Det krävdes två varsel om strejk och ett om lockout innan EIO, elektrikerarbetsgivarna, åter skrev på det s.k inkasseringsavtalet med Elektrikerförbundet. Avtalet, som funnits på elarbetsmarknaden sedan 1960-talet, innebär att arbetsgivarna betalar in medlems- och kontrollavgiften för anställda som är med i facket. Denna ordning innebär bland annat att elektrikerfacket kan ha proportionella medlemsavgifter, vilket gynnar förbundets yngsta och lägst avlönade medlemmar.
– Det är en fantastisk seger för alla elektriker. Vi har inte behövt kompromissa på en enda punkt. Nu återstår förhandlingarna om kollektivavtalet som reglerar löner och arbetsvillkor, säger Per-Ola Nilsson från nätverket Unga Elektriker.
Enligt Elektrikerförbundet kom impulserna att säga upp inkasseringsavtalet direkt från ledningen inom Svenskt Näringsliv, som har en långsiktig plan att försvaga facken. Detta understryks av att inkasseringsavtalen har sagts upp även för grupper inom Metallfacken. Från Svenskt Näringsliv hoppades man troligen att färre skulle gå med i facket om de automatiska inbetalningarna upphörde och avgifterna för unga löntagare höjdes.
– Strejkvarslet splittrade arbetsgivarsidan. Aggressiviteten från Svenskt Näringsliv fick inte stöd från de enskilda medlemsföretagen som tyckte att inkasseringsavtalet var en icke-fråga, åtminstone jämfört med en kostsam konflikt. Till slut gick till och med Medlingsinstitutet på fackets linje, säger Per-Ola Nilsson.
Fackförbundet IF Metalls agerande i samband med förhandlingarna om inkasseringsavtalet har väckt ont blod på vissa håll inom fackföreningsrörelsen. Bakgrunden är följande: Elektrikernas första strejkvarsel möttes av ett motvarsel om lockout från arbetsgivarna. Motvarslet var dock mer omfattande än Elektrikernas initiala strejkvarsel. Detta tvingade Elektrikerna att varsla om strejk för ytterligare ett antal medlemmar, varav några arbetade på företag som tillhör Metalls avtalsområde. I stället för att, i detta läge, gå ut med sympatiåtgärder riktade IF Metalls ledning nu skarp kritik mot Elektrikerförbundet.
Metalledningen menade att Elektrikerna bröt mot LO:s stadgar eftersom att man inte fått det nya varslet godkänt av LO:s styrelse. Elektrikerförbundet, å sin sida, menar att LO:s styrelse fått information om varslet och att det rådde ett samförstånd kring stridsåtgärden.
– Menar du att stadgarna skulle förhindra ett enskilt förbund att svara mot arbetsgivarnas attacker, frågar sig Elektrikernas förhandlingschef Ronny Wenngren i Metalls tidning Dagens Arbete.
Motsättningen mellan IF Metall och Elektrikerförbundet är ännu ett tecken på att allt fler förbund inom LO ifrågasätter den nuvarande förhandlingsordningen, där Metall förhandlar först och där inget annat förbund tillåts ha högre lönelyft än Metalls avtal. Förhandlingsordningen innebär att Metall, och dess motparter bland arbetsgivarna, sätter ”märket” för hela avtalsrörelsen på LO-sidan.
– Metall är rädda att förlora sin position inom LO som ”märkessättare”. Det är det som ligger bakom agerandet mot Elektrikerförbundet. Men många med mig kommer att bli mycket missnöjda om Metall, utan strid, säljer ut de krav som vi kommit fram till inom LO-samordningen, säger Per-Ola Nilsson.
Elektrikernas seger visar att det fack som vågar mobilisera sina medlemmar i strid kan vinna. Det återstår att se om fler fack tar efter Elektrikerna under vårens avtalsrörelse.
Om ni vill hänga med i händelsernas utveckling på nätet gå till Unga Elektrikers Facebook-sida: https://www.facebook.com/UngaElektriker