En mer allsidig utveckling är vad som krävs. Det gäller för arbetsmarknaden. Men också för handeln, kulturlivet och fritiden i allmänhet.
Med risk för att låta schablonartad: det är fler män som ägnar sig åt jakt och fiske än kvinnor. För att kvinnorna ska vilja bo kvar i inlandet måste det både finnas en bredare arbetsmarknad samt ett bredare kulturutbud. Lycksele måste byggas ut till att bli ett verkligt centrum i inlandet – med en differentierad arbetsmarknad och ett stort utbud av handel, film- och kultur. Det måste dessutom gå ”kulturtåg” till Umeå (med det menas bättre kommunikationer så att det Umeå har att erbjuda kommer hela länet tillgodo i större utsträckning än idag). Detta kräver, på sikt, en tätare och snabbare tågtrafik på olika tvärbanor.
Detta är några av de tankegångar som Arbetarpartiet har på hur trenden ska kunna brytas och hur antalet arbetstillfällen och invånare i inlandet ska kunna öka. Det vore lämpligt att sätta upp ett antal målsättningar för Västerbotten fram till år 2050: ett för hur många invånare som ska bo i länet – utanför Umeå och Skellefteå; ett annat för hur många förvärvsarbetande det ska finnas i dessa 13 kommuner. Arbetarpartiet är öppen för att våra förslag kan förbättras. Men preliminärt skulle vi kunna tänka oss följande två målsättningar:
Befolkningsmål: antalet återställs till samma nivå som vid 60-talets slut, vilket betyder ca 100 000 invånare – en ökning på ca 30 %.
Antalet förvärvsarbetande: målet är att återställa antalet till 1985 års nivå, vilket innebär ca 40 000 jobb – en ökning på ca 50 %.