Print Friendly, PDF & Email

För att summera Akt 1, Akt 2 och Akt 3 i denna kris: Först och främst har Trojkan visat att medlemskapet i eurozonen, för Greklands del, innebär en permanent åtstramningspolitik som degraderar landet till en koloni utan självständighet. Uppgörelsen mellan Grekland och EU påminner om de förnedrande fördrag som påtvingades Kina under 1800-talet genom de imperialistiska makternas kanonbåtsdiplomati. I denna typ av uppgörelser ställer den starke en rad krav på eftergifter – utan att erbjuda något i utbyte – och den svage tvingas anpassa sig.

Förhandlingarna har skapat en spricka mellan de dominerande kapitalistiska staterna. Det är så gott som säkert att det var USA som läckte ut IMF-rapporten – som ett slag mot främst Tyskarna. President Obama är livrädd för att den tyska oförsonligheten riskerar att driva en desperat grekisk regering in i armarna på Putins. Däremot har den franske presidenten Hollande, å sin sida, förespråkat en mjukare linje gentemot Grekland där det finns en öppning för en viss nedskrivning av statsskulden. Men Tysklands regering har, med stort eftertryck och irriterat tonfall, avvisat allt tal om en nedskrivning av den grekiska statsskulden.

Idag verkar det som om uppgörelsen mellan EU och Grekland kommer att gå i lås. De grekiska bankerna har åter kunnat öppnas genom hjälp från andra länder i eurozonen. Men även om uppgörelse accepterats, för stunden, kommer den att börja vittra sönder. Uppgörelsen visar att Trojkan inte bara är hänsynslös utan också dum. Den öppnar vägen för nya kriser i framtiden. Uppgörelsen är endast ett slag, i ett långt krig, mot åtstramningspolitiken. En ytterligare våg av motstånd är oundviklig. Och det grekiska motståndet är ett exempel som kommer att genljuda över hela Europa.

Läs mer:

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here