Print Friendly, PDF & Email
Översättare: Tim Cambrant

Jag gick på en protestmarsch igår kväll för Trayvon Martin. Ungefär 500-800 deltog i marschen, skulle jag uppskatta. Det som var mest slående var att ungefär hälften av demonstranterna var svarta ungdomar.

Jag gick på en protestmarsch igår kväll för Trayvon Martin. Ungefär 500-800 deltog i marschen, skulle jag uppskatta. Det som var mest slående var att ungefär hälften av demonstranterna var svarta ungdomar.

Jag har aldrig deltagit i någon form av protest i Oakland – ens i Oaklands generalstrejk för några år sedan – där så var fallet. Inte ens i närheten. Stämningen var, som väntat, mycket militant. Vi marscherade nedför Broadway, huvudgatan i centrala Oakland. Flera åskådare vinkade eller fotograferade när vi marscherade. Jag ropade på dem och uppmanade dem att ansluta sig till oss. I fyra av de fem fallen gjorde de det. Återigen, även om jag provat det förut – till exempel i protester mot fallet då polisen dödade den svarta ungdomen Oscar Grant för flera år sedan – har jag aldrig fått en åskådare att följa med.

Flera människor jag pratade med höll med om att någonting annorlunda verkar hända. Jag tror att även polisen uppmärksammade det. Vid ett tillfälle gick demonstranterna upp på motorvägen och blockerade den. Förr hade polisen helt enkelt följt efter och slagit skiten ur dem och sedan arresterat allihop. I det här fallet lät polisen oss blockera motorvägen i ungefär 15 minuter och beordrade oss sedan att lämna platsen, vilket alla gjorde. Inga gripanden skedde som jag känner till, åtminstone inte medan jag var där. Faktum är att polisen upprätthöll en minimal närvaro, så mycket att nyhetsrapporteringen efteråt var ganska kritisk mot dem för det.

Jag fick tala, och jag kommenterade det populära slagordet ”hela systemet är skyldigt” och påpekade att det innebär att vi måste dra vissa slutsatser. Inkluderat bland dem är behovet att koppla ihop denna fråga med den om politiska fångar, isoleringsceller och Guantanamo. Detta fick stora applåder. Det fanns flera andra frågor jag borde ha tagit upp, men som vanligt i sådana här situationer så tar det ett litet tag att orientera sig själv ordentligt.

Demonstrationens (icke)ledning var en kombination av en ideell organisation ledd av svarta och anarkisterna som ledde Occupy Oakland. Deras tillvägagångssätt var helt enkelt att marschera runt och föra så mycket oväsen och störa som möjligt. På något sätt slog detta an en sträng hos majoriteten på demonstrationen. Om jag har rätt i att någonting annorlunda händer här, så representerar detta ledarskap helt enkelt den växtvärk som vilken ny rörelse som helst kommer att ha.

Jag hörde en liknande rapport från Los Angeles. Det är för tidigt att säga med säkerhet, men det verkar faktiskt som att en ny rörelse börjar utvecklas. Det kommer säkert ha sina upp- och nedgångar, men förhoppningsvis kommer den inte sjunka helt under jord som andra har gjort tidigare. Olika aktioner måste vara basen för en ny rörelse, men en ny rörelse kan inte klara sig på en diet av enbart aktioner, aktioner och aktioner. Det är den slutsats jag själv dragit av generalstrejken under Occupy Oakland för drygt ett par år sedan. Den här rörelsen är en del av det världsomfattande upproret mot kapitalismen och mot det förtryck som är en oundviklig del av systemet. Därför måste rörelsen också ha ett bredare program som exempelvis också tar upp frågan om gratis sjukvård och utbildning, miljöfrågor samt behovet av ett politiskt alternativ till Demokrater och Republikaner.

En annan sak att fundera på är detta: Som alltid står ungdomar i spetsen på rörelsen. Även denna gång. Men frågan är hur den här rörelsen kan koppla sig samman med ett större skikt inom arbetarklassen. Exempelvis fackföreningarna i San Fransisco-området. När man närmar sig den frågan måste man inse att det finns en enorm klyfta mellan fackets gräsrotsmedlemmar och dess ledning. Vi måste närma oss medlemmarna direkt – speciellt dom som jobbar inom offentliga sektorn och som alldeles nyligen varit ute i strejk.

FOTNOT Occupy Oakland var en del av Occupy-rörelsen som organiserade protester i över hundra städer runt om i USA. I Oakland blev protesterna extra kraftfulla tack vare rörelsens kopplingar till de lokala fackföreningarna. Den andra november 2011 stoppades all verksamhet i Oaklands hamn (USA:s femte största) för några timmar. Totalt 20000-30000 människor deltog i protesterna enbart i Oakland den dagen.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here