Print Friendly, PDF & Email

Internationellt nätverk av socialister som bildades 2009

Workers’ International Network, WIN, är en politisk tendens vars grundläggande politiska analys av världssituationen stämmer överens med Arbetarpartiets.
Vi publicerar här en intervju med Roger Silverman, en av initiativtagarna till WIN. Roger Silverman berättar om WIN och den roll som nätverket strävar efter att spela i dagens situation.

Vad är WIN?
– Workers’ International Network (WIN) föddes ur en socialistisk diskussionslista via e-mail. Diskussionslistan utgör ett forum för fritt utbyte av idéer mellan olika socialister, både organiserade och oorganiserade, i en rad länder runt om i världen.
– Idéerna som ligger till grund för WIN har mognat fram under flera år av diskussioner, både via mail och på sporadiska sammankomster. På en sådan internationell sammankomst, år 2009, beslutades det att idéerna skulle sammanställas i ett dokument, Preparing for revolution. År 2012 sammanställdes ännu ett dokument, som kallas The Future International: Socialists and the movement against capitalism. Den grupp av individer som låg bakom dokumenten antog namnet WIN – för att skilja ut sig mot andra grupper som fanns representerade i diskussionslistan på nätet. På så vis utgör WIN en distinkt politisk tendens.

– WIN är en tendens i ordets ursprungliga bemärkelse: en grupp likasinnade människor med en gemensam syn på världsutvecklingen som argumenterar för sina idéer. WIN är inget revolutionärt parti, inte ens ett embryo av ett sådant, utan det är just ett nätverk. Och de dokument som WIN publicerar är inte några färdiga program, utan snarare ett sorts diskussionsunderlag. De utgör bidrag till en nödvändig diskussion om vägen framåt, där vi hoppas kunna bidra till utvecklingen av socialismens idéer.

Vilken roll spelar WIN?
– Vi hoppas kunna nå engagerade och stridbara arbetare som deltar aktivt i verkliga strider. Varje förnimmelse av den gamla ”vad-var-det-vi-sa”-attityden, som var en negativ egenskap hos de gamla vänstergrupperna, kommer att stöta bort dessa arbetare – med rätta. Även bland de mest erfarna och engagerade aktivisterna finns en förståelig skepticism mot varje antydan av ett mästrande och exkluderande tonfall. Det är en sund attityd från deras sida.
– Vi är givetvis ivriga att dela med oss av de teoretiska lärdomar vi anser oss ha dragit av historien och överföra dessa till en ny generation av kämpar. Men idag har miljoner marscherat, mobiliserat, strejkat och framförallt talat med varandra – från Aten till Kairo; från Santiago till Sydafrika. Vi kan vara säkra på att vi har minst lika mycket att lära av de heta debatter som dessa människor fört, som vi har kunnat läsa oss till genom studier av böcker och pamfletter. Vi måste lära oss av deras erfarenheter och idéer och försöka hitta sätt att tillsammans diskutera vägen framåt, för arbetare runt om i världen.
– Historiska förebilder är visserligen avgörande för att kunna förstå de händelser som utvecklar sig idag. Men vi måste akta oss för att försöka tvinga konstgjorda och förutbestämda mallar på dagens levande händelser. Den viktigaste förmågan – är förmågan att lyssna. Vem vet – embryot till en framtida revolutionär international kanske håller på att skapas just nu, genom de debatter som pågår på arbetsplatser, i gathörn och i kåkstäder runt om i världen!

Hur är WIN organiserat?
– WIN befinner sig fortfarande i en fas av uppstart. Det är ett litet och ganska löst nätverk av aktivister i ett antal olika länder. WIN-aktivister har dock spelat en roll i en rad strider: I ledningen för strejker, bonderörelser och kvinnorörelser samt i bygget av ett nytt enat arbetarparti i Pakistan; i de sydafrikanska gruvarbetarnas strejker; i kampanjer mot nedskärningar och rasism i Storbritannien; i Occupy-rörelsen i USA; i kampanjer för papperslösa invandrares rättigheter i Frankrike; i fackliga strider på Irland. Genom vår mail-lista och via internationella besök har vi försökt knyta kontakter och inleda dialog med stridbara arbetare runt om i världen.
– WIN-anslutna aktivister håller ständig kontakt via internet och träffas med ett par månaders mellanrum för att diskutera politiska perspektiv och utbyta politiska idéer.

Vad är WIN:s perspektiv på arbetarkampen?
– Den omlokalisering av industrin som skett under globaliseringens tidevarv har omformat arbetarklassen i världen. De gamla industriländerna i Europa och USA har genomgått en avindustrialisering. I USA har en tredjedel av jobben inom tillverkningsindustrin försvunnit sedan 2001. I Storbritannien har antalet anställda inom tillverkningsindustrin sjunkit till under tre miljoner för första gången sedan 1841!
– Samtidigt finns det nu långt över 100 miljoner industriarbetare i Kina – mer än dubbelt så många som i alla G7-länderna tillsammans (USA, Tyskland, Japan, Frankrike, Storbritannien, Italien och Kanada). År 2012 bor det för första gången fler människor i städerna än på landsbygden i Kina.

– Det finns idag tre miljarder löntagare i världen. För varje löntagare i Västvärlden finns det idag fem löntagare i Kina, Indien, Ryssland, Östeuropa, Sydamerika och Sydostasien. Kvinnor utgör majoriteten av löntagarna, och för första gången i världshistorien utgör arbetarklassen en majoritet av jordens befolkning.
– Dessa befolkningsförändringar har bidragit till en försvagning av arbetarrörelsens och socialismens traditioner i de gamla industrisamhällena i USA och i många länder i Västeuropa. Samtidigt utgör dessa förändringar en källa till hopp för den revolutionära potentialen hos världens arbetarklass samt för socialismen.
– Den pågående underjordiska strejkrörelsen i Kina för tankarna till 1890-talets Ryssland. Då som nu hade miljoner unga bönder slitits upp från de medeltida förhållandena i sina hembyar och gått rakt in i högteknologiska fabriker inom industrin. Det ekonomiska uppsvinget i Ryssland på 1890-talet slutade i den dittills största generalstrejken i historien, födelsen av sovjeter (råd av arbetare) och nådde sin kulmen med revolutionen 1905. Dessa händelser förändrade medvetenheten inom arbetarklassen internationellt, och utgjorde startskottet för vad som skulle bli en era av revolutioner i världen.

På vilket sätt skiljer sig WIN från redan existerande ”vänstergrupper”?
– De olika vänstergrupperna har alla sitt ursprung i en period då det existerade socialdemokratiska och kommunistiska partier med masstöd och miljoner medlemmar. Generationer av arbetare levde, stred och dog för att försvara sitt politiska arv. Det som höll dem tillbaka från seger var den privilegierade positionen och de borgerliga politiska uppfattningarna hos de byråkratiska skikt som ledde både de socialdemokratiska och de stalinistiska partierna. Hade det bara berott på arbetarklassens sociala styrka hade arbetarrörelsen varit i stånd att besegra borgerligheten. De mindre vänstergruppernas uppgift var att avslöja ledningarnas brott och svek samt att bevisa att de själva var ett bättre alternativ.

– Uppgiften som dagens socialister ställs inför är en annan. Historiska och ekonomiska faktorer, samt förändringar i befolkningens sammansättning, har omvandlat det politiska landskapet. Idag är det frågan om att återuppbygga själva rörelsen som står på dagordningen, snarare än att erbjuda en alternativ ledning med ett alternativt program för den existerande arbetarrörelsen.
– De gamla vänstergrupperna lyckades, i varierande grad, att utbilda sin medlemskader och vässa deras förmågor som teoretiker, författare, talare och organisatörer. I vissa fall lyckades man uppnå verkligt beundransvärda resultat. Den lojalitet som de aktivister, som vigt sitt liv åt dessa organisationer, uppvisar är en förståelig och berömlig egenskap. Dessvärre bär den med sig risken för klickbildning och konservatism samt en sekterism som består i en ovilja att sätta den bredare rörelsens intressen framför den egna rörelsens små fördelar. I en sådan situation riskerar de att tappa känslan för proportioner.

– De skulle indignerat förneka det, men i praktiken tror många gamla ärligt på att framtiden beror på om de kan vinna ledarskapet över arbetarrörelsen, vilket i praktiken leder dem till att prioritera bygget av sina egna organisationer före de objektiva behov som arbetarklassen står inför. De kan formellt hålla med om att uppgifterna förändrats, men deras stil, struktur och ”personlighet” har inte ändrats utifrån detta. De presenterar sig fortfarande ofta som ett avantgarde, som att de hade alla svaren, och med en intern regim som är fortsatt isolerad från rörelsen.
– Inom de gamla vänstergrupperna var även attityderna och förståelsen för kvinnors roll i klasskampen begränsad. För WIN utgör kvinnors kamp en grundläggande del av klasskampen runt om i världen. I takt med att klasskampen vaknar upp ur sin dvala, så hoppas vi att de mest hälsosamma delarna ur de gamla vänstergrupperna kommer att förkasta sina föråldrade käpphästar och förena sig med de nya massrörelserna.

Berätta lite om din egen politiska bakgrund

– Jag var en hängiven medlem i Militant i över 30 år, från det att jag var 18 år. Jag bidrog till att grunda CWI och var organisationens förste heltidare. Mellan 1973-1993 arbetade jag som heltidare och bodde under den mesta tiden i länder runt om i Europa och Asien. 1993 blev jag ett av de första offren för de utrensningar som senare kom att vanställa CWI.
– År 1996 skrev jag ett politiskt bokslut över CWI:s historia. Detta utgjorde mitt slutliga brott med organisationen. Strax efter detta tog jag kontakt med några gamla kamrater från USA, och på andra håll, via en diskussionsgrupp på internet – en föregångare till dagens socialistiska diskussionslista. Jag ser min roll i utvecklingen av WIN som mitt mest givande politiska bidrag hittills.
– Jag kan tillägga att mitt första uppdrag som nybliven heltidare för CWI var att besöka Umeå i Sverige. Syftet var att träffa vår första grupp medlemmar utanför Storbritannien och Irland. Arbetarpartiets inbjudan att delta på sin kongress i mars 2013 – nästan på dagen 40 år senare – har därför en särskild betydelse för mig.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here