Print Friendly, PDF & Email

De senaste tjugo åren har antalet anställda i Sverige, inom svenska storföretag (som oftast är industriföretag), minskat. Samtidigt har svenska storföretag ökat antalet anställda – men ökningen har skett utomlands. Detta är en varaktig trend.

Den ekonomiska krisen, som inleddes 2007-2008, har ökat takten på avindustrialiseringen. Krisen har lämnat permanenta sår. Enligt IF Metall har ca 100 000 industrijobb försvunnit i Sverige sedan våren 2008. Hela företag har gått under eller flyttat sin verksamhet utomlands. Några kända exempel på detta är konkursen för Saab Automobile och läkemedelsföretaget AstraZenecas flytt av sin forskningsavdelning till USA.

Ser vi till den totala volymen av industriell produktion i Sverige, så har denna fortfarande inte återhämtat sig sedan 2008. Kraschen 2008 sände svensk industriproduktion tillbaka till de nivåer som gällde i slutet på 1990-talet. Under återhämtningen år 2010 och första halvan av 2011 tog industrin igen en del av de förlorade åren. Men faktum är att industriproduktionen år 2012 fortfarande ligger strax under de nivåer som gällde år 2005! Utvecklingen är skrämmande. Krisen 2008-2009 kastade svensk industriproduktion 10 år bakåt i tiden, och ännu ligger produktionen sju år efter.

Ser vi till industrins leveranser upptäcker vi en annan oroväckande effekt av krisen. Leveranserna av industriprodukter till utlandet återhämtade sig snabbt under år 2010. Ser vi till leveranserna som gått till den svenska hemmamarknaden så har dessa istället haft en mycket svag återhämtning. Leveranserna till hemmamarknaden ligger i nivå med vad som gällde under slutet av 90-talet och första halvan av 00-talet. Uppgången de senaste åren har gjort Sverige än mer beroende av exporten och den ekonomiska utvecklingen ute i världen – och i synnerhet i Europa.

Den svenska industrin har, till följd av att Sverige har en jämförelsevis liten hemmamarknad, varit tvungen att sälja en stor andel av sina varor utomlands. År 2011 motsvarade värdet på den svenska exporten hela 50 procent av BNP. Åtta av Sveriges tio viktigaste handelspartners finns i Europa och fem av dessa åtta länder finns inom eurozonen. Utvecklingen för svensk ekonomi är direkt kopplad till utvecklingen i dessa länder.

Mot denna bakgrund är hotet mot den svenska exportindustrin än mer allvarligt. Och behovet av ett program som kan ta itu med avindustrialiseringen framstår som än mer skriande. Sverige har mycket goda förutsättningar för att kunna utveckla en helt ny generation av grön industriproduktion. Det gäller exempelvis produktion av mer miljövänliga drivmedel som kan användas i världens snart en miljard motorfordon – istället för bränslen baserade på fossil energi som bensin och diesel. En teknik som utvecklas i bland annat Sverige är syntetisk diesel gjord på biomassa (BTL), som kan minska koldioxidutsläppen från dieselfordon med uppåt 80 %.

Sverige har också både det tekniska kunnandet och kapaciteten att utveckla och producera en ny generation av batteridrivna fordon. I Sverige finns tre stora fordonstillverkare – Volvo PV, Volvo LV och Scania. Inom ABB finns världsledande kunskaper inom elmotorer. ABB producerar även, redan idag, laddningsenheter för elbilar. Ett samarbete mellan ABB och Volvo vore ingen nyhet. Under 1990-talet samarbetade de två företagen kring en eldriven bil. Projektet lades tyvärr ned. I slutet av 2008 kontaktade dock Volvo på nytt ABB för ett liknande projekt.

Satsningar på massproduktion av miljövänligare bränslen och batteridrivna bilar kräver långsiktiga investeringar. I ett läge då industrins leveranser minskar och aktieägarna i företag som Volvo och ABB börjar se sina vinster falla riskerar de långsiktiga investeringarna att stryka på foten. Den fråga som måste ställas på dagordningen är: Vem ska ha kontrollen över vinster och investeringar? Aktieägarna med sina kortsiktiga vinstintressen – eller löntagarna via sina fackliga organisationer. Frågan om att stoppa avindustrialiseringen och satsa på en ny industriell generation är en ödesfråga. Utan ett program mot avindustrialiseringen så vittrar grunden för den svenska välfärden sönder. Det blir omöjligt att garantera kvaliteten inom vård-skola-omsorg; omöjligt att säkra ersättningar vid pension och sjukdom; omöjligt att rusta upp infrastruktur som vägar, järnvägar och avlopp.

Arbetarpartiet har påbörjat ett arbete för att utveckla ett Socialistiskt Industriprogram. Men vi kan inte göra det själva. Vi inbjuder därför alla som vill ta strid mot avindustrialiseringen, och bygga upp en socialistisk gren inom arbetarrörelsen, att ta kontakt med oss.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here