Print Friendly, PDF & Email

Den, som det brukar sägas, ansedda tidskriften Nature var det fora i vilket några av världens främsta klimatforskare släppte bomben. Forskarna har räknat på givna löften som gjorts och de prognoser på utsläppen som idag kan ses. Därefter har de kommit fram till att även om världens länder håller vad de lovat vad gäller konkreta åtgärder kommer ökningarna av temperaturen att skena till över den gräns då många forskare tror att greppet om jordens klimat förloras, nämligen vid +3,2 grader.

Sedan klimatmötet i Cancún 2010 är den formella målsättningen, som världens ledare arbetar för, en temperaturhöjning på maximalt två grader. För några år sedan ansågs detta mål som absolut nödvändigt. Men allt fler forskare anser att målet är orealistiskt – om inte världspolitiken läggs om. Omedelbart. Men en sådan omläggning är inte i sikte menar många. Även forskare. Fiaskot vid FN-toppmötet i Köpenhamn 2009, tillsammans med försenade förhandlingar, har gjort att politikerna tappat greppet om klimatet. Forskare och tjänstemän kastar nu ur sig en besk sammanfattning av läget: tron på att den globala temperaturökningen ska stanna vid 2 grader är inte längre realistisk. Då uppstår frågan: vad skulle ett nytt mål på +3,5 grader innebära?

”Grönland försvinner, havet stiger 7 m”
Johan Rockström vid Stockholm Resilience Centre, en av Sveriges ledande klimatforskare, tillhör de som reagerar starkt – åtminstone i ord – på tanken att höja målet till +3,5 grader.
– Det är fullständigt vansinne att flytta tvågradersmålet till 3,5 grader. Redan två grader saknar vetenskapligt stöd som en ”säker” gräns. Kom ihåg att 2 grader i medelvärde globalt innebär 3-4 grader i Arktis.
– Vi vet, med mycket liten osäkerhet, att över 3 grader leder till tröskeleffekter av katastrofal natur. Grönland går med största sannolikhet förlorat, och världen drabbas av 7 meters havsyteökning. Världens korallrev knäcks liksom sannolikt Arktis sommaristäcke.

Enligt Johan Rockström är de nuvarande klimatökningarna ett hasardspel med mänskligheten.
– Vi vet inte om mänskligheten med alla 9 miljarder människor 2050 kan anpassa sig till 3,5 graders global temperaturökning. Det är fullständigt oansvarigt att påstå att vi kan klara av en temperaturökning på 2-6 grader.
– Om det här är en trend, att ge sken av att en större temperaturökning är acceptabel, så är det mycket farligt, djupt oetiskt, och totalt verklighetsfrånvänt, säger Johan Rockström.

Men räcker indignation?
Frågan man kan ställa sig är vad Rockström har att komma med – utom sin indignation. Till saken hör nämligen att år 2015 har världens ekonomier redan släppt ut 90 procent av den mängd växthusgas som kan släppas ut fram till sekelskiftet för att den globala uppvärmningen inte ska landa på mer än två graders ökning. Samtidigt ökar världens utsläpp idag mer än någonsin. Redan år 2017 har hela mängden utsläpp som får plats inom tvågradersmålet släppts ut. Och då är det fortfarande 83 år kvar till sekelskiftet.

Nytt mål på 3,5°  – annars 6 grader
I den internationella energimyndigheten IEA:s senaste rapport ”World Energy Outlook 2011” tecknas en ny plan där man anger 3,5 grader som mål. Skälet bakom reträtten till detta nya mål är att om inget program alls utarbetas, för att uppnå åtminstone detta mål, så finns risken av en än värre utveckling. Den skulle leda fram till att jorden drabbas av en temperaturökning på upp till 6 grader. Och effekten av detta skulle bli en global naturkatastrof av gigantiska proportioner, enligt IEA. Vi vill tillägga att den mänskliga civilisationen, så som vi känner den, skulle försvinna.

Men att nå målet att stoppa temperaturökningen vid +3,5 grader kräver också väldiga insatser. Den allra största mängden nyproducerad energi måste komma dels från förnyelsebara energikällor som vindkraft, solkraft och biobränslen. Dels från en stor utbyggnad av kärnkraftverk. Detta enligt IEA. Det senare är inte helt okontroversiellt, som alla någorlunda insatta vet, bland många länder och grupper.

Dessutom krävs också politiska styrmedel. Ländernas ledare måste, exempelvis, förbinda sig att agera utifrån det nya målet på +3,5 grader. Annars kommer jorden att drabbas betydligt värre. Tyvärr är dessa styrmedel inte för handen. Idag. Men det hjälper inte att sitta och gnälla över dåliga ledare. Eller motivera sin provocerande passivitet med att det ju ändå är för sent.

Arbetarpartiet är inte till för uppgivna gnällspikar som vägrar ta itu med problemen. Vi ska återkomma till den globala debatten – inte minst till uppdraget att rädda den mänskliga civilisationen. Under tiden uppmanar vi alla till aktivitet. På mittuppslaget i detta nummer, samt på sista sidan ”Umebladet” kan du läsa om den ursinniga kamp som utvecklats sig mellan oss och den politiska ledningen i Umeå med den koleriske – och för miljöargument fullständigt oemottaglige – Lennart Holmlund, kommunalråd S. Striden om klimatet måste nämligen tas med både de lokala och globala makthavarna.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here