Print Friendly, PDF & Email

Rubriken är medvetet dumt formulerad. Denna frågeställning är givetvis viktig för vänsterliberaler som Vänsterpartiet och deras internationella motsvarigheter. För Arbetarpartiet, däremot, är den viktiga frågeställningen denna: ”hur ska vi agera för att inte hamna på kollisionskurs med kämpande arbetare?”

Om ledarna för de existerande fackliga eller reformistiska arbetarorganisationerna är för fega, och inte förmår ta tillvara på en genuin vilja hos arbetarna och tjänstemännen att lämna EU, så kommer Arbetarpartiet ta hänsyn till hur stämningarna är bland löntagarna. Om löntagarna vill lämna EU, som en del i kampen att försvara kollektivavtal och arbetsrätt, kommer vi att stödja ”lämna-sidan” vid en eventuell omröstning med all kraft. Om samma kamp, för försvar av kollektivavtal och arbetsrätt, förs på ett gränsöverskridande sätt och det skulle missgynna kampen att lämna EU, då skulle vi stödja ”stanna-sidan”. Återigen: det viktiga för oss är att inte hamna på kollisionskurs med löntagare som strider för viktiga rättigheter. Detta oavsett om de enda andra partier som har vett nog att ta fasta på arbetarnas viljeinriktning skulle heta Sverigedemokraterna eller Front National.

Istället för att, som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, lämna fältet fritt för högerinriktade, nationalistiska och främlingsfientliga partier skulle vi istället göra allt för att utmana dessa genom att försöka vinna förtroendet hos de stridbara löntagarna. Oavsett om de vill lämna EU eller inte. Det mest troliga är dock att arbetare, som vill slå vakt om kollektivavtal och arbetsrätt, kommer att vilja lämna EU. De som lämnar EU behöver inte omedelbart slåss mot den samlade borgerligheten inom EU. Det är inte heller så att fackliga solidaritetsåtgärder, mellan arbetarna i ett EU-land och arbetarna i ett land som inte är med i EU, försvåras. Det är troligen tvärtom.

Vi kommer inte att överge arbetarna bara för att partier som SD och Front National är smarta nog att försöka ”suga upp” de stämningar som finns bland löntagarna och leda dem i, för storföretag och banker, ofarliga riktningar. Det är vår plikt att försöka suga upp samma stämningar och organisera en motkraft mot samma storföretag och banker. Detta kommer troligen att sammanfalla med en ökad medvetenhet om EU:s löntagar- och fackföreningsfientliga karaktär. Men det är vår uppgift att, i alla lägen, arbeta för att bygga upp ett demokratiskt socialistiskt alternativ till EU. Detta även om det inte står någon folkomröstning inför dörren.

I Sverige så är det troligare att det blir en ny folkomröstning, för eller emot EU, om det finns ett trovärdigt alternativ. Detta gäller troligen för de flesta EU-länder.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here