Klicka här för att hoppa till där du slutade i papperstidningen
Framgångarna för Donald Trump har chockerat det politiska etablissemanget i USA, och i synnerhet inom det Republikanska partiet. Men det verkligt sensationella i årets presidentvalskampanj är framgångarna för Bernie Sanders.
Nyligen avgjordes de viktiga primärvalen i delstaten New York. Hillary Clinton vann inte oväntat dessa. Men trots att Clinton var senator i delstaten New York åren 2001-2009 och backades upp av hela partietablissemanget bjöd Sanders på motstånd och lyckades få hela 108 delegater mot Clintons 139. I den totala sammanräkningen leder Clinton och Sanders har små möjligheter att komma ikapp. Det sensationella med Sanders är dock att han lyckats ta sig så pass långt över huvud taget.
Bernie Sanders kallar sig nämligen för demokratisk socialist. För några få år sedan hade enbart detta faktum diskvalificerat honom som presidentkandidat. Nu får Sanders istället stå i TV och förklara vad han menar med demokratisk socialism. Han brukar då hänvisa till välfärdssamhällena i Danmark och Sverige och de system med gratis sjukvård och gratis högskoleutbildning som finns här. Sanders är också en hård kritiker av bankerna på ”Wall Street” som av många ses som medansvariga till den ekonomiska krisen 2007-2008.
Sanders framgångar har, på många sätt, sin grund i samma djupgående problem i det amerikanska samhället som Donald Trumps framgångar. Det finns en stämning av djup misstro mot det amerikanska etablissemanget. Politiker, media och ”big business” har inte haft så lågt förtroende på årtionden. Miljontals amerikanska familjer har fortfarande inte återhämtat sig från de slag som riktades emot dem under den ekonomiska krisen 2007-2008. Miljardrullningen på Wall Street är dock tillbaka på ”business as usual”. Sanders hårda ton mot Wall Street går därför hem hos väldigt många amerikaner. Det går hem så mycket att Hillary Clinton tvingats anpassa sig till Sanders politik i en rad frågor – däribland rörande Wall Street.
Under sin presidentvalskampanj har Sanders byggt en gräsrotsrörelse. Med budskapet att det behövs en ”politisk revolution” i USA har han engagerat hundratusentals, främst ungdomar, som tidigare stått utanför det politiska livet. Hans möten har varit mycket välbesökta. Söndagen den 24 april höll han ett utomhusmöte inför 14 000 åhörare i New Haven, Connecticut. En vecka tidigare talade han inför dryga 28 000 människor i Brooklyn. För att ta några nyliga exempel.
Ett annat mått på Sanders gräsrotsrörelse är antalet bidrag han har fått till sin valkampanj. I mars 2016 hade Sanders fått bidrag från över fyra miljoner enskilda individer och storleken på det genomsnittliga bidraget låg på 27 dollar (ca 220 kr). Detta visar vilken verklig gräsrotsrörelse Sanders har lyckats bygga.
Potentialen i denna rörelse är enorm om den inte stannar vid att vara ett stöd för Sanders presidentkandidatur. Den skulle kunna utgöra början på det första allvarliga försöket att bryta med det amerikanska tvåpartisystemet på flera decennier. Skulle Sanders, efter att ha erkänt sig besegrad av Clinton, tillkännage att han ställer upp i nästa presidentval – men att denna kandidatur sker inom ramen för ett nytt parti – skulle hela den politiska kartan i USA kunna ritas om. Det skulle dessutom kunna innebära en återfödelse för socialistiska idéer som inte skett i USA sedan 1930-talet.