Print Friendly, PDF & Email

Det är fel att försöka hitta rötterna till dagens motsättningar i Ukraina i språkfrågan. Det är också fel att dela in de olika stridande politiska blocken efter språkgränser.

Protesterna i november uppstod huvudsakligen mot det uteblivna avtalet med EU, men myndigheternas övergrepp kom att ändra protesternas karaktär. Övergreppen innebar att demonstranterna allt mer kom att rikta sitt ursinne mot ett brutalt och odemokratiskt statsmaskineri lett av korrupta politiker och ämbetsmän.

I en före detta sovjetisk delrepublik som Ukraina, med dess komplicerade och våldsamma historia, har olika politiska läger periodvis försökt utnyttja språkfrågan för sina egna syften. Men spänningarna kring språket som, till och från, har gjort sig gällande i Ukraina har aldrig någonsin skapat motsättningar av den våldsamma karaktär som vi sett sedan i november 2013.

Idag, sedan Ukraina hamnat i ett tillstånd präglat av hårda spänningar och tendenser till upplösning, har språkfrågan använts som ett slagträ i striden mellan den majoritet som orienterar sig mot väst och den minoritet som orienterar sig mot Ryssland. Angreppet på ryskan från den nuvarande interrimsregeringens sida innebär naturligtvis att språkfrågan blir en av flera stridsfrågor. Detta är varken första eller sista gången som språket används som slagträ mellan stridande parter – detta pga språkets stora betydelse för olika nationaliteter eller folkgruppers identitet.

I Ukraina talas både ukrainska och ryska sedan hundratals år tillbaka. Språken är besläktade ungefär som svenska och danska. Enligt olika undersökningar anser sig mellan 55-65 % av ukrainarna ha ukrainskan som modersmål. Mellan 25-35 procent anser sig ha ryska som modersmål.

Det är värt att betona de många gemensamma nämnarna mellan de båda språkgrupperna. Många ukrainare talar både ryska och ukrainska. I ukrainska familjer finns ofta båda modersmålen representerade. I en undersökning från 2009 svarade 54,7 % av de tillfrågade att de ansåg språkfrågan vara irrelevant – de menade att det finns andra frågor som är viktigare. Endast 14,7 % ansåg språkfrågan som en omedelbar och viktig fråga.

Det finns inga tydliga geografiska gränser för var de olika språken dominerar. Ukrainskan talas främst i den västra delen av landet och på landsbygden. Ryskan dominerar i öst, söder och i större städer som Odessa. I huvudstaden Kiev talas båda språken. Några författare, som idag uppfattas som en del av den ryska litteraturhistorien, skrev på båda språken – ett exempel är Gogol. Han hade ukrainskt ursprung och blev bland annat känd för sina skildringar av den ukrainska landsbygden. Under sovjettiden var både ryska och ukrainska officiella språk, även om ryskan i praktiken dominerade.

Sedan självständigheten 1991 är enbart ukrainska officiellt språk. År 2012 infördes en lag som gör det möjligt för regioner med en stor andel rysktalande att införa ryska som ett andra officiellt språk. Det var denna lag som den nya regeringen försökte avskaffa efter sitt makttillträde. Lagen finns dock kvar – åtminstone tills vidare – eftersom den nuvarande interrimspresidenten lade in sitt veto mot lagens avskaffande.

Läs även:

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here