Print Friendly, PDF & Email

Rörelsen representerar de första skälvande stegen i det politiska uppvaknandet av en ny generation i Kina. På grund av detta kommer rörelsen att innehålla många olika politiska idéer och en mycket snabb utveckling av den politiska medvetenheten, i synnerhet som ett resultat av polisvåldet och brutaliteten från de kontrarevolutionära slagskämparna.

Byråkratin i Beijing kommer att se på denna rörelse med fasa, speciellt eftersom fackföreningarna i Hongkong organiserat en generalstrejk för att stödja kampanjen för demokrati. Den kinesiska arbetarklassen består av 300 miljoner löntagare – fler än i Europa och Nordamerika tillsammans – och är mycket stridbar. Kinesiska arbetare har deltagit i strejker trots våldsam repression från statsmakten. Förra månaden strejkade runt 30 000 arbetare inom skoindustrin. Beijing är livrädda för att rörelsen för demokrati i Hong Kong ska fortplanta sig ut på det kinesiska fastlandet.

De kommentatorer som säger att insatserna är höga har rätt. Antingen så tvingas Beijing göra en pinsam reträtt när det gäller styret i Hongkong, vilket skulle ge arbetarklassen i fastlands-Kina smak på demokratiska rättigheter. Eller så fortsätter Beijing att kontrollera valen och enbart släppa fram kandidater som de granskat. Även om rörelsen ebbar av så kommer inte de grundläggande frågorna att försvinna.

Den kinesiska regeringen har tagit steg för att expandera den fria marknaden, i förhoppningen om att detta ska stimulera ekonomisk tillväxt och skapa jobb. Deras problem är att varje steg de tar mot att ge den fria marknaden en större roll innebär att den kinesiska ekonomin blir känsligare för den kapitalistiska världsekonomins konjunktursvängningar.

Det kommer utan tvekan att finnas många i denna rörelse som har illusioner om att kapitalismen på något sätt kan lösa deras problem. Och borgerlig media kommer att försöka framställa kampen för demokrati som en kamp för utvidgad marknadsekonomi. Men den kinesiska arbetarklassen har en historia av kamp mot diktaturer sedan 1920-talet. Och denna rörelse har både rest sig mot kapitalistisk utsugning och organiserat sig för att avskaffa både feodalism och kapitalism.

Vad som ännu bara är i sin linda i Hongkong skulle kunna leda till en rörelse långt större än den Arabiska Våren för tre år sedan, och som har potentialen att bli långt mer hotfull både för kapitalismen och för byråkraterna i Beijing.

Läs även:

EN KOMMENTAR

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here