Print Friendly, PDF & Email

I den senaste opinionsmätningen från Sifo får Centerpartiet ynka 3,2 procent av rösterna, vilket innebär att de skulle åka ur Riksdagen. Det är det sämsta resultat som C fått sedan Sifo startades 1967. Bakom detta katastrofresultat ligger den bittra interna strid som blossat upp inom C kring ett extremt nyliberalt förslag till nytt idéprogram som presenterades av partiets programgrupp strax innan jul.

Förslaget till idéprogram innehöll bland annat förslag om fri invandring, försämrad anställningstrygghet, platt skatt, rätt till månggifte, avskaffad skolplikt, avskaffad arvsrätt, med mera (se faktaruta nedan).

Idéprogramsförslaget togs fram av en falang av extrema nyliberaler, på gränsen till anarkister, som idag dominerar ledningen för C. Visserligen påstods arbetet med idéprogrammet ha skett ”öppet” genom att 10 000 förslag från olika C-medlemmar och -sympatisörer togs in via internet, men i slutänden är det denna nyliberala falangs idéer som kommit att dominera programmet.

Denna falang, ofta kallad ”Stureplans-centern”, har sina rötter  inom Centerns Ungdomsförbund, CUF. Kraven på exempelvis fri invandring, rätt till månggifte och platt skatt har drivits av CUF sedan flera år tillbaka och fördes in i under tidigare förbundsordföranden Fredrick Federley. I kretsen kring Federley ingick även Annie Lööf, som bl a var vice ordförande för CUF åren 2006-07. Idag driver CUF bl a krav på legalisering av sexköp. Det finns även en stor falang inom CUF som anser att förbundet bör kräva en legalisering av narkotika – främst cannabis.

Stureplans-centerns försök att föra in sina idéer även i moderpartiet provocerade fram en våldsam reaktion bland främst ett äldre skikt av centerpartister. Runt om i landet har hård kritik riktats mot programmet. Det handlar om allt ifrån distriktsordföranden och kommunalråd till riksdagsledamöter och tidigare partiledare.

Ordförande för C i Östergötland, Gösta Gustavsson, och energiministern tillika tidigare pariledarkandidaten Anna-Karin Hatt framstår idag som ett slags frontfigurer för det interna upproret. Både Gustavssons centeravdelning, Östergötland, och Hatt har presenterat alternativa förslag till idéprogram där de mest extrema förslagen tagits bort. Gustavsson har även, enligt Expressen, försökt få med sig centerpartister i Kalmar, Blekinge, Jönköping, Skåne och Kronoberg i ett gemensamt uppror! Samtidigt har Fredrick Federley, numera riksdagsledamot, sagt sig vara beredd att strida för formuleringarna i idéprogrammet. Programmet stöds även av CUF och studentförbundet.

Splittringen inom partiet är så allvarlig att Annie Lööf tvingades avbryta sin Thailandssemester för att försöka reda ut krisen. När hon återvände till Sverige tog hon ”definitivt avstånd ifrån” förslagen om månggifte samt slopad arvsrätt och sade att ”Centerpartiet kommer aldrig att bli ett nyliberalt parti” (DN 10/1-13). Lööf sade även att förslaget om fri invandring ska skrivas om.

Frågan är om Lööf har det som krävs för att klara av att ena partiet. Flera faktorer talar emot detta. Så sent som år 2006 försvarade Lööf offentligt CUF:s krav på månggifte. Lööfs svaga ställning blev tydlig i en intervju med Sveriges Radio där hon påstod att hon aldrig förespråkat månggifte för att sedan avslöjas som lögnare. Den starka kopplingen till den ena av de två stridande falangerna försvårar avsevärt Lööfs möjligheter att ena partiet. Dessutom har Lööfs korta tid som partiledare, sedan hösten 2011, kantats av misslyckanden och skandaler. Våren 2012 lanserade C ett förslag om sänkta ingångslöner med 20-25 % för alla – mitt under brinnande avtalsrörelse. Sommaren 2012 avslöjades en rad korruptionsskandaler med kopplingar till det Näringsdepartementet där Lööf arbetar som Näringsminister.

Till detta ska läggas att en djupare kris för Centerpartiet ligger bakom striden kring idéprogrammet. Partiet har, på 30 år, gått från att vara ett folkrörelseparti med över 100 000 medlemmar och förankring på främst landsbygden, till att vara ett tomt skal utan klar roll i svensk politik. C:s traditionella sociala bas bland bönder och jordbrukare har stadigt krympt. Och genom samarbetet inom Alliansen har C ytterligare skrämt bort sina traditionella väljare, bland annat genom förändringar i transportstödet som drabbar människor i glesbygd.

Jakten på en ny politisk profil började redan under Maud Olofsson. Då togs de första stegen mot att ”omprofilera” C till ett mer nyliberalt parti med bland annat krav på sänkta ungdomslöner och försämrad anställningstrygghet. Denna nya profil har dock inte vunnit gehör någon annanstans än i vissa exklusiva Stockholmsförorter, där C ökade sitt stöd i valet 2010. Men i resten av landet har C fortsatt att backa. Och nu får partiet alltså ynka 3,2 procent i den senaste Sifo-mätningen.

Annie Lööf har i praktiken hängt löst under hela 2012. Mycket talar för att striden om idéprogrammet kan bli droppen som tvingar bort Lööf som partiledare. Frågan är dock om C kan överleva som politisk kraft i Sverige. Det blir, om inte annat, mycket svårt att locka tillbaka ens de traditionella centerväljarna med paroller som månggifte och avskaffad skolplikt.

Fakta: Idéprogrammet
Några av de mest kontroversiella förslagen ur Centerpartiets förslag till nytt idéprogram:

  • Rätt till månggifte och slopad arvsrätt. ”Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar” står det i förslaget till idéprogram.
  • Plattare skatt. Idag betalar personer med höga inkomster mer skatt än de med låga inkomster, s.k marginalskatt. Detta system vill C ändra på.
  • Fri invandring. I idéprogrammet står det att C är för ”öppna gränser”, ”fri rörlighet” och ”fri invandring”. Alliansen som helhet är positiv till fri arbetskraftsinvandring.
  • Avskaffad skolplikt. Istället vill C ha en ”läroplikt” som innebär att det är föräldrarnas plikt att se till att barnet får en fullgod utbildning.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here