Print Friendly

Den egyptiska borgerligheten – oavsedd om den är klädd i uniform och marscherar i USA:s ledband eller om den består av högerextrem islamistisk fundamentalism – saknar förmåga att föra Egypten framåt. Sedan början av år 2011 har landet styrts av fyra regimer: Mubarak, Militärrådet, Brödraskapet samt dagens Övergångsregering.

Den omedelbara situationen präglas av följande faktorer: a) en ekonomi i fritt fall med 30 % arbetslösa och 30 % under fattigdomsgränsen, b) till skillnad mot situationen i Grekland besitter tiotals miljoner egyptier ett stort självförtroende som erövrats genom erfarenheten att man kan fälla även ”starka” regimer, c) kontrarevolutionens folkfientliga styrkor är stridsberedda – både militärens och Brödraskapets, d) striden mellan dessa borgerlighetens båda flyglar är inte avgjord – ett brutalt militärstyre hotar. I värsta fall efter ett blodigt inbördeskrig. Mot denna bakgrund ställs socialismen som en dagsfråga.

Ett förbund mellan arbetarna och bönderna skulle kunna skapa en ny social och politisk struktur med kraft nog att splittra militären och fundamentalisterna. Egyptens har Mellanösterns starkaste arbetarklass. Samtidigt lever nästan 60 % av befolkningen på landsbygden. För att segra måste även förstädernas arbetslösa och torgens unga aktivister dras in i ett sådant förbund, tillsammans med de förtryckta kvinnorna, och den kraft som dessa besitter. Ett sådant förbund skulle ha tyngd nog att splittra den militär-ekonomiska maktstrukturen samt Brödraskapets maktstruktur – efter klasslinjer. Men ett förbund som enar de arbetande huvudklasserna, och de övriga skikten, måste vara baserat på åtgärder som innebär omedelbara förbättringar både i stad och på land.

Omedelbara förbättringar innebär: att militärens ekonomiska tillgångar och nyckelföretag måste socialiseras, att en omedelbar nationalisering av bankerna, och kreditsystemet i övrigt, genomförs, att återbetalningarna av stats- och utrikesskuld inställs: skuldbördan innebär att subventionerna på livsmedel hotas och ekonomin föröds, att kapitalflykt, pga inställda återbetalningar av skulderna, stoppas genom kontroll av kreditväsendet, att kapitalströmmarna istället styrs mot bostads- och bevattningsprojekt – som led i att avskaffa arbetslöshet och minska fattigdomen. På denna grund kan ett förbund skapas mellan samhällets arbetande huvudklasser – arbetare och bönder.

Socialistiskt handlingsprogram

Detta preliminära handlingsprogram ger en uppfattning om hur de omedelbara behoven hos arbetare, bönder, arbetslösa och ungdomar skulle kunna tillgodoses. De åtgärder som krävs för att genomföra programmet innebär att de borgerliga ramarna, som militärens kontroll av både statsapparat och ekonomi bygger på, kommer att sprängas. Ett program som spränger de borgerliga ramarna blir socialistiskt.

Den folkliga proteströrelsen som fällde Mubarak undvek krav på demokratisk kontroll över militärens ekonomiska ”imperium”. Inte heller krävde man att den militära maktstrukturen – som motsatt sig demokratiska rättigheter och som aldrig förmått avskaffa arbetslöshet och fattigdom – skulle upplösas. Den historiska proteströrelsen hade kraft nog att störta Mubarak 2011. Den gången drog Brödraskapetnytta av rörelsen för att komma till makten. I juni 2013 fällde de enorma protesterna Brödraskapets regim. Nu var det militären som kunde utnyttja massrörelsen till sin egen fördel. Så länge inte arbetarnas, böndernas och ungdomarna protester sker för att förverkliga ett socialistiskt program kommer den heroiska kampen att utnyttjas av dessa icke demokratiska krafter som gång på gång bevarat förtrycket och visat sig sakna förmåga att avskaffa arbetslöshet och fattigdom.

Den uppgift som ställs är att ena massrörelsen. Grunden för enighet ligger i ett förbund mellan arbetare och bönder. Men ett sådant förbund kan bara uppnås genom åtgärder som innebär omedelbara förbättringar – både i stad och på land. Detta kräver ett socialistiskt handlingsprogram i linje med det vi skisserat. Ett förbund mellan arbetare och bönder, grundat på ett socialistiskt program, skulle skapa en ny maktstruktur som kan splittra, upplösa och ersätta militärens och Brödraskapets. Detta utgör vägen till en demokratisk socialistisk revolution i Egypten.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here