Antisemitismen växer i dagens Sverige. Ett annat ord för antisemitism är judehat. Den 12 november genomförde Nordiska Motståndsrörelsen, en nazistisk organisation, en uniformerad marsch i Stockholm med uppåt 600 deltagare. Nazismen utgör en källa till antisemitism. Den andra källan till dagens växande antisemitism är de attityder som finns bland vissa invandrare från muslimska länder.
Den internationella attitydstudien ADL Global 100 visar att i länderna i Mellanöstern har uppåt 90 procent av befolkningen antisemitiska uppfattningar (exempel: i Irak 92 procent, i Algeriet 87 procent). Många av de människor som kommit till Sverige och andra delar av Europa från exempelvis Syrien och Irak har matats med antisemitism under hela sitt liv. I många länder i Mellanöstern sprids hatet mot judar systematiskt i statligt ägda massmedia, i skolböcker och i religiösa predikningar. Detta når sedan – och påverkar – muslimska minoriteter exempelvis i Europa. Detta får effekter.
En svensk studie från 2005, gjord av Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet, visar att omkring 39 procent av de i Sverige boende personer som betraktar sig som muslimer hade en ”systematisk antisemitisk inställning”. Detta ska jämföras med att endast 5 procent av hela den svenska befolkningen hade en sådan inställning. Fem år senare (2010) gjorde Forum för levande historia en ny undersökning. Denna gång undersöktes attityderna till judar bland svenska gymnasieungdomar. Bland elever med muslimsk bakgrund hade hela 55 procent en antisemitisk inställning. Detta ska jämföras med att 18 procent av alla gymnasieungdomar hyste en sådan inställning. Båda siffrorna är skrämmande höga.
Nalin Pekgul, tidigare ordförande för S-kvinnorna i Sverige samt riksdagsledamot med kurdisk bakgrund, har gett en rad exempel på hur judehat sprids i vissa moskéer (moskéer vars verksamhet finansieras med statliga medel). Hon har också slagit larm om de antisemitiska åsikter som finns utbredda hos ungdomar i Stockholms förorter.
Hatbrotten mot judar ökar
I tabellen nedan har vi sammanställt BRÅ:s siffror över antalet anmälda hatbrott riktade mot judar de senaste åtta åren. De verkliga siffrorna är troligtvis större. De vanligaste hatbrotten rör sig om olaga hot och ofredande, följt av skadegörelse och ärekränkning. När det gäller antisemitiska hatbrott är brottsrubriceringen hets mot folkgrupp också vanligt förekommande.
2008 159
2009 250 (kriget Israel – Gaza)
2010 161
2011 194
2012 221
2013 193
2014 267
2015 277
(Källa: Brottsförebyggande rådet)
Den antisemitiska inställningen har tagit sig uttryck i samband med olika manifestationer riktade mot den israeliska statens övervåld mot Gaza. Två exempel:
■ Malmö, mars 2009: Under en manifestation lyckades några personer, som i sitt agerande påminde om kuppmakare, få deltagarna att ropa följande slagord: ”Hayber, Hayber ya Yehud!” Denna paroll är vanligt förekommande bland islamistiska grupper och hyllar profeten Muhammeds massaker på den judiska befolkningen i staden Khaybar år 628. Detta var det mycket få som förstod på manifestationen i Malmö. Det är inte så många som har den typen av kunskap när det gäller arabisk historia.
■ Oslo, mars 2009: Återigen fanns en grupp som tog upp en talkör. Denna var mycket anstötlig och löd: ”Itbah al Yahud”. Det betyder rätt och slätt ”Slakta judarna”.
Det tonfall, och den indoktrinering som sker av befolkningen i Mellanöstern, speglar sig i det som ropades på manifestationerna ovan. Det speglar sig också i de antisemitiska budskap som sprids i vissa moskéer.
Till mycket stor del beror de antisemitiska överslagen på det övervåld som utförts av den israeliska staten mot befolkningen på Gaza. Men för politiska organisationer borde det vara en självklarhet att skilja mellan den utrikespolitik som förs av den israeliska staten, å ena sidan, och hur man förhåller sig mot judar, å den andra. Vi i Arbetarpartiet står upp för palestiniernas nationella rättigheter. Vi kritiserar den utrikespolitik dagens israeliska stat för mot palestinierna. Men vi erkänner den israeliska statens rätt att existera. I Arbetarpartiet klarar vi av att skilja på judehat, som vi med alla krafter tar avstånd ifrån, och rätten att föra fram kritik mot den israeliska statens hänsynslösa utrikespolitik. Något som vi gjort vid många tillfällen.
Detta är inte platsen att utveckla hur konflikten Israel-Palestina ska lösas. Vi vill ändå i all korthet säga följande: De nuvarande regeringarna och regimerna i Israel, Palestina och de omgivande arabiska staterna har haft många årtionden på sig att försöka lösa konflikten. Utan att lyckas. Vi har därför dragit slutsatsen att det krävs inre omvälvningar i de inblandade staterna för att denna så långvariga konflikt ska ha en chans att nå en lösning.
Våld mot judar
Den 15 februari 2015 gick en beväpnad man till angrepp mot en synagoga i Köpenhamn. Där inne pågick en konfirmationsfest med 80 personer närvarande. Utanför stod en församlingsmedlem för att kontrollera vilka som besökte högtiden. Denne sköts till döds. Attacken på synagogan hade föregåtts av ett attentat dagen före riktat mot Lars Vilks i samband med ett debattmöte på kulturhuset Krudttönden. Då dödades också en civilperson samtidigt som tre poliser skottskadades.
Vi känner alla till att det har genomförts en rad andra terrordåd i Europa, bland annat i Frankrike och Belgien. Men våldet mot judarna kan också ta sig andra uttryck. Några exempel: synagogor, skolor och koscher-matbutiker har angripits på olika sätt; rabbiner har bespottats och judar med kippa på huvudet har misshandlats. Sådana övergrepp finns i den statistik vi redovisat ovan för Sverige.