Print Friendly, PDF & Email

För att inbilla umeborna att etableringen av IKEA på Entré Syd inte skulle bli någon miljömässig försämring så var det säkrast att visa folk att det skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd även utan IKEA. Rent spontant alltså. Och lika stort som IKEA dessutom. Bristen på företag som ens kom i närheten av IKEAs storlek lämnades därhän. Det gällde att inte hänga upp sig på futtiga detaljer. Istället måste kreativiteten få flöda. Mycket fritt.   

Avgörande för att makthavarna skulle kunna hävda att ett handelsområde skulle ha kunnat växa fram även utan IKEA var att det överhuvudtaget skulle ha funnits ett handelsområde utan IKEA. Här kommer vi in på frågan om översiktsplaner och handelspolicy. Sverige är inget vilda västern. Här är markområden planlagda. Ett handelsområde måste vara utsett till handelsområde. Om så inte är fallet kan inte företag flytta dit. I Sverige råder ordning och reda vad gäller planer. Och tur är det.

Utan att kolla fakta uttalade sig Byggnadsnämndens Åsa Ögren tvärsäkert om att Entré Syd varit avsatt som handelsområde, sedan lång tid. Detta framgick Handelspolicyn från år 2000. Men också av den fördjupade översiktsplanen från 2011. Därför skulle det säkert ha vuxit fram ett handelsområde på Entré Syd – även om inte IKEA velat etablera sig där. Påstod alltså Åsa Ögren och Byggnadsnämnden. Men, säg den lycka som varar?

En enkel koll visade vilka handelsområden som fanns i handelspolicyn år 2000. Tre handelsområden omnämndes utanför Umeå centrum: Ersboda/Mariedal, Strömpilen och Prästsjön/Klockarbäcken. Men inget om Entré Syd! Området fanns inte med som ett handelsområde i policyn av år 2000. Vilken miss av Byggnämnden! Detta gjorde det mycket osannolikt att det ”spontant” skulle ha växt fram ett handelsområde på Entré Syd.
Nåväl. Byggnadsnämnden i Umeå ger sig inte för en liten fadäs. Åsa Ögren trodde sig också veta att den fördjupade översiktsplanen från 2011 bestämt att Entré Syd var ett riktigt handelsområde. Och då skulle en ”spontan” framväxt av ha kunnat ske ändå. Men, men. Här kommer problem nummer två. Översiktsplanen 2011 talar om Entré Syd som ett ”reservområde” för ”ett möjligt” fjärde handelsområde. Inte bra alls. Men sämre blir det. Översiktplanen från 2011 är nämligen överklagad (detta är ju Umeå)! Därmed gäller idag en annan översiktsplan daterad 1998. Och i ÖPL 98 utgör Entré Syd inte ens ett handelsområde i ”reserv”.

Slutsats: det finns ingen chans att Entré Syd ”spontant” skulle ha kunnat blivit ett handelsområde av IKEAs storlek – med samma inverkan på trafik och miljö – eftersom Entré Syd inte var ett handelsområde (före de hemliga kontakterna med IKEA). Men utan kontakten med IKEA – inget handelsområde på Entré Syd.

Innebörden av detta är att nollalternativet inte kan utgöras av ett påhittat handelsområde av IKEAs storlek. Ett sådant skulle aldrig ha tillkommit spontant. Det enda som tillkommit spontant är åkermarken och fågelsången. Det är detta som ska jämföras med IKEA, inklusive IKEAs p-plats för 2 500 fordon. Och en jämförelse med detta riktiga nollalternativ kommer att visa på en kraftfull försämring, vad gäller trafik och miljö, om IKEA etableras på Entré Syd.

Nu stod detta klart redan från början. Det som hänt är ”bara” att Byggnadsnämndens dribblande har visat att kommunens makthavare är beredda att trampa, inte bara på miljölagarna, utan också på allt annat för att att försöka lura umeborna. Tillvägagångssättet med ett påhittat nollalternativ är en skandal. Och för denna skandal står Sossarna, Moderaterna och Vänsterpartiet. Arbetarpartiet tänker avslöja dem.

Läs vidare: ”Nytt åtgärdsprogram för dagens
miljöhot – inte för gårdagens”
.

1 COMMENT

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here