Protestmöte mot hedersförtryck (t v) och Arbetarpartiets banderoll från Tjejjourens årliga 8 mars-demonstration i Umeå (t h).
Print Friendly, PDF & Email

På den Internationella kvinnodagen 8 mars organiserade Arbetarpartiet ett protestmöte mot hedersförtrycket på Umeå universitet. Detta var en del i Arbetarpartiets kampanj mot hedersrelaterat förtryck och våld.

Förra hösten startades en landsomfattande kampanj ”till försvar för ett demokratiskt samhälle och en sekulär stat”. Kampanjen skapades i form av ett öppet brev riktat till riksdagens partier. Bland de 18 ursprungliga undertecknarna fanns bland annat forskaren Magnus Norell, Sara Mohammad, grundare av föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime och författaren Hanna Gadban. Även Jan Hägglund, som är gruppledare för Arbetarpartiet i Umeå kommunfullmäktige, var med bland undertecknarna. Det öppna brevet fick stor spridning på nätet och delades bland annat över 14 000 gånger på Facebook. Initiativtagarna till det öppna brevet har gått vidare genom att organisera öppna möten och debattkvällar på en teater i Stockholm, vilket vi rapporterat om i tidigare nummer av NyA.

Arbetarpartiet stödjer den landsomfattande kampanjen. Parallellt med detta har vi tagit egna initiativ när det gäller att bekämpa hedersförtrycket. Hederskulturen berövar främst unga flickor och kvinnor rätten till sina egna kroppar och rätten att leva i enlighet med de demokratiska fri- och rättigheter som finns i Sverige. Protestmötet den 8 mars är ett av flera initiativ som Arbetarpartiet har tagit för att bidra till att bryta tystnaden kring hedersförtrycket.

Kampanjen har även innehållit tre välbesökta föreläsningar om hedersförtrycket, både i Malmö och Umeå. I början av oktober samarbetade vi med Humanisterna och ABF i Umeå kring en föreläsning med Maria Hagberg. Hagberg har arbetat i över 20 år som socialsekreterare och hanterat komplicerade hedersrelaterade fall. Hon har även föreläst om hedersvåld i samband med FN:s kvinnokommitté, bott ett år i Irak där hon arbetat med olika kvinnoorganisationer, med mera.

I slutet av november organiserade vi en föreläsning i Malmö i samarbete med ABF. Föreläsare var en representant för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, en sekulär och ideell förening som arbetat mot hedersvåld i över 15 år.

I mitten av februari organiserade vi, tillsammans med Humanisterna och ABF, ytterligare en föreläsning i Umeå. Denna gång föreläste Devin Rexvid, som doktorerat vid institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet och forskat kring hedersrelaterat våld och förtryck. Temat på föreläsningen var kopplingen mellan hedersförtryck, religion och kultur samt mäns roll som både offer och förövare i hederskulturen.

Vi har även startat en namninsamling riktad mot de kommunala makthavarna i Umeå med följande krav:
■ Att en kartläggning av hedersförtryckets utbredning görs bland eleverna på alla skolor i Umeå,
■ Umeå kommun ska, med kartläggningen som grund, utarbeta ett tydligt och kraftfullt åtgärdsprogram med målsättningen att inga barn eller ungdomar i Umeå ska behöva leva under hotet om hedersvåld,
■ Inrätta en kommunal hedersvåldsjour med expertkunskap som ett komplement till de redan existerande kvinno- och tjejjourerna,

Vill du hjälpa till att samla in namn bland vänner, bekanta och arbetskamrater? Maila red@arbetartidningen.se med ditt namn och adress så skickar vi ett par listor hem till dig.

Tal som hölls av Jelena Rzhepishevska på Arbetarpartiets protestmöte den 8 mars

Hedersrelaterat våld och förtryck blir allt mer synligt i Sverige. Ett av många uppmärksammade fall under förra året var i Umeå. Det handlade om två systrar som flydde från Umeå för att komma undan familjens stränga hederskultur.

Systrarna ville inte bli bortgifta med män de aldrig träffat. Pappan hade, förut, dödshotat den äldre av systrarna när hon inte ville gifta sig med den man som familjen utsett åt henne. De två tjejerna ville utbilda sig och leva sina egna liv – precis som sina jämnåriga kompisar. I hemlighet sökte de in på högskoleutbildningar på annan ort. De ansökte om skyddade personuppgifter hos Skatteverket. Tillsammans flydde de från Umeå. Men familjen fick reda på var den ena systern studerade och kidnappade henne på den första skoldagen. Föräldrarna dömdes nyligen – till fängelse.

Ett annat uppmärksammat fall handlade om en 19-årig kvinna i Blekinge. Hon började umgås med en man som hon inte var förlovad med – och träffade honom utan att ha sin slöja på sig. När kvinnans ett år yngre bror fick reda på detta fick han ett utbrott. Han hotade sin syster med pistol, han sparkade henne – och han rakade av henne allt hår med en rakapparat. Kvinnan ville bara ha rätten att välja sin egen partner.
Brodern dömdes till ungdomsvård och skadestånd. Kvinnan bor numera på skyddad adress.

Det här var två fall. Av många. Ett stort problem är att ingen vet, exakt, hur många som lever under hederskulturens förtryck i Sverige idag. Den senaste kartläggningen gjordes för åtta år sedan – och hette Gift mot sin vilja. Den visade att hela 70 000 unga mellan 16 och 25 år – i Sverige – ansåg ”att föräldrarnas kultur och religion begränsar ungdomarnas val av partner”. Hela 8 500 unga riskerade att tvingas gifta sig mot sin vilja!

Antalet unga som drabbas av hederskulturens förtryck är betydligt större idag. Tyvärr. Utvecklingen har gått baklänges. Månggifte, barnäktenskap, könsstympning och annat våld utgör exempel på detta. De växande problemen beror till en del på den ökade invandringen från länder där hederskultur förekommer. Men det största ansvaret bär de politiska partier som under åratal vägrat diskutera problemen! De har ofta inte ens förstått problemen. De har mest varit rädda för att bli kallade ”rasist”.

Det har funnits enskilda modiga individer som försökt bryta tystnaden. Men de har varit få och motarbetade. Ibland även av sina egna partier! Jag tänker till exempel på riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, som nyligen blev utnämnd till ”årets svensk” för sina insatser mot bland annat hedersvåldet. Hennes eget parti – Vänsterpartiet – har istället diskuterat om de skulle utesluta henne.

Jag vill avsluta med att säga att jag är glad att tystnaden kring hedersförtrycket börjat brytas de senaste ett-två åren. Fler och fler börjar inse att det inte går att blunda för problemet – och därmed svika alla de kvinnor och barn som drabbas.

I grund och botten handlar det om att försvara allas rätt att leva i enlighet med de demokratiska fri- och rättigheter som finns i Sverige – oavsett deras bakgrund. Det handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv.
Samma lagar ska gälla för alla. Detta borde vara en självklarhet.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here