Print Friendly, PDF & Email

Bara två år efter det fasansfulla dådet på Utöya tar  Fremskrittspartiet, och dess ledare Siv Jenssen, plats i den norska regeringen – tillsammans med moderaternas systerparti Höyre. De två partierna kommer att bilda en minoritetsregering.  Det är därmed en stor risk att det rasistiska och antifackliga Fremskrittspartiet kommer att ha stor inverkan på politiken i Norge.

Fremskrittspartiet inträde i den norska regeringen sker trots en tillbakagång i höstens val. Man förlorade mer än var fjärde väljare och gick från 22,9 (2009) till 16,3 procent (2013). En förklaring till det minskade stödet är att Utöya-mördaren Breivik länge var medlem i Fremskrittspartiet.

Fremskrittspartiet, som startade 1973 som ett liberalt skatteuppror, har sedan mitten av 1980-talet haft en tydlig rasistisk udd. Strax efter Utöya-massakern orsakade f.d. partiledaren Carl I Hagen en skandal genom att säga ”alla muslimer är inte terrorister, men alla terrorister är muslimer”. Detta fick många att undra om Fremskrittspartiet, mellan skål och vägg, ansåg att dådet på Utöya inte var en terrorhandling.

Inför årets val sa den tillträdande jämställdhetsministern från Fremskrittspartiet angående våldtäkter: ”Tjejer har också ett eget ansvar när det gäller våldtäkter, att inte hamna i de situationerna och våldtäkterna beror till stor del på invandrade män med en medeltida kultur”. Jämställdhetsministern (!) har också sagt att hon funderar på om man på förskolorna bör läsa böcker där homosexuella förekommer.

Fremskrittspartiets inträde i regeringen har redan tjänat till att brutalisera debatten kring flyktingar i Norge. Ett av den nya regeringens första beslut var att halvera flyktingmottagandet från krigets Syrien. Den nya regeringen talar också om att införa begränsningar för anhöringinvandring och språktest för att få medborgarskap. Ett uppmärksammat trippelmord på en buss, där en utvisningshotad flykting gav sig på tre medpassagerare, har ytterligare spelat rasisterna i händerna.

Fremskrittspartiet räknar med att ministerposterna ska ge legitimitet åt partiet, som tidigare inte släppts in i de fina salongerna. Rasistiska åsikter kommer troligtvis också att bli mer accepterade. Detta är ett hot mot den enighet som krävs för att försvara löntagare, fackföreningar och välfärden mot de angrepp som alldeles säkert kommer från den nya regeringen. Fremskrittspartiet har exempelvis länge varit motståndare till nationella kollektivavtal.

Fremskrittspartiet har ända sedan starten 1973 odlat bilden av att vara ”småfolkets företrädare” mot politiker och byråkrater i Stortinget. Partiet har exempelvis krävt att landets oljefonder ska användas för att höja pensionerna. Genom att ge Fremskrittspartiet posterna som finans-, arbetsmarknads och socialminister hoppas koalitionspartnern Höyre att partiet nu ska tvingas ”ta ansvar” för impopulära beslut. Därmed skulle bilden av Fremskrittspartiet som ”småfolkets företrädare” suddas ut vilket i sin tur skulle minska stödet för Fremskrittspartiet.

Även om Siv Jenssen, och hennes parti, skulle förlora ytterligare stöd, som en del i en impopulär regering, innebär det faktum att Fremskrittspartiet nu sitter i regeringen att rasistiska åsikter legitimeras. Detta kan ploga vägen för mer extrema och våldsinriktade grupperingar på högerkanten. Höyre, och de borgerliga partier som bjudit in Fremskrittspartiet i finrummet, leker med elden. De är utan tvekan medskyldiga om nya högerextrema terrordåd skulle inträffa i Norge.

Fakta: Fremskrittspartiet

Till skillnad från Sverigedemokraterna har Fremskrittspartiet inte sitt ursprung inom nazismen. Istället har man sina rötter i ett liberalt ”uppror” mot höga skatter på 1970-talet. Under 1980-talet fick partiet dock en allt mer rasistisk prägel och i början på 1990-talet lämnade en grupp uttalade nyliberaler partiet.

Fremskrittspartiet vill minska skattetrycket. Man vill lägga ned stödet till offentliga förskolor och anser istället att barnen ska uppfostras inom familjen. Staten ska inte tillåtas överta familjens funktioner. Mot denna bakgrund av detta ska man också se partiets motstånd till homoadoptioner.

Fremskrittspartiet har också en tydlig antifacklig udd. ”En fritt fungerande arbetsmarknad fungerar inte bra så länge monopolliknande organisationer ingår avtal centralt mellan arbetstagare och arbetsgivare”, står det i partiets valprogram.

Under 2000-talet har man, precis som Sverigedemokraterna, försökt rensa ut mer extrema rasister ur partiet och tona ned invandringspolitiken. Man gör dock kopplingar mellan brottslighet och invandring, samt vill begränsa flyktingmottagandet till 1000 personer per år. Rasismen är idag partiets viktigaste sammanhållande länk.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here