Print Friendly, PDF & Email

I vår förra artikel om Ukraina skrev vi att det verkade som att separatisterna i öst höll på att tappa mark till regeringsstyrkorna. Sedan dess har Putin stött separatisterna med tunga vapen och infiltrerat olika äventyrare med omärkta uniformer för att hjälpa de rysktalande i östra Ukraina. Resultatet är att det skapats ett dödläge – en ”frusen konflikt”.

Förlorarna är arbetarklassen i hela Ukraina. Dödssiffran är nu uppe i över 3 000. Situationen i krigszonerna i öst är desperat. Det saknas rinnande vatten och elektricitet och hundratusentals människor är på flykt undan stridigheterna. Sedan ett fredsavtal slöts i Minsk har ett olustigt lugn lagt sig över Ukraina, även om striderna fortfarande pågår på vissa håll. Kiev-regeringen har förlorat all makt i vissa delar av de östliga provinserna Donetsk och Luhansk.

Den 26 oktober hölls val till det ukrainska parlamentet, Radan, i Kiev. Valdeltagandet i Donetsk uppgick till endast 42 % och i Luhansk var det så lågt som 26 %. I många områden i öst öppnade aldrig vallokalerna. Hindren var apati – och rädsla. Dessa områden står under väpnad ockupation.
President Porosjenkos parti fick 22 % av rösterna, likaså premiärminister Jatsenjuks parti Folkfronten. Den nya regeringen har tydligt markerat att de vill ha starkare band med EU. Levnadsstandarden i Ukraina är fortfarande lägre än 1992 trots att över 20 år gått sedan kapitalismen återinfördes. Priset för ett associationsavtal med EU kommer att vara fortsatt försämrade löner och villkor för arbetare.

Det högerextrema partiet Svoboda gjorde ett dåligt val och fick endast 4,7 % av rösterna. Även nazisterna i Högra Sektorn gjorde ett dåligt val (1,8 %). Deras styrka har aldrig suttit i deras valframgångar, utan i det faktum att de utgör ett gäng välorganiserade slagskämpar. Det hölls även val i de separatistkontrollerade östra delarna den 2 november. Resultatet i dessa val var givna redan på förhand. Men båda valen var en travesti på demokrati.

Både i östra och västra Ukraina är arbetarklassen satt under hårt tryck. Vissa kolgruvor har tvingats stänga till följd av konflikten. Detta innebär att många arbetares levebröd har tagits ifrån dem. Vissa gruvor kanske aldrig öppnar igen på grund av översvämningar.

I september startade protester mot obetalda löner, pensioner och förmåner i staden Atratsit i östra Ukraina. Den lokala separatistiska militärledningen gick till motangrepp genom att hota med att skjuta de protesterande: ”Om ni samlas igen kommer vi att skjuta er allihop. Glöm vad en gruvarbetarlön ligger på och vad en pensionerad man får ut i pension, för att inte tala om sociala förmåner”. Demonstrationer utbröt återigen i ukrainska Sverdlovsk den 4 oktober – av liknande skäl. På natten attackerades demonstranters hem med granater. Detta hindrade inte demonstranterna från att återvända nästa dag för att fortsätta protestera. Tre blev skjutna och förda till sjukhus.

Samtidigt har president Porosjenko i Kiev tillsatt Jurij Mychaltjysjyn som chef för de ukrainska säkerhetsstyrkornas avdelning för propaganda. Han var tidigare medlem i Svoboda och är en obotfärdig apologet för nazisterna i Ukraina under Andra Världskriget. Det senaste året har han varit inblandad i våldsamma högerextrema ”utflykter” i de östra delarna av Ukraina som riktats mot fackliga och andra aktivister ur arbetarrörelsen.

I både östra och västra Ukraina administreras och försvaras kapitalismen av gangsters. Putins hantlangare i öst är fiender till arbetarklassen. Samma sak gäller för regeringen i Kiev, som på order av den Internationella Valutafonden tänker genomföra drastiska åtstramningar mot en redan utfattig och utmattad befolkning.

Gruvarbetarna i staden Kryvyj Rih i östra Ukraina konstaterade att arbetare måste försvara sig själv mot båda lägren av gangsters genom att organisera ett självförsvar. Dessa glimtar av arbetarenighet visar den enda vägen framåt ur denna desperata situation.

Tabell Parlamentsvalet i Ukraina

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here