Print Friendly, PDF & Email

En ny svensk-rysk forskningsstudie visar att den 7000 kilometer långa sibiriska kusten i norra Ryssland är en mycket större källa till utsläpp av koldioxid än vad man tidigare känt till. Det handlar om permafrost som smälter och frigör stora mängder växthusgaser.

Det har tidigare varit känt att de senaste hundra årens höjning av de globala temperaturerna bidragit till att permafrosten, bland annat i Sibirien, börjat smälta. Tidigare har dock forskarna trott att smältningen enbart lett till utsläpp av metangaser i atmosfären (en växthusgas som är ca 20 gånger starkare än koldioxid). Den nya studien visar att de totala utsläppen av olika växthusgaser ur den sibiriska permafrosten kan vara tio gånger större än vad som tidigare beräknats – och att två tredjedelar av dessa utsläpp utgörs av koldioxid.

Studien visar att just den permafrost som finns längs de sibiriska kusterna är extra utsatt för smältning. Dels tinar permafrosten ”uppifrån” till följd av den uppvärmda luften. Dels innebär de längre isfria somrarna på Arktis, och den höjda havsnivån som följer av smältande isar, att permafrosten smälts och eroderas även ”från sidan”. Det är denna dubbla utsatthet som tros ligga bakom den kraftiga höjningen vad gäller utsläpp av växthusgaser i Sibirien.

Ännu så länge är det dock mycket små mängder växthusgaser som sipprar upp ur permafrosten. Men om den globala medeltemperaturen höjs med fem grader så kommer hela permafrosten obönhörligen att smälta. Men redan innan en höjning av temperaturen med fem grader så finns en risk att man når en kritisk punkt då utsläppen av växthusgaser från permafrosten är så stora att en irreversibel process sätts igång, där det inte längre skulle spela någon roll om människan sätter stopp för alla utsläpp. Den globala uppvärmningen skulle ändå bara öka.

Resultatet av en sådan utveckling skulle vara katastrofalt. I de arktiska permafrostjordarna beräknas ca 1 000 miljarder ton kol vara lagrat. Ungefär hälften av detta kol finns nedfruset i den sibiriska tundran. Detta kan jämföras med alla jordens träd och växter, som innehåller ca 650 miljarder ton kol, och alla olika växthusgaser i atmosfären, som beräknas motsvara ca 730 miljarder ton kol.

De smältande permafrostjordarna understryker behovet av att utmana dagens makthavare, vars brottsliga passivitet när det gäller kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser riskerar att leda till slutet för den mänskliga civilisationen.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.