Print Friendly, PDF & Email

I februari i år skrev vi följande på Nya Arbetartidningens (nr 79) första sida: ”borgare vill utnyttja invandrare som slagträ mot kollektivavtalen”. Efter detta gjorde vi en redogörelse över de förslag som ”tre aggressiva små borgerliga partier” lagt i syfte att utnyttja invandrarna ”som en murbräcka mot kollektivavtalen” men ”också både mot arbetsrätten och mot normerna för ’normala’ boenden i Sverige”. Det är inte roligt att få rätt i sådana här frågor. Men rätt har vi fått.

Borgerligheten i Sverige har under årtionden velat riva upp kollektivavtalen, skapa en låglönemarknad och avreglera bostadspolitiken. De har velat slå sönder grunderna för välfärdssystemen. Och nu verkar de lyckas med hjälp av den Nya Kompromisslösa Asylpolitiken som slagträ. Decemberöverenskommelsen (DÖ) har nu fallit samman (något vi kommenterar på sid 6). Och med detta har det skett en avgörande förändring sedan vi skrev rubriken i februari. Det är inte längre bara aggressiva allianspartier som använder invandrarna för att slå sönder den svenska välfärdsmodellen. Nu har även Miljöpartiet och Socialdemokraterna sällat sig till de som angriper den svenska modellen.Låt oss gå igenom några av de utspel som skett på senaste tiden.

Den borgerliga attacken vid årsskiftet
Borgarattacken februari utfördes av KD, Centern och Folkpartiet. Den riktade in sig både på arbets- och bostadsmarknaderna. Vi sammanfattar kort deras förslag nedan:

Centern: Asylsökande skulle kunna bli arbetskraftsinvandrare från första dagen i Sverige.
KD: Asylarbetare skulle sedan bli statligt subventionerade genom att slippa betala skatt på inkomster upp till 100 000 kr/år. (Bara under 2015 förväntades 90 000 asylsökande komma till Sverige varav 45 000 beräknades få permanent uppehållstillstånd).
FP-ledaren fyllde i med ett historiskt dumt uttalande om att det råder ”brist på utländsk konkurrens i byggbranschen”. Vi rekommenderar honom, och andra, att se programmet som Dokument inifrån gjorde om det stora brobygget i Sundsvall kallat Den osvenska modellen.

Borgarnas förslag ska ses mot bakgrund just av den stenhårda låglönekonkurrens som redan existerar inom bland annat just bygg- och transportbranscherna. Denna konkurrens slår ut både företag och arbetare som försöker agera utifrån svenska kollektivavtal och arbetsrätt. När det gäller ”transportbranschen” har Moderaterna dragit sitt strå till stacken för att skapa en låglönemarknad. Detta genom att föreslå en utvidgning av RUT-avdraget så att avdraget skulle kunna användas när någon vill anlita en flyttfirma.

När det gällde bostadsmarknaden föreslog KD och Centern en ny typ av bostäder, nämligen bostadsmoduler. Dessa skulle massproduceras bland annat för de statligt subventionerade asylarbetarna. Redan i februari skrev vi att det var oundvikligt modulbostäderna skulle föras fram som en lösning även för svenska ungdomar. Vilket också skedde! Det har sedan visat sig att modulbostäder skulle bli både osedvanligt dyra och osedvanligt dåliga bostäder. Men om det är någonting som den Nya Kompromisslösa Asylpolitiken varit bra på, så är det konsten att pressa fram förslag som bidrar till segregering.

Vissa kämpar för lönelyft – andra för en låglönemarknad
Det är inte bara C, KD och FP somangriper den svenska välfärdsmodellen. Det borgerliga parti som sitter i regeringen – Miljöpartiet – går nu de övriga borgarna till mötes. Gustav Fridolin, språkrör för MP, bekräftar ryktet om att partiet plockat upp Moderaternas förslag om att vidga RUT-avdraget och därmed underlätta skapandet av en låglönemarknad. MP hakar alltså på de övriga borgarna i denna fråga. Agerandet är makalöst. I regeringens budget – den regering MP formellt utgör en del av – reduceras RUT-avdraget. Men samtidigt spelar alltså MP under täcket med allianspartierna om att vidga RUT-avdraget! Detta understryker både MP:s totala principlöshet och regeringens sönderfall.  Skådespelet vore komiskt om det inte var för att det drabbar knegare och pensionärer.

I bland annat Västerbotten kämpar sjuksköterskeeleverna för 25 000 kr/mån i ingångslön. Denna kamp är värd allt stöd. Samtidigt är det omöjligt att inte lägga märke till det paradoxala i situationen. För samtidigt växer ett helt nytt Sverige fram – där allt fler jobbar inom den växande låglönemarknaden och hotas av modulboende. Dessa två Sverige kommer att krocka och ytterligare förvärra den politiska krisen. Faktum är att denna kollision pågår just nu.

Tältläger istället för bostadspolitik
Det kanske yttersta beviset på asylpolitikens kollaps, samt på existensen av två parallella Sverige, är de planerade tältlägren! Bara förra veckan sökte nästan 9 000 personer asyl i Sverige (Aftonbladet 10 okt). Fortsätter dagens utveckling kommer 150 000 asylsökande att ha anlänt till Sverige under 2015. Minst. Tälten sägs utgöra en sista utväg. Men innan tälten blir aktuella ska asylsökande bo i gymnastiksalar och gamla fängelser. Och där finns bara plats för 10 000 människor.

Situationen kommer dock inte som någon överraskning för myndigheterna. Visserligen kom fler asylsökande i år än vad makthavarna trodde. Men redan för två år sedan stod det klart att nästan 400 000 asylsökande skulle komma till Sverige under en femårsperiod. Grundproblemet är därför att regering och opposition har gått bakom ryggen på befolkningen och åtagit sig ett ansvar som de varken utarbetat planer för, avsatt pengar till eller förankrat ute i kommunerna. Deras metod har varit att ställa befolkningen inför fullbordat faktum. Nu låtsas de, mycket cyniskt, ha överrumplats av tragedierna och försöker använda dessa för att tvinga igenom ett brutalt systemskifte. Agerande liknar en kupp. Låt oss exemplifiera detta genom att beskriva hanteringen av bostadsbehovet.

Under de kommande fyra-fem åren skulle det ha behövt byggas i snitt 100 000 bostäder varje år. Totalt cirka 500 000 bostäder. Detta skulle kosta uppåt 1 000 miljarder – bara för själva byggnaderna. Sedan tillkommer utgifter för kommunal service som för- och grundskolor, vårdcentraler och äldreomsorg. Till detta ska läggas kostnaderna för att rusta upp det kommunala bostadsbeståndet. Enligt Dagens Samhälle skulle detta kosta 500-600 miljarder. Allt detta var känt till sista lägenhet och krona.

Hur hade regeringen då tänkt bemöta denna totalkostnad för bostadspolitiken på mellan 1 600-2 000 miljarder? Jo, i april gick bostadsminister Kaplan (MP) ut med budskapet om att regeringen skulle göra en jättesatsning på ”hela” 6,7 miljarder per år – från och med nästa år. Detta utspel var ingenting annat än ett överlagt bedrägeri. I detta bedrägeri deltar såväl regering som opposition. Och nu står vi med 10 000 platser i gymnastiksalar och ytterligare 10 000 i tältläger. Detta för att ta emot 150 000 asylsökande bara under 2015. Makthavarna har försatt landet och dess befolkning i en orimlig situation. Frågan är vilken del av samhället som kommer att angripas härnäst.

Läs även:

1 COMMENT

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here