Print Friendly, PDF & Email

Jag har varit kommunalare i 18 år och jobbat det mesta av tiden inom äldreomsorgen. Under början av 90-talet började de stora personalnedskärningarna och nedrustningen av vården. Vi i personalen fick kämpa mycket för att förändra vårt arbetssätt och även springa snabbare. Personalen i t ex hemtjänsten får ofta ställa sig utanför sig själv för att klara av rent orimliga krav.

När den här skandalen uppdagades kände jag både ilska och besvikelse. Mina tankar går till hur långt ifrån vi arbetare och fackpamparna är varandra. Var är deras samveten över deras liv och våra liv med våra jobb?  Det behövs mer personal inom vården och inte att Kommunal-pampar ska festa bort våra pengar.

En fackförening ska man kunna lita på. De ska stå upp för sina medlemmar och kunna prata med oss. Och vara insatt hur vi har det på golvet. Hur tungt vi har det med alla nedrustningar. Årets löneförhandling är till våren och jag känner inget förtroende för ledningen. Finns det något kvar till oss?

En sak är jag, och det är att jag är stolt över att jobba i vården. Men detta har skakat om mig och mitt förtroende för Kommunals ledning. Jag tycker att de ska avgå med en gång.

Skriv under namninsamlingen på:
www.skrivunder.com/kommunalupproret

Läs även:

EN KOMMENTAR

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here