Print Friendly, PDF & Email

Det görs nu försök skriva om SD:s historia. Det finns två mål med denna ”historierevisionism”.

Det mest långtgående målet är att försöka sudda ut Sverigedemokraternas nazistiska förflutna. Den andra målsättningen går ut på att försöka få folk att tro att SD alltid varit landets enda klarsynta parti och under hela sin existens tvingats ta på sig rollen att påpeka att Sverige alltid fört en för generös flyktingpolitik.

SD:s nazistiska historia handikappar
Dagens ledare har ett starkt intresse av att skriva om historien. Eller att gömma undan densamma. Vi syftar på perioden från bildandet av SD i slutet av 80-talet och under cirka ett årtionde framåt. Dagens SD är inte ett nazistiskt parti. Men oavsett detta utgör dess förflutna, som en del av den nazistiska skinheadsrörelsen, en tung belastning för partiet. Detta handikappar i sin tur hela borgerligheten. De senaste två ledarna för Moderaterna – Reinfeldt och Kinberg Batra – har båda sagt tvärt nej till ett organiserat samarbete med SD på riksplanet. Utan tvekan har partiets nazistiska förflutna spelat en avgörande roll i att förhindra ett organiserat samarbete mellan SD och övriga borgerliga partier.  Tittar vi på Sannfinländarna, Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet i Norge sitter dessa antingen i regeringen idag – eller har så gjort. Utan nazismen i bagaget hade en liknande utveckling i Sverige varit mer än trolig. Det är inte att undra på att SD:s aktiva vill gömma och glömma sitt förflutna.

SD som förnuftets röst. Den andra målsättningen, att försöka framställa sig som det enda parti som förespråkat en rimlig asylpolitik, utgör ett komplement till försöken att gömma och glömma nazismen. Ledningen vill skapa en heroisk bild av en rörelse som i kamp mot etablissemanget har lyckats mot alla odds. Och som har en historisk uppgift att fylla. Genom denna nya ”skapelseberättelse” hoppas SD att nya generationer av väljare inte ska rota i partiets verkliga historia och samtidigt ta partiet på ett större allvar.

Tablå - Sverigedemokraternas historia

Idag röstar nämligen väldigt många arbetare på SD, inte för att de vill att Åkessons gäng ska bilda regering, utan för att de hoppas att en röst på SD ska tvinga S att ändra politik. En röst på SD blir en form av lobbyism mot främst S.

Åkesson, Karlsson, m fl, hoppas på en normalisering av synen på SD. Hittills har partiets tillväxt, hur stor och snabb den än varit, ändå stannat vid kvantitet. Och isolering. Både MP och V – trots att de var långt mindre än SD – fick delta i ett informellt regeringssamarbete med S efter valet 2002. Drömmen för SD är att allt fler väljare ska börja se partiet som en möjlig regeringsbildare – på samma sätt som S och M.

Läs mer:

1 COMMENT

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here