Print Friendly

USA har sällan varit så splittrat som idag. I centrum står president Barack Obamas sjukvårdsreform, som syftar till att ge uppåt 36 miljoner amerikaner, som hittills stått utan sjukförsäkring, den trygghet som en sådan innebär. I juni beslöt slutligen Högsta Domstolen att godkänna de huvudsakliga beståndsdelarna i sjukvårdsreformen. Varför ledde inte detta till en allmän glädjeyra? Demokraterna har ju arbetat för en mer allmän rätt till sjukvård ända sedan Franklin D. Roosevelts dagar.

En del av förklaringen är att reformen inte är tänkt att börja gälla fullt ut förrän 2014 – två år efter presidentvalet! Detta ska kopplas till att republikanernas presidentkandidat, Mitt Romney, har lovat att han kommer att inleda kampen för att avskaffa reformen redan under sin första dag som president (om han blir vald). Vinner Mitt Romney innebär detta alltså att över 30 miljoner amerikaner aldrig får en chans att utnyttja sin rätt till sjukvård. De kommer att förlorar sin sjukförsäkring redan innan de fått sin chans. Många vågar därför inte ta ut något i förskott.

En tredje delförklaring till den uteblivna glädjeyran är att det framsteg som utgörs av ”The Affordable Care Act” (den lag som reformen bygger på) har solkats ned av åratal av juridiskt rävspel. Högsta Domstolen var splittrad i sitt beslut att godkänna lagens grunder. Dessutom avslog domstolen viktiga delar av det lagpaket som var en förutsättning för utbyggnaden av sjukvården för fattiga och handikappade kallad Medicaid. Denna utvidgningen är tänkt att utgöra hälften av Obamas hela sjukvårdsreform. Uppåt 17 miljoner människor i USA beräknas bli försäkrade via just Medicaid. Avslaget från Högsta Domstolen berodde på regeringens förslag att pressa motvilliga delstater till samarbete genom att hota med indragna bidrag. Detta ansågs vara oförenligt med konstitutionen. Delstaterna står idag för hälften av kostnaden för Medicaid.

Ett fjärde skäl till de relativt dämpade reaktionerna är den rad av politiska kompromisser som har drabbat reformen. En av de mest betydelsefulla, både ”ideologiskt” och ekonomiskt, gäller den utmärkta planen att utsätta de privata bolagens sjukförsäkringar för konkurrens från offentliga sektorns försäkringar! Förslaget skapade närmast panik bland försäkringsbolagen och tvingades bort genom politiskt fulspel. Försäkringsbolagen agerar nästan ofattbart hänsynslöst i sina försök att slippa betala ut ersättning till sina kunder som efter sjukdom eller olyckor tvingats uppsöka sjukvården (se Michael Moores film Sicko). Försäkringsbolagens metoder anses vara en av de viktigaste anledningarna till att sjukvårdsreformen, trots att fler amerikaner kommer att få tillgång till sjukvård, ändå kommer att innebära en besparing! Kongressens budgetkontor räknar med att sjukvårdsreformen skulle kunna minska kostnaderna för sjukvården med uppåt 40 procent. Detta främst beroende på två faktorer: dels att fler får tillgång till förebyggande åtgärder, dels att försäkringsbolagens brutala metoder (gömda under begreppet ”overheadkostnader”) skulle kunna begränsas. Liksom deras vinster. Konkurrens från offentliga försäkringar skulle kunna få en väldigt positiv betydelse för försäkringstagarna.

Men den kanske mest förödande kompromissen skedde då Obamas administration gav upp tanken på att de ”grundläggande hälsoförmånerna” skulle vara desamma för alla. Istället blev det nu så att varje delstat ska få bestämma vilka förmåner som försäkringstagarna ska få ta del av. Detta riskerar att skapa avsevärda skillnader då tradition och politiskt styre varierar stort inom USA.

En femte faktor som dämpar känslan av seger är att även om demokraterna vinner presidentvalet, och kan sjösätta sjukvårdsreformen 2014, så beräknar Kongressens budgetkontor att hela 24 miljoner människor fortfarande skulle stå utan sjukförsäkring år 2019. Av dessa skulle en tredjedel vara illegala invandrare.

Dyrast men sämst
Vi har hittills fokuserat på de aspekter som berör den enskilde amerikanen. Låt oss nu ta en titt på USA:s sjukvårdsystem ur samhällsekonomisk synvinkel. Enligt WHO är det amerikanska sjukvårdssystemet dyrast i världen, räknat per person, och näst dyrast i världens sett till andel av landets BNP. Samtidigt rankas sjukvårdens kvalité i USA först på plats 37 av 191 länder! Skälet till det orimligt dyra, och kvalitetsmässigt undermåliga, sjukvårdssystemet är ett resultat av försäkringbolagens hänsynslösa vinstjakt.

Det kan verka konstigt att inte Barack Obama, och hans demokrater, efter att ha brutit ett 75-årigt motstånd går mot en självklar seger i presidentvalet den 6 november. Men försäkringsbolagen mobiliserar nu alla resurser för att smutskasta förslaget att ge ytterligare drygt 30 miljoner amerikaner tillgång till en sjukförsäkring. De skrämmer med att påstå att regeringen försöker detaljstyra en allt större del av medborgarnas liv. Samtidigt, som vi har visat ovan, finns det dessutom en rad andra faktorer som minskar entusiasmen för ett i grunden stort steg framåt. Det Obama måste göra, för att ställa sjukvårdsreformens positiva sidor i centrum för valrörelsen, är att avslöja de krafter som till varje pris vill stoppa reformen. Detta skulle kunna mobilisera miljoner till valurnorna den 6 november. Men detta skulle tvinga Obama att bryta med hela den ytterst inflytelserika försäkringsbranschen, som i sin tur, genom tusen olika trådar, är sammantvinnad med andra finansinstitut som banker och bolåneinstitut. Och att bryta med avgörande delar av det ekonomiska etablissemanget står inte på Obamas dagordning.

Denna feghet från Barack Obamas administration kan inte bara kosta honom själv segern i presidentvalet. Den kan kosta uppåt 36 miljoner amerikaner ett anständigt liv genom förlusten av en sjukförsäkring!

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here