Print Friendly

För att förstå den fulla vidden av vad som hänt i samband med valet av ny Labour-ledare räcker det inte med att ”notera” Jeremy Corbyns förkrossande seger. Bilden blir inte fullständig utan att även ”notera” det likaledes förkrossande nederlaget för den falang som tidigare lett partiet – ”blairiterna”.

Deras kandidat fick mindre än var tjugonde väljare (4,5 procent). Lägg till detta inströmningen av hundratusentals arbetare och ungdomar (som en motvikt till det borgerliga etablissemangets smutskastning). Det är först när vi lägger ihop alla dessa faktorer som det blir möjligt att rätt värdera ”storheten” i segern för Corbyn! Redan på kvällen samma dag som han blev vald, lördagen den 12 september, fällde Corbyn två yttranden som måste ha fått nackhåren att resa sig inte bara hos borgerligheten i Europa utan även i USA. Corbyn ifrågasatte dels Storbritanniens medlemskap i Nato, dels Storbritanniens medlemskap i EU – och detta med motiveringen att EU utgjorde ett hot mot arbetarnas rättigheter. Då förstår ”alla” varför smutskastningen av Corbyn kommer att fortsätta. Men ”alla” förstår också att denne nye Labour-ledare, om han står pall för trycket, kan komma att förändra den politiska stämningen i Europa – och även utanför.

Under senare år har det talats mycket om vänsterpartiet Syriza i Grekland, med dess ledare Tsipras, och det motstånd som detta parti har försökt bedriva mot de åtstramningar som landet tvingats på av den s.k Trojkan (EU-kommissionen, Internationella Valutafonden och Europeiska Centralbanken). Men Tsipras kamp mot Trojkan har skett ur ett ständigt underläge, och inte nått ut till exempelvis arbetarna i Tyskland. Debatten har hela tiden handlat om ”de stackars grekerna” eller ”de lata grekerna” – eller en kombination av de båda. Greklands ekonomiska tyngd inom EU är också väldigt liten (även om en statsfinansiell bankrutt skulle ha stora effekter).

Situationen är helt annorlunda när det gäller Storbritannien. Storbritannien har en av Europas största ekonomier. När det gäller Nato så finns det någonting som brukar kallas ”special relations” mellan Storbritannien och USA. Skulle Corbyn verkligen satsa på ett utträde ur EU, i den kommande folkomröstningen för eller emot ett utträde, på basis av en ”klassbaserad” kritik av EU skulle med största sannolikhet två saker hända:
1. Corbyn skulle mer eller mindre sopa bort det högerpopulistiska partiet UKIP:s väljarbas. Detta parti är också EU-kritiskt, men utifrån en förvriden nationalistisk (halv-rasistisk) utgångspunkt.
2. Britterna skulle troligen rösta för ett utträde ur EU – något som på allvar skulle kunna innebära slutet för EU-projektet.

Valet av Corbyn är vad man på politiskt ”innespråk” skulle kalla för en game changer. Det är inte omöjligt att framtida historiker kommer att dela in 2000-talet i två delar: före och efter valet av Jeremy Corbyn. Detta är den ena sidan. Den andra sidan består i det enorma tryck som borgerligheten, över hela världen, kommer att utsätta Jeremy Corbyn och hans sympatisörer för.

Smutskastningen är i full gång. De högervridna brittiska tidningarna hade rubriker som ”Röd och begraven”, ”Hej då Labour” och ”Mardrömsledaren” direkt efter valet av Corbyn. Och högerfalangen inom Labour har sjungit med i kören av hetsare. I gratistidningen Evening Standard antyds, i en och samma artikel, att Corbyn vurmat för diktaturen i Östtyskland och sysslat med suspekta kvinnoaffärer. Beviset? Han åkte motorcykel genom Östtyskland, tillsammans med en kvinna, i början av 1980-talet (och en annan som rest med motorcykel är ju för övrigt Che Guevara!). Den smutskastning vi hittills har sett är ingenting mot den som kommer att komma. Att stå emot denna smutskastningskampanj kommer att bli en rejäl påfrestning.

Jeremy Corbyn behöver därför allt stöd och all solidaritet han kan få. Vi i Arbetarpartiet har dragit vårt strå till stacken genom att skicka ett stöduttalande genom våra ledamöter i Umeå kommunfullmäktige. Vi har även kontaktat Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt och uppmanat honom att göra detsamma (Sjöstedt har ju bl a stött grekiska Syriza och även besökt dem i Grekland). Sjöstedt avvisade dock, via sin pressekreterare, idén om att uttala sitt stöd för Corbyn.

Vi uppmanar alla våra läsare att göra en insats genom att exempelvis ta kontakt med sin lokala fackklubb om att skicka ett solidaritetsuttalande till Corbyn. Vårt eget uttalande finns att läsa på här.

Läs även:

EN KOMMENTAR

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here