Print Friendly

Det är avgörande att förstå skillnaden mellan den italienska fascismen och den tyska nazismen. Den kvalitativa skillnaden beror på att den italienska borgerligheten aldrig tappade kontroll över statsapparaten och därmed inte heller över händelseutvecklingen trots att det var krig. Men i Tyskland var detta just vad som skedde.

Nazismen manövrerade ut borgerligheten, efter att först ha krossat arbetarrörelsen. Delar av militären gjorde halvhjärtade kuppförsök, som ständigt misslyckades eftersom de var splittrade. Statsapparaten i Tyskland kände därför inga herrar. Den stats-nazistiska maktapparat som tagit kontrollen representerade endast sig själv. Det var som om ett gigantiskt monster hade slitit sig löst från sina bojor och dödat sina skötare i förbifarten. Till detta ska läggas att den nazist-statliga apparaten kom att kontrollera den enorma industriproduktionen. Det var detta som höll på att förstöra den europeiska civilisationen under åren 1939-1945. Det är bara samhällets huvudklasser som tittar framåt i tiden.

Kombinationen av en statsapparat inklusive militären som agerar utanför all kontroll från någon av samhällets huvudklasser, men som ironiskt nog kontrollerade en enorm industriell och vetenskaplig styrka, eftersom det rådde undantagstillstånd på grund av krig. Detta var det mardrömsscenario som hade kunnat sätta stopp för all civilisation i Europa, Sovjetunionen och kanske även USA under slutet av Andra Världskriget. Detta om nazisterna vunnit kärnvapenkapplöpningen.

Detta är den slutsats, och erfarenhet, vi ska dra av nazismen i Tyskland och behovet att aldrig mer tappa kontrollen över statsmakten i vår egen epok. En epok som präglas av terrorism och kärnvapen.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here