Print Friendly, PDF & Email

Miljön runt sjukhusparken och de gamla sjukhusbyggnaderna hotas. Det är landstinget (numera styrt av S, MP och V) som vill riva byggnaderna och dessutom dra en bilväg genom parken. Därmed hotas ytterligare en värdefull kulturmiljö av den rivningshysteri som präglat Umeås makthavare de senaste åren.

En rivning av de gamla sjukhusbyggnaderna vore ren kulturvandalism. Västerbottens museum har gjort en byggnadsantikvarisk rapport om området. Rapporten visar att byggnaderna har unika arkitektoniska och samhällshistoriska värden. Man föreslår att byggnaderna bör få olika nivåer av kulturminnesmärkning. De tidigaste byggnaderna uppfördes 1907 och ritades av en av sin tids mest kända arkitekter, Axel Kumlien. Utmärkande för byggnaderna är att relativt få förändringar gjorts under senare tid. Kvar är den huggna graniten på utsidan av husets sockel. Invändigt finns fortfarande spegeldörrar i original kvar på flera ställen.

De mest värdefulla byggnaderna på området är den s.k. Rotundan och den gamla Överläkarvillan. Museets utredning menar att Rotundan är en unik byggnad. Den byggdes som akutmottagning 1921 med väntrummet i mitten och mottagningsrummen som en krans runt om. Ljuset i det tre våningar höga väntrummet släpptes in genom ett stort takfönster. Överläkarvillan är en av få högreståndsbostäder från förra seklets början som finns kvar i Umeå. Fasadmaterial, fasadindelning samt de flesta fönster och dörrar är i originalutförande. Museet anser att både Rotundan och Överläkarvillan borde få den högsta kulturmärkningen s.k. ”byggnadsminne”.

Sjukhusets gamla byggnader är unikt som kulturminnesområde på så sätt att tusentals umebor passerar genom området varje dag. Det gäller många som cyklar från de östra stadsdelarna ner mot centrum men också alla som besöker sjukhuset. Därför har området extra stort bevarandevärde.

Landstingsledningen menar att man måste riva de gamla byggnaderna för att få plats med ett nytt psykiatrihus. Men det finns alternativa placeringar för en ny psykiatri. På östra sidan av det moderna sjukhusets huvudbyggnader ligger idag en rad lägre byggnader, bland annat personalmatsalen. Här skulle ett nytt psykiatrihus kunna förläggas och därmed hamna vägg i vägg med de lokaler som idag används för psykiatrin. Ännu längre österut, på andra sidan Köksvägen, finns dessutom en grusplan som idag används som personalparkering. Även på detta ställe finns utrymme för nybyggnationer.

Landstinget säger att de olika alternativen för en ny psykiatri kostar ungefär lika mycket. Att rusta upp det gamla lasarettet till toppmodernt skick och samtidigt bygga ett psykiatrihus på annan plats är lika dyrt som att riva de gamla lokalerna och bygga ett nytt psykiatrihus. Det enda ekonomiska argumentet för en rivning är att logistiken på NUS förbättras om psykiatrin ligger närmare akutmottagningen. En uppskattning pekar ut de ca 12 patienter per vecka som nattetid transporteras från akuten till psykiatrin som ett av problemen. Med tanke på att det inte handlar om en skillnad på mer än 100-150 meter kan omfattningen av de logistiska fördelarna med en rivning ifrågasättas. I jämförelse med de kulturella värden som förstörs är en extra promenad på 150 meter förstås en futtighet.

Ren kulturvandalism
Att landstingsledningen vill riva de gamla sjukhusbyggnaderna är ren kulturvandalism. Arbetarpartiet kommer, tillsammans med andra, att kämpa för att bevara de gamla lasarettsbyggnaderna.

Intervju med Göran Öberg, ordförande i Föreningen Byggnadskultur i Umeå

Varför har du engagerat dig mot rivningen av de gamla lasarettsbyggnaderna?göran öberg
– Det är byggnader med högt värde – både arkitektoniskt och samhällshistoriskt. De speglar hela Västerbottens utveckling under 100 år. Dessutom är det välbyggt – till skillnad från en del av de hus som byggdes på 1970-talet och som redan blivit ”sjuka hus”. Rätt underhållna kan gamla lasarettet stå ytterligare 100 år.
– Huset skiljer sig från andra äldre hus genom att det är i bra skick och har ett extremt högt kulturhistoriskt värde. Senast man gav sig på byggnader av den här digniteten var under den värsta rivningshysterin på 1960- och 70-talen. När det gäller Umeås kulturmiljöer är det här den största frågan sedan 1960-talet.

Vad planerar din förening att göra för att stoppa rivningen?
– Några av oss har startat en namninsamling. Den finns bland annat på nätet. Nästan alla som idag jobbar i de rivningshotade husen har skrivit på. Dessutom har vi skrivit en lång rad insändare till lokaltidningarna. Vi har en grupp mot rivningen på Facebook och i våras anordnade vi en offentlig visning av de hotade lokalerna.

Vad tycker du om landstingsledningens argument för en rivning?
– De håller inte. Mest uppseendeväckande är att man inte har utrett kostnaderna för att bygga det nya psykiatrihuset på andra sidan sjukhuset – vägg i vägg med dagens psykiatri. Dessutom överdriver man de logistiska problemen med att det nya huset blir kvar nära dagens psykiatri. Det verkar som att landstingsledningen redan från början bestämt sig för att de gamla byggnaderna ska bort.

Borde de gamla byggnaderna byggnadsminnesmärkas?
– Det tycker jag. Och det säger också den utredning som Västerbottens museum gjort. Här kan både Länsstyrelsen och Umeå kommun agera med olika former av kulturminnesmärkning som skyddar byggnaderna.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here