Print Friendly, PDF & Email

Vi har ställt tre frågor och besvarat två. Socialdemokratin tappade en tredjedel av sina väljare för att de angrep det välfärdssamhälle som de så starkt hade kommit att förknippas med. Vi har också kunnat se hur den sociala och politiska rörelsen i samhället rört sig bort – bort från de två dominerande partierna. Den första rörelsen bestod av en sorts ytlig markering i form av att ett antal socialdemokrater proteströstade på V.

Den andra rörelsen hade en djupare karaktär och innebar att många socialdemokrater vände ryggen åt arbetarrörelsen och bröt blockgränsen för att rösta på Moderaterna. Politiskt, om än inte röstmässigt, stöddes denna andra rörelse in i borgerlighetens mitt av kände högersocialdemokrater som Mona Sahlin och Thomas Bodström.

Den tredje rörelsen i samhällskroppen bestod i att många arbetare, vars naturliga hemvist tidigare alltid utgjorts av Socialdemokraterna, nu lämnade Moderaterna för Sverigedemokraterna. SD blev därmed Sveriges tredje största parti och utgör numera även landets tredje politiska block. Den verkligt stora frågan nu är om vi kan förvänta oss en fjärde social och politisk rörelse i samhället?

Med största sannolikhet kommer vi att få se fortsatta politiska och sociala rörelser i samhället. Dessa kommer att påverka alla samhällsklasser och speglas inom alla politiska partier. Detta gäller kanske extra mycket för SD, ett parti som inte alls har stelnat på samma sätt som de övriga partierna i riksdagen.

Låt oss därför studera Sverigedemokraterna. Dess rötter finns otvivelaktigt i 80- och 90-talens rasistiska och nazistiska skinheadsrörelse. Partiet bär fortfarande med sig en del av arvet från den tiden. Själva partiapparaten, exempelvis ombudsmän och distriktsordföranden, vissa riksdagsledamöter och andra personer, anslöt sig till partiet under dessa år. Till detta ska läggas att det verkar finnas en påfyllning av personer med rasistiska värderingar via bl a ungdomsförbundet. Detta utgör en sida av partiet. Sedan har vi den centrala partiapparaten runt Jimmie Åkesson. Dessa strävar efter att bli accepterade av den traditionella borgerligheten i och utanför riksdagen. Men till detta kommer en tredje grupp: arbetarna.

De ekonomiska framtidsutsikterna
Ett parti som vuxit så exempellöst snabbt som SD har naturligtvis inte kontroll över sina 800 000 väljare. Frågan är nu hur partiets tre huvudriktningar kommer att reagera i samband med en ny ekonomisk nedgång. Låt oss nämna några ekonomiska och politiska problem.

Vi kan börja med att nämna industrins kris. Här handlar det om bristande investeringsvilja och kapitalexport vilket leder till en snabb avindustrialisering och förlust av jobb. Detta slår hårt mot många av SD:s nytillkomna väljare. Sedan har vi låglönekonkurrensen. Dess bakgrund består av den fria rörligheten av arbetskraft inom EU i kombinationen med bemanningsföretagen. Sedan över till lönefrågan. Vi får gå tillbaka 100 år i tiden för att hitta en period då lönens andel utgör en så liten andel av BNP som idag. Vi får dessutom gå tillbaka till 1930-talet för att hitta en period då skillnaden i medellön mellan arbetare och tjänstemän var så stor som idag.

Till detta ska läggas prognoserna om att EU, som ännu inte hämtat sig efter 2008 års ekonomiska nedgång, kan vara på väg in i sin tredje ekonomiska nedgång på sex år. Men låt oss inte sluta där. Enligt Migrationsverket kan Sverige också vara på väg att ta emot 500 000 nya asylsökande under de kommande fyra åren, mot bakgrund av konflikterna i Syrien-Irak. Avslutningsvis: alla dessa problem sker mot bakgrund av en högre arbetslöshet än vad Sverige haft sedan början på 1990-talet – speciellt bland ungdomar.

Frågan är nu hur vi socialister ska betrakta SD som rörelse. Å ena sidan har vi alltså ett antal personer med bakgrund i partiets bruna förflutna. Rasister som kommer att tillkämpa sig ett utrymme i samhällsdebatten då flyktingströmmarna ökar. Vi har också karriäristerna i gänget kring Åkesson. Men framförallt har vi 12-13 procent av arbetare, lågavlönade tjänstemän och småföretagare – grupper som alla har det svårt att få livet att gå ihop.

Vad ska vi socialister göra då dessa grupper drabbas av följande händesleutveckling: att ytterligare industrier läggs ned; ytterligare åtstramningspaket slår mot vård-skola-omsorg; möjligheterna för ungdomar att få jobb minskar ytterligare; pressar lönerna nedåt och ökar klassklyftorna i samhället. Detta samtidigt som antalet nya flyktingar kommer att slå rekord.

Ska vi lämna dessa utsatta ofta unga manliga arbetare åt en alltmer aggressiv rasistisk propaganda från de ”bruna” kretsarna inom SD? Eller ska vi titta på dessa arbetargrupper precis som på alla andra grupper av arbetare och ungdomar – och försöka vinna dessa för en socialistisk politik med antikapitalistiska lösningar? Vi talar om ett samhälleligt övertagande och demokratisk styrning av banksektorn. Vi talar om en facklig kontroll över vinsterna så att dessa styrs till investeringar i industrin, byggandet av nya hyreslägenheter samt till upprustning av lägenheterna i miljonprogrammet. Vi talar om kamp mot låglönekonkurrens, EU:s fria rörlighet och bemanningsföretagens härjningar. Vi talar om speciella insatser för arbetslösa ungdomar, både när det gäller yrkesutbildning på gymnasienivå samt betalda lärlingsjobb i yrkeslivet.

Den fjärde rörelsen
Det finns två sidor av SD:s väljare. Det kan finnas fördomar riktade mot människor som kommer från utomeuropeiska länder och från Östeuropa. Den positiva sidan är att många som idag röstar på SD har sett igenom först Socialdemokratin, sedan V och slutligen Moderaterna. Detta kan mycket väl utgöra en politisk styrka i form av en bristande respekt för ombudsmannavälde och liknande. Det är här den fjärde sociala rörelsen kommer in. Om dessa personer erbjuds en arbetarpolitik, och respekt, är det mycket som tala för att de kommer att bryta med både de ”bruna” och karriäristerna kring Åkesson för att istället ansluta sig till ett arbetarparti. Det är i den andan som vi måste analysera och närma oss dessa 13 procent av Sveriges knegare. Självklart måste vi vara tydliga när det gäller vår historia av kamp mot rasism och nazism. Vårt mål är att splittra SD efter klasslinjer.

Läs även:

1 COMMENT

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here