Print Friendly

Sverige har ett proportionerligt valsystem. Detta innebär att alla partier som får över fyra procent av riksdagsrösterna erhåller motsvarande antal ledamöter i riksdagen. För att göra det hela så rättvist som möjligt finns även s k utjämningsmandat.

Regeringen utses sedan av ledamöterna i riksdagen. Detta går till på följande sätt:
1. Talmannen för individuella samtal med riksdagens partiledare,
2. Man diskuterar vilka regeringskonstellationer varje parti kan tänkas stödja,
3. På basis av dessa samtal uppdrar talmannen åt en eller flera partiledare att försöka bilda en regering som inte blir nedröstad i riksdagen,
4. Efter att ha fått klartecken från berörda partiledarna presenterar sedan talmannen sitt förslag till ny statsminister och uppger samtidigt vilka partier som är tänka att ingå i en nya regering.
5. Därefter röstar riksdagen ledamöter om den nya statsministern.
6. Om inte förslaget till statsminister får 175 röster emot sig (eller fler) av totalt 349 väljs den föreslagne till statsminister,
7. Den valde statsministern är sedan den som, åtminstone formellt, utser övriga ministrar i den nya regeringen.

Vi understryker: För att talmannens förslag till ny statsminister ska falla krävs att en majoritet av riksdagens ledamöter (minst 175 stycken av riksdagens 349 ledamöter) röstar nej. Detta innebär att ett parti kan stödja en regering indirekt – genom att lägga ned sin röst – eller direkt genom att rösta för. I praktiken spelar detta ingen roll vid tillfället just då regeringen bildas. Ett exempel på detta är tillkomsten av folkpartiregeringen 1978. FP-regeringen bildades efter att den borgerliga koalitionen hade brutit samman på frågan om kärnkraften. Endast 39 ledamöter röstade för talmannens förslag till Ola Ullsten, FP, som statsminister. Alla var folkpartister. Hela 66 ledamöter röstade emot Ullsten. Dessa kom alla från M och VPK. Detta innebar att fler röstade emot Ola Ullsten än för. Men detta spelade ingen roll eftersom Socialdemokraterna och Centerpartiet avstod från att rösta, vilket innebar att S och C godkände att Ola Ullsten bildade regering.

FP-regeringen kom i praktiken att fungera som en s k expeditionsministär fram till det ordinarie riksdagsvalet året efter. Detta godkändes alltså av alla utom av 66 av riksdagens 349 ledamöter.

På samma sätt kan en alliansregering efter valet 2014 få ett indirekt stöd genom att SD eller MP lägger ned sina röster.

Opinionsläget i februari 2013 (Expressen/Demoskop)

Löfvens regeringsunderlag
Socialdemokraterna    31,9 %
Vänsterpartiet    5,8 %
Summa    37,7 %

Riskerar att åka ur riksdagen
Centerpartiet    3,4 %

Reinfeldts regeringsunderlag
Moderaterna    29,4 %
Folkpartiet    6,5 %
Kristdemokraterna    4,4 %
Sverigedemokraterna    9,6 %
Summa    49,9 %

Kan regera med både S och M
Miljöpartiet    8,3 %

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here