Print Friendly

Den 25 maj i år är det val till EU-parlamentet. Tanken med val till olika, representativa, församlingar är att medborgarna ska kunna påverka utvecklingen. Men är EU en organism som tillåter medborgarna att påverka utvecklingen? EU-valet kommer att genomförs i 28 länder och totalt ska 751 ledamöter väljas. Av dessa 751 ledamöter tillfaller 20 platser (2,5 procent) Sverige.

Långtifrån alla beslut av vikt fattas i EU-parlamentet. När det gäller att bevilja lån i utbyte mot brutala nedskärningar, vilket bokstavligen betyder liv eller död för invånarna i länder som Grekland, så är det EU-kommissionen och den Europeiska Centralbanken som tillsammans med Internationella Valutafonden (IMF) fattar besluten. EU-valet handlar för oss i Sverige endast om en kamp för mindre än 3 procentandelar – inom ett parlament vars makt alltid varit mycket urvattnad.

Istället för att låta oss skyfflas fram till valurnorna som en hjord valboskap utan egen vilja, måste vi ställa oss några viktiga frågor. Vi anser inte att någon ska delta i EU-valet rent automatiskt, enbart av det skälet att man brukar rösta i valen till riksdag, kommun och landsting. Vi vill att du ska tänka över ett antal frågor innan du tar ställning till om du ska rösta i valet till EU-parlamentet. För om du röstar i valet till EU-parlamentet, då riskerar du också att legitimera (rättfärdiga) EU – och den utveckling för medlemsländerna som följer av de beslut som fattas av olika EU-organ.

Ställ dig själv följande frågor: Vilken är trenden när det gäller de beslut som kommer från EU-organisationen och dess medlemsländer. Bidrar besluten från EU till något positivt, som att sänka arbetslösheten, stärka trygghetssystem och demokratiska rättigheter? Eller framträder EU-organisationen allt tydligare som ett redskap för bankernas och storföretagens strävan efter att: a) underminera allas rätt till arbete på anständiga villkor, b) bryta upp välfärdsstatens olika trygghetssystem vid arbetslöshet, sjukdom och pension, c) försvåra utnyttjandet av demokratiska rättigheter som kollektivavtal, demonstrations- och strejkrätt?

Vi anser att frågan måste ställas: finns det någon möjlighet för en av Sveriges 20 ledamöter (av EU-parlamentets totalt 751) att förbättra EU? En annan fråga: Finns det något exempel på att en EU-ledamot från exempelvis Vänsterpartiet har kunnat driva igenom något betydelsefullt, och bestående, beslut som inneburit ökad välfärd för medborgarna i EU-länderna? Finns det något exempel där ett samarbete mellan ”vänster”-EU-parlamentariker från olika länder har kunnat stoppa de brutala nedskärningspaket som påtvingats länder som exempelvis Grekland?

En annan central fråga: innebär ett deltagande i EU-valet en fälla, en fälla som lurar medborgarna att överlåta försvaret av jobben, välfärdsstaten och de demokratiska rättigheterna till EU-parlamentariker som helt och hållet saknar möjlighet att påverka utvecklingen inom EU åt rätt håll. För om valet handlar om att välja maktlösa politiker till ett maktlöst organ, då innebär verkligen EU-valet en fälla, en fälla med syftet att förhindra att gräsrötterna inom facket drar slutsatsen att de själva måste organisera försvaret av demokratiska rättigheter (som kollektivavtal, demonstrations- och strejkrätt). Eftersom kollektivavtal, demonstrations- och strejkrätt angrips just nu, i samma stund som du läser detta, är det avgörande att försvaret av dessa rättigheter organiseras omedelbart – och på en nivå där alla kan delta i försvaret och både få insyn och inflytande.
Därför måste frågan ställas: bör valet till EU-parlamentet bojkottas – och i så fall hur? Om EU-valet bojkottas – är då alternativet att sätta sin tilltro till att en svensk regering både vill och förmår bekämpa arbetslösheten, försvara de trygghetssystem som utgör välfärdsstaten och slå vakt om de demokratiska rättigheterna? Eller kräver dagens globaliserade värld ett gränsöverskridande samarbete – men i en annan form än den EU erbjuder?

Det är med dessa frågor i bakhuvudet som du bör läsa övriga artiklar från detta nummer (längst ner på sidan).

Fakta, trender och demokratiskt underskott

▪ Årets val till EU-parlamentet är det åttonde i ordningen och kommer att omfatta 28 länder. Det första EU-valet genomfördes för 35 år sedan, det vill säga 1979. Vid detta tillfälle omfattades 9 länder.
▪ Valdeltagandet, mätt som andel av det totala antalet röstberättigade medborgare som ingått i de länder som tillhört EU vid de olika valtillfällena, har sjunkit vid varje val sedan 1979. Vid det första EU-valet deltog 63 procent av antalet röstberättigade i de nio länder som tillhörde EU för 35 år sedan. Vid det förra valet till EU-parlamentet år 2009 deltog endast 43 procent.
▪ Om vi vänder på siffrorna blir bilden följande: För 35 år sedan valde 37 procent att avstå från att delta i EU-valet. För fem år sedan valde hela 57 procent av avstå. Detta innebär att legitimiteten för EU, och dess beslut, hela tiden har minskat.
▪ Men samtidigt som EU:s folkliga förankring hela tiden har minskat (dramatiskt) har de nationella regeringar som ingått i EU – Tyskland, Frankrike, Italien, Sverige, o s v – frivilligt valt att dramatiskt öka EU:s befogenheter när det gäller organisationens möjligheter att påverka utvecklingen i medlemsländerna. Dessa två trender är helt oförenliga. Utvecklingen innebär nämligen att allt färre deltar i det val som påverkar deras liv i allt högre utsträckning. Detta kan vi kalla för det demokratiska underskottet. Makthavarna anser att de medborgare som inte röstar får skylla sig själva. Men skälet att allt färre röstar är att allt fler ser på EU som ett odemokratiskt organ.
▪ Dessa fakta och trender utgör underlag för vår uppmaning till alla läsare att tänka över frågorna:
– Bör valet till EU-parlamentet bojkottas, och i så fall hur?
– Krävs en annan form av gränsöverskridande samarbete?

Läs även:

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here