Print Friendly

En liten elak krönika. Miljöpartiet (MP) vill alltid vara partiet som är för det som är bra och emot det som är dåligt. På sina nationella partikongresser talar de, både högstämt och gulligt, om att folkomröstningen förstärker demokratin. Men i Västerbotten – då det verkligen gällde – vad fick vi se? Jo, vi fick se ett MP som är redo att sälja sina principer för att få sitta kvar och styra landstinget tillsammans med S. Men chansen finns fortfarande att MP gör en omvändelse under galgen och respekterar den folkvilja som visade att endast en av tolv stödde den nej-sida som MP och S representerade i folkomröstningen.

Västerbotten och demokratin
Den hittills värsta krishanteringen som världen känner till skedde året 1914 i staden Sarajevo. Då sköts en arvtagare till en kejsartitel ihjäl. Bristen på krishantering slutade i Det Första Världskriget. I detta krig beräknas uppåt tjugo miljoner människor ha mist livet.

Den sämsta politiska krishanteringen i modern tid, i Västerbotten, har Miljöpartiet och Socialdemokraterna visat prov på. Det är Miljöpartiet och Socialdemokraterna som tillsammans styr landstinget. MP + S utgör alltså landstingets regering. Och dessa båda partier har i praktiken utgjort nej-sidan i den nyss slutförda folkomröstningen om sjukvården. Det fruktansvärt prestigefyllda agerandet från MP och S har nu spelat borgaralliansen rakt i händerna inför nästa val.

En förkrossande majoritet på 88,4 procent röstade JA till en lika (och bra) sjukvård i hela länet. Detta innebar ett förödande nederlag för nej-sidan som endast fick 7,5 procent av de avgivna rösterna. Det betyder tolv ja-röster på varje nej-röst. Vi i Arbetarpartiet, som har kampanjat hårt för en ja-seger, är mycket glada för att västerbottningarna sade JA. Men samtidigt är glädjen delad med en dubbel oro inför framtiden.

Detta skedde i samband med en folkomröstning om rätten till en lika (och bra) sjukvård för alla i länet. Det handlade om att landstingets majoritet ville spara in tre (3) miljoner i en budget på 7 240 miljoner. Därför berövade man inlandskommunerna Dorotea och Åsele två sjukvårdsplatser respektive en ambulans – och uppnådde på så sätt den eftersträvade besparingen på 0,4 promille. Det var som sagt inte mycket. Men den politiska kostnaden kan bli oöverskådlig. För MP och S. Dessutom kostade folkomröstningen 10-15 miljoner kronor (alltså tre-fyra gånger så mycket som ”vinsten” med besparingen). Oförmågan till krishantering kommer, utan tvekan, att gynna borgaralliansen i valet den 14 september nästa år. Och då inte bara i valet till landstinget. Den bristande krishanteringen, prestigen, kommer även att gynna Moderaterna och co i valen till länets 15 kommuner. Men också i riksdagsvalet.

Alliansens rikspolitik drabbar sjukvården i länet
Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade på ett tidigt stadium kunnat backa på denna mindre-än-halva-promille av budgeten. MP och S kunde ha hållit fram att den moderatledda alliansregeringens skattesänkningar innebär att den offentliga sektorn (av vilken sjukvården utgör en stor andel) numera får 123 miljarder mindre per år – varje år. MP och S kunde ha framhållit att detta bidragit till att statsbidragen till landstinget inte räknas upp i takt med inflationen. Och att detta innebär att just landstinget i Västerbotten måste skära ned med 124 miljoner kronor per år – varje år. För MP och S hade detta utgjort utmärkta argument för ett regeringsskifte i valet till riksdagen nästa år. Men inte. Speciellt socialdemokraterna har styrt landstinget så länge att de uppenbarligen tror att landstinget är deras privata angelägenhet.

Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade redan från början beslutat att det skulle krävas två saker för att de skulle bry sig om folkviljan: a) ett valdeltagande på minst 50 procent, b) att ja-sidan dessutom skulle vinna. Därför bedrev nej-sidan – i praktiken MP och S – ingen kampanj för sin nej-linje. Deras mindre genomtänkta linje var att om valdeltagandet blev lågt så skulle de, som tidigare sagts, inte behöva bry sig om folkomröstningens resultat.

Rent matematiskt innebar dessa krav att över hälften, av 50 procent av de röstberättigade i länet skulle rösta JA, för att MP och S skulle bry sig. Och så skedde faktiskt. Se nedan:

Det finns 207 696 röstberättigade  i Västerbottens län
 50 procent av de röstberättigade motsvarar 103 848 röstande
 Hälften av 50 procent blir 51 924 röstande
 Ja-sidan erhöll 57 150 röster: detta är över hälften av hälften
 Nej-sidan erhöll 4 824 röster
 Om vi nu antar att ytterligare 40 000 väljare hade deltagit i folkomröstningen så skulle vi få ett valdeltagande på över 50 procent (50,4 procent)
 Om vi sedan antog att alla dessa 40 000 hade röstat NEJ så skulle ändå Ja-sidan ha segrat – med röstsiffrorna 57 150 mot 44 824.

Men för att göra en lång historia kort: Ja-sidan erhöll över hälften av 50 procent av antalet röstberättigade i Västerbotten. Därför måste helt enkelt MP och S lyssna till folkopinionen. De måste lyssna på de som vill att inlandet ska återfå 0,4 promille av budgeten på 7 240 miljoner.

Prestige till döds
Till en början agerade MP och S som om de inte fattade utgången av folkomröstningen. Men troligen har representanter från ”högre ort” sagt att om det ska bli ett regeringsskifte så kan man inte agera hur dumt som helst regionalt. Och tänka sig: Socialdemokraternas ”starke man” Peter Olofsson har plötsligt upptäckt att majoriteten (MP och S) varit öppna i denna fråga. De har faktiskt alltid försökt hitta långsiktiga lösningar för samlokaliseringar (vilket Ja-sidan krävt). Enligt Olofsson står detta i ett avtal, bla bla bla.

Tala om en omvändelse under galgen: det krävdes att inlandsborna samlade in över 25 000 namnunderskrifter med namnförtydligande och personnummer; det krävdes en folkomröstning för 10-15 miljoner – tre-fyra gånger så mycket som besparingen på 3 miljoner (av 7 240 miljoner) – för att Olofsson skulle komma på detta. Tyvärr måste vi återkomma till frågan om krishantering. Nu är det för sent att hänvisa till avtal, som dessutom inte innehåller vad Olofsson påstår; det är för sent att säga att han som sosse (tillsammans med MP) alltid tyckt som de Doroteabor som gjorde uppror mot hans åsikter. Världskriget har redan brutit ut. Och varje gång Olofsson öppnar munnen gör han dåligt värre.
Det var bättre på Levis tid.

Läs även:

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here