Print Friendly

Dagen före skotten i Ådalen hände följande: Strejkbrytare hade blivit förlagda i en barack i Lunde. Det var en medveten provokation, från myndigheternas sida, att förlägga strejkbrytare mitt i det ”röda Ådalen” då strejk rådde. Detta skapade en oerhörd förbittring bland arbetarna – långt utanför Lunde.

Myndigheternas agerande tyder på att de ville framkalla en konfrontation mellan polis/militär å ena sidan, och fackföreningarna å den andra! Statens representanter trodde, uppenbarligen, att de genom sin överlägsenhet i eldkraft, skulle gå segrande ur en sådan kraftmätning. Det som hände sedan styrker denna tes.

Arbetarna samlades, som väntat var, utanför strejkbrytarnas barack. Genom att kasta sten mot baracken protesterade arbetarna mot att myndigheterna hade placerat strejkbrytarna i Lunde. I det mycket spända läge som myndigheterna själva skapat trappar de sedan ytterligare upp situationen ytterligare. Detta genom att polisen (eller militären) kastar en fosfor-handgranat mot arbetarna. Granatens funktion är att skapa panik genom eld- och rökutveckling. Kom ihåg: dessa provokationer från myndigheternas sida utspelade sig dagen före skotten! Händelserna visar dels på den explosiva atmosfär som rådde bland arbetarna. Dels på mentaliteten hos de officerare som dagen efter skulle ”ge eld” mot ett obeväpnat demonstrationståg och gå till historien som ”arbetarmördare”.

Fem döda kunde ha varit 150

Mycket tyder alltså på att myndigheterna verkligen ville provocera fram en konfrontation i Ådalen vid denna tidpunkt. Stämmer detta var tanken att statsmakten, genom en seger i arbetarrörelsens radikalaste fäste (Ådalen), skulle kunna bryta kampviljan både i denna del av Sverige och även på andra platser. Men det är däremot svårt att tro att samma myndighetspersoner hade tänkt sig detta vansinnesdåd: att två tunga kulsprutor skulle börja skjuta rakt in i ett demonstrationståg på uppåt 10 000 deltagare. Ordern att skjuta var en order om en masslakt av människor.

Denna dag dödades fem arbetare i Lunde och ytterligare fem skadades av kulorna som avlossades från de militärer som kallats in. Men det kunde lika gärna ha varit 50 döda. Eller 150 döda och 500 skadade. Men så blev inte fallet tack vare den sällsynta sinnesnärvaron från Tore Andersson. Denna arbetare tillhörde musikkåren och gick därför långt fram i demonstrationståget. Då kulsprutorna började smattra, och folk falla, blåste Andersson den militära signalen för ”Eld upphör” med sin trumpet. Militären uppfattade detta som en order och deras eldgivning upphörde! Men vad hade hänt utan detta ingripande? Det hade kunnat legat 150 döda på marken och 500 sårade.

Bristande verklighetsuppfattning

I en intervju i tidningen Brand, lite senare, uppgav Andersson att han delgivits misstanke om brott. Han skulle ”otillbörligen ha tagit kommandot över militär trupp”! Och så var det: Andersson hade verkligen tagit befälet genom att blåsa ”Eld upphör”. Hur många liv han därmed räddade får vi aldrig veta – vi kan bara gissa.

Idén att åtala Tore Andersson visar att myndigheterna helt saknade verklighetsuppfattning. Fem döda och fem skadade. Och ändå fortsatte vissa statliga funktionärer att agera på samma provokativa sätt som före – trots att utbrottet stirrade dem i ansiktet. Andra såg verkligheten klarare. Åtalet lades ned. Vissa inom borgerligheten insåg att ett åtal, i rådande stämning, skulle ha varit detsamma som att utlysa ett uppror i Ådalen. Ett uppror som kunde ha skapat en verklig rörelse bland arbetarna och deras organisationer. De hade tveklöst kunnat ta över makten i Ådalen men rörelsen kunde ha spritt sig, via Norrland, till övriga delar av Sverige.

Bemanningsföretag istället för politiskt småbus

Samma bristande verklighetsuppfattning finns hos borgerligheten idag. Somliga inom borgerligheten förstår inte vilka konfrontationer som Fria Moderata Studenters (FMS) strejkbryteri skulle kunna utlösa. Vi återupprepar frågan från artikeln om ”Munckska kåren”. Vad händer när det inte längre handlar om patetiska paroller som ”Fuck facket 4-ever” från knarkliberalerna i centerns ungdomsförbund, Cuf? Eller när de strejkbrytare som kör bussarna facket bestämt ska stå stilla, tillhör ett bemanningsföretag som kontrolleras av kriminella gäng, och inte rattas av FMS?

Förstår facken verkligheten?

Vi skrev att de myndigheter som ville åtala Tore Andersson 1931 saknade verklighetsuppfattning. Idag måste vi fråga oss om fackföreningarna förstår verkligheten? I Europa växer arbetslösheten. I Europa växer inflytandet för kriminella gäng för vilka våld tillhör vardagen. Och bemanningsföretag kommer att börja ställa strejkbrytare till företagens förfogande på ett organiserat sätt. Precis som i Sverige under 1920-talet. Och det har redan börjat. Förra sommaren ställde en funktionär för syndikalisterna fackliga krav på ett bemanningsföretag – och slogs blodig. Vad händer när representanter för LO-fack börjar misshandlas av kriminella?

Det är dags att börja tala om vad facket ska ta sig till när strejkbrytare, som inte vill se familjen svälta, står sida vid sida med strejkbrytare som har väst på sig och som får betalt för att slå strejkvakter blodiga? Då måste man antingen vända andra sidan till och avstå från strejkrätten. Och sedan kommer facket att tvingas avstå från respekt, medlemsavgifter och medlemmar. Eller så måste facket visa att vädjanden om solidaritet är en metod. Basebollträn är en annan. Och att facket både kan ropa talkörer och spela boll. Det kan verka som en lek då FMS kör hyrda minibussar. Men det gäng som satte kniven på strupen på syndikalisternas förhandlare, innan de slog honom blodig, leker inte alls.

Det räcker inte med att beundra monument över fallna hjältar. Istället måste vi börja tänka på hur vi ska organisera skyddet för de levande, för de som ska förhandla med kriminella bemanningsföretag. Men medan vi tänker så borde vi ändå resa ett monument över Tore Andersson. Vi kommer att behöva visa samma omsorg om våra kamrater, och samma kyla i handling då kulorna börjar vina, som denne hjälte med trumpet.

Fria Moderata Studenter utgör idag det politiska småbuset. Storbuset väntar.

Läs även:

EN KOMMENTAR

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here