Print Friendly

Svensk ekonomi är på väg in i en ny nedgång. Varslen om uppsägning är de största på tre år. Arbetslösheten har åter börjat stiga. Bakgrunden är att krisen i Euroområdet respektive USA, i kombination med en hårdare konkurrens på världsmarknaden och en högt värderad krona, slår mot exportindustrin.

Enligt Konjunkturinstitutet beräknas svensk ekonomi att växa med ynka 1,3 % under 2012. Den svaga tillväxten väntas hålla i sig även under 2013. Bakgrunden är en nedgång i världsekonomin – i synnerhet i Europa och eurozonen. Internationella Valutafonden, IMF, beräknar att BNP inom eurozonen kommer att krympa med 0,4 procent under år 2012. IMF tror att krisen inom eurozonen håller i sig minst under hela 2013, med endast en mycket svag tillväxt på 0,2 %. Ekonomiinstitutet Capital Economics tror på en ännu dystrare utveckling. De beräknar att ekonomin i eurozonen kommer att krympa med hela 2,5 % under 2013, och ytterligare 1 % under 2014.

Skulle något land, t ex Grekland, lämna euron ändras spelreglerna helt och hållet. Detta sågs som otänkbart för bara ett år sedan. Idag diskuteras snarare tidpunkten för Greklands oundvikliga utträde ur euron. Vad ett utträde skulle innebära är omöjligt att säga. I värsta fall leder det till att fler länder med mångdubbelt större ekonomier, som Spanien och Italien, också lämnar euron. De ekonomiska konsekvenserna vid en sådan kollaps av eurosamarbetet riskerar att få finanskraschen 2008 att framstå som en viskning.

Nedgången i Europa märks redan i Sverige. Precis som under krisen 2008 är det exportindustrin som drabbas först. Under hela 2012 har tunga exportinriktade industriföretag stegvis gjort sig av med anställda. I början av året ökade antalet visstidsanställda som inte fick förlängda kontrakt. Därefter var det de anställda på bemanningsföretag som försvann. Nu har en rad industriföretag även börjat varsla fast anställda om uppsägning. SSAB har varslat 450 anställda i Borlänge, Oxelösund och Luleå. Volvo Bussar lägger ned sin fabrik i Säffle – 390 anställda får gå. Dessutom bromsar byggsektorn in – nästan 900 byggjobbare har varslats under september. Totalt har 46 500 personer varslats om uppsägning under årets första nio månader.

Varsel och avskedanden inom industrin följs av varsel inom vård-skola-omsorg samt den privata tjänstesektorn. När det gäller den privata tjänstesektorn så märks krisen främst inom det som kallas ”företagsnära tjänster”. Det rör sig exempelvis om företag som sysslar med bokföring, revision och juridiska tjänster på uppdrag av de stora exportföretagen. De minskade skatteintäkterna som uppstår till följd av neddragningar inom industrin slår mot vård, skola och omsorg. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting riskerar vartannat landsting och var tredje kommun att gå med underskott de kommande åren. Om regeringen inte skjuter till ökade statsbidrag väntas det sammanlagda underskottet för alla kommuner och landsting hamna på minus 10 miljarder kr år 2016.

Denna ”krisens kedjereaktion” visar på två viktiga saker. Dels industrins ställning som ryggrad inom den svenska ekonomin. Dels hur beroende samhällets alla sektorer är av industrin – och hur tätt sammanlänkade de olika sektorerna är med varandra. I den politiska debatten sprids ofta myten om att vi lämnat industrisamhället och istället inträtt i det som kallas för ”tjänstesamhället”. Men ”krisens kedjereaktion” slår obönhörligen hål på denna myt. Detta är lätt att förstå för den som sett hur stängningen av ortens fabrik lett till att hela samhället utarmats. Det verkar däremot vara oerhört svårt att förstå för stora delar av etablissemanget.

Krisen 2008–2009 slog till hårt och snabbt. Men till följd av gynnsamma förhållanden, för svensk del, kunde ekonomin återhämta sig nästan lika snabbt. Den fas av krisen som vi nu går in i har en annan karaktär. De flesta bedömare är överens om att nedgången kan komma att bli långdragen, till och med mycket långdragen. Mycket pekar på att det kommer att dröja innan ekonomin pekar uppåt igen. Många fler människor riskerar att fastna i långvarig arbetslöshet och utanförskap. Redan idag är det 207 000 människor som är långtidsarbetslösa. Bland dessa ökar gruppen som varit arbetslös i längre än två år snabbast. I den ökända arbetsmarknadsåtgärden ”Fas 3” finns nu över 30 000 människor.

De svenska storföretagen har ingen brist på pengar. År 2011 uppgick den sammanlagda vinsten i ca 70 svenska storföretag till 468 mdr kronor (Källa: SME Direkt). I år beräknas vinsten bli drygt 300 mdr.

Kampen mot arbetslöshet och avindustrialisering måste inledas snarast. Här spelar fackföreningarna en avgörande roll. Varselvågen aktualiserar kravet om att facket borde få rätt att lägga in sitt veto mot uppsägningar, bemanningsföretag och outsourcing. Dessutom behövs ett långsiktigt program för investeringar i infrastruktur och industri. Frågan om vem som ska kontrollera vinsterna måste ställas. Om inte arbetarrörelsen levererar ett program som på allvar tar itu med dessa problem kan de kvarstående effekterna av krisen 2012-2013 bli mycket allvarliga.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here