamad. Detta samtidigt som vi går in i en ny fas av den ekonomiska krisen.

Samtidigt finns det de inom Moderaterna som vill ändra sammansättningen inom alliansen. I Aftonbladets enkät bland 141 M-politiker vill 34 procent gärna ha med Miljöpartiet i en regering efter valet 2014. MP har, sedan det rödgröna valnederlaget 2010, öppnat för samarbete med alliansen. Partiet har även gjort upp med regeringen om migrationspolitiken.
Även inom Moderaterna ökar spänningarna. Enligt källor till Dagens Industri riktas även den interna kritiken mot bristen på politik mot arbetslösheten. Enligt DI:s källa pekar man på att M borde utveckla en ny näringspolitik för att kontra Socialdemokraterna.

På en pressträff i samband med M:s Sverigemöte i Örebro gick Anders Borg ut och kritiserade sin egen politik när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Samtidigt hade Borg inget nytt att presentera utan hänvisade istället till en rad utredningar som kommer senare under året. Det enda mer konkreta som Borg förde fram var en vag formulering om riktade sänkningar av arbetsgivaravgifterna, exempelvis för ungdomar. Det finns dock inga belägg för att sänkta arbetsgivaravgifter skulle leda till att fler jobb skapas.

Regeringen kunde länge leva på att svensk ekonomi klarade sig relativt bra under krisåren 2008-2009. Detta i kombination med en splittrad och svag socialdemokrati. Denna tid är dock förbi. Nu är alliansen själv splittrad. Samtidigt har S stärkts. Regeringen har tappat initiativet. Samtidigt saknar även arbetarrörelsen ett jobbprogram. Utgången av valet 2014 är fortfarande en öppen fråga.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here