Print Friendly

Nederlaget för republikanerna i valet 2008 innebar inte endast ett valnederlag. Efter George W Bush tid som president befanns sig USA involverat i tre krig. Nationen hade egna soldater både i Irak och i Afghanistan. Dessutom var USA inblandad i Etiopiens invasion av Somalia 2007. De enorma kostnaderna för dessa krig, tillsammans med stora skattelättnader för de rika, bidrog till att undergräva USA:s ekonomi.

Då Bush övertog presidentskapet efter Bill Clinton år 2001 hade USA överskott i den federala budgeten. Och statsskulden låg på under 6 000 miljarder dollar. Efter åtta år med Bush gick den federala budgeten med enorma underskott. Och statsskulden fördubblats. Detta drabbade Republikanerna mycket hårt. Efter terrorattacken den 11 september 2001 hade Bush stöd av 90 % av alla amerikaner. Under sina två sista år som president hade stödet för Bush minskat dramatiskt och låg i ett intervallet på mellan 35 och 25 %!

Valet 2008 innebar en katastrof för Republikanerna. De förlorade inte bara presidentvalet. De blev även besegrade i kongressens båda kamrar: senaten och representanthuset. Ett mått på Republikanernas svaga ställning hos det amerikanska folket vid denna tid, efter åren med Bush, visas av att demokraten Barak Obama fick 10 miljoner fler röster än sin republikanske motståndare. Och i valen till senaten och representanthuset fick Demokraterna 58 respektive 59 procent av rösterna.

I detta läge kom Tea Party-rörelsen att fylla rollen som en räddare av det republikanska partiet. Men är Tea Party-rörelsen ett uttryck för en djupare rörelse i det amerikanska samhället, och i så fall, för vad?

I USA används begreppet klass på samma sätt som svenskar talar om socialgrupper. I USA har traditionellt alla, med någorlunda välbetalda och trygga jobb, tillhört ”medelklassen” (socialgrupp två). Till dessa räknas bygg- och bilarbetare, sjuksköterskor och lärare, poliser, advokater och mindre företagare. Under medelklassen befinner sig arbetslösa, missbrukare, kriminella och, numera, den växande skaran arbetande fattiga. Det är viktigt för en amerikan att kunna säga sig tillhöra medelklassen. Alternativet är att du tillhör alla samhällets marginaliserade.

Ett fundament i den amerikanska drömmen utgjorde föreställning om att kunna göra en klassresa. Denna tro var djupt rotad, åtminstone hos de vita. Alla som arbetade hårt, inte lade ned tid på fackligt arbete, och skötte sig, kunde nå hur långt som helst. Men den hårda verkligheten har fått allt fler att vakna upp ur denna dröm. Medelklasstillhörigheten utgör alltmer sällan en språngbräda uppåt. Istället tvingas allt fler att slita allt hårdare för att klara avbetalningarna på sitt för högt belånade hus. Ofta genom sämre betalda jobb och längre arbetsdagar. Alternativet är att tappa sitt arbete, bli av med huset och ansluta sig till den växande skaran som bor i husvagn och tvingas ta emot matkuponger för att klara livets nödtorft. Idag krävs det blod för att hålla sig kvar i medelklassen.

Faktorerna som slagit sönder den amerikanska drömmen är flera. Dels handlar det om USA:s långsiktiga ekonomiska tillbakagång. År 1980 investerades en femtedel av det som producerades i USA. Trettio år senare hade investeringarna minskat med en fjärdedel. De sjunkande investeringarna har krympt avståndet mellan USA och andra länder. Under denna 30-års period har investeringarna i länder som Japan, Tyskland, Brasilien och främst Kina legat högre än i USA. USA: andel av världsekonomin har krympt dramatiskt efter Andra Världskriget. Enligt FN producerade USA 31 procent av världens alla varor och tjänster (BNP) år 1970. Fyrtio år senare hade denna siffra krympt till 23 procent. Om inte dollarn varit den främsta världsvalutan skulle tillbakagången för USA:s ekonomin ha varit långt snabbare.

Till dessa långsiktiga faktorer ska betydelsen av den ekonomiska kraschen 2008 läggas. Krisen började i USA och slog mycket hårt. Vid årsskiftet 2007/08 låg den officiella arbetslösheten i USA på 5,0 procent. Ett år senare, sedan krisen slagit till, hade arbetslösheten närmast fördubblats. Vid årsskiftet 2011/12 fanns det fortfarande 8,5 procent arbetslösa. Detta innebär att arbetslösheten har bitit sig fast på den högsta nivån sedan 80-talets början. En effekt av den höga arbetslösheten är att antalet människor som inte kan försörja sig själv ökar. Under hela 2012 var drygt 46 miljoner amerikaner beroende av matkuponger. Det utgör hela 15 procent av befolkningen.

Den bestående arbetslösheten, och antalet individer som är beroende av matkuponger, påverkar stämningen i hela samhället. Den amerikanska drömmen har för tiotals miljoner förvandlats till en mardröm. Det är mot denna bakgrund som framväxten av Tea Party-rörelsen ska förstås.

Läs vidare om Tea Party-rörelsen:

Ny chans för Republikanerna – eller något mer?

Är Tea Party-rörelsen fascistisk?

Rörelsens förebild och födelse

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here