Print Friendly, PDF & Email

Situationen i Ukraina håller på att urarta. De våldsamma dödsfallen har ökat mitt i förvirringen och kaoset. Landet löper risk att slitas sönder i ett fullskaligt inbördeskrig. Valresultatet i det ukrainska presidentvalet, som hölls den 25 maj, innebär en ny vändning i den ukrainska politiken som präglats av tvära kast under hela det här året. 

Petro Porosjenko vann en jordskredsseger i valet. Hans närmaste rival var Julia Tymosjenko. Som vanligt i ukrainsk politik så var det ett val mellan två oligarker med miljarder på banken: gasprinsessan mot chokladkungen. Detta, att kapitalistiska oligarker dominerar både politiken och ekonomin, är Ukrainas förbannelse.

Det positiva med valresultatet är att kandidaterna från fascistiska Svoboda och Högra Sektorn marginaliserades. Deras styrka utgörs dock av beväpnade miliser med slagskämpar och inte av folkligt stöd.

Valet utsattes för en bred bojkott i de östra delarna av landet. Bara var femte vallokal höll öppet i Luhansk och Donetsk. Porosjenkos löfte om att ta itu med separatisterna i öst ”inom de första timmarna” följdes av en ny upptrappning mot inbördeskrig. Separatister som försökte ta över flygplatsen i Donetsk den 27 maj massa-krerades med tunga vapen.

Porosjenko fortsätter att brännmärka de proryska separatisterna som ”terrorister” och har jämfört dem med somaliska pirater. Han vill dock förhandla med Putin. Putin har klivit tillbaka och deklarerat att han erkänner den nya administrationen. Han har även dragit bort de ryska trupperna längs gränsen. Separatisterna är lämnade åt sitt öde.

De ursprungliga spänningarna i Ukraina utlöstes när presidenten Janukovytj störtades av massrörelsen på Majdantorget i Kiev i februari. Landets ekonomiska situation var desperat. Janukovytj ställdes inför valet att orientera landet mot Ryssland eller mot Väst. Ryssland gav ett bättre erbjudande och Janukovytj tog det. Han störtades delvis för att han agerade som en diktator och delvis av krafter i västra Ukraina som ville ha en orientering mot Väst, EU och Nato. Miljontals människor i de östra delarna av landet motsatte sig detta.

Dessa regionala spänningar har nu åsidosatts av stormakterna, som manipulerar de stridande parterna inom Ukraina för att gynna sina egna syften. Ukraina är numera en internationell krutdurk.

Bakgrunden till detta kaos står att finna i återinförandet av kapitalismen i Ukraina och övriga Östeuropa. Detta skapade en enorm fattigdom inom massan av befolkningen, medan en handfull oligarker stal landets rikedomar från det ukrainska folket. Sedan dess har landet styrts av olika klickar av korrupta miljardärer som alla uteslutande brytt sig om att främja sina egna intressen.

Janukovytj kastades slutligen ut när Radan (parlamentet) vände sig emot honom. Det verkar som att tunga oligarker som Achmetov och Firtash, som tillsammans kontrollerade 90 ledamöter, beslutade sig för att hans tid var ute varpå Radan beordrade att han skulle avsättas. Achmetov, som beordrade sina ledamöter att avsätta Janukovytj i februari, sponsrade sedan separatisterna i ”Folkrepubliken Donetsk” – vars representanter till stor del redan avlönades av honom. Nu har han dragit tillbaka sitt stöd för dem och flytt till Kiev. Oligarkerna leker med arbetares uppehälle och liv. Det visar hur ruttet det politiska systemet i Ukraina fungerar under kapitalismen.

Den hopplösa ekonomiska situationen har gjort människor desperata. Vissa arbetare i västra Ukraina tror att ett EU-medlemskap kommer att innebära ökat välstånd, medan andra, i östra Ukraina, tittar nostalgiskt mot Ryssland. Skälet till att arbetare desperat orienterar sig åt alla möjliga håll – och ger sig på varandra – beror på att en socialistisk kampanj för att ta tillbaka rikedomarna från oligarkerna för att använda dem för folkets bästa inte presenterats för dem.

Det går varken att stödja det pro-ryska gäng som representerades av Janukovytj eller det västvänliga gäng som har tjänat på att han störtades och som nu styr i Kiev. Vi motsätter oss såväl västmakternas försök att dra in Ukraina i sin intressesfär som Putins ryska fulspel.

Ukraina är ett land där miljoner människor – på Krim, i Odessa i söder och i de östra delarna av landet – har ryska som modersmål och ser sig själva som ryssar. I princip det första beslutet som togs av den provisoriska regeringen, som utsetts av rörelsen på Majdantorget i Kiev, var att proklamera att ryska inte längre är ett av Ukrainas officiella språk. Miljontals människor i Ukraina såg detta som ett hot om att degraderas till andra klassens invånare. Detta var inget tomt hot – det har redan skett med den rysktalande minoriteten i de baltiska staterna.

På Krim, där den ryska Svartahavsflottan är stationerad, har majoriteten alltid sett sig själva som ryssar. Regionen var en del av Ryssland fram till år 1954. Minoritetsfolket krimtatarerna utsattes dock för folkmord under Stalin, och motsatte sig att bli en del av Ryssland. Men de har varit tysta. Folkomröstningen och den efterföljande
anslutningen till Ryssland verkar ha skett med en nickning.

Den nedgångna industriregionen Donetsk och staden Odessa är dock en annan femma. Där är befolkningen långt mer blandad. De folkomröstningar som organiserats i östra Ukraina har varit ett skämt. De pro-ryska separatisterna har gått ut med uppgifter om väldiga majoriteter i både Donetsk och Luhansk. Men omröstningen skedde under vapenhot. Detta gör resultatet meningslöst.

Läs även:

2 KOMMENTARER

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here