Print Friendly, PDF & Email

För socialdemokratin innebär alltså EU-kommissionens senaste utspel ett avgörande test. Kommer arbetarrörelsens politiska del att mobilisera ett försvar för välfärds- och nationalstaten. Eller kommer de att sluta upp bakom den mest aggressiva borgerlighetens senaste utspel via EU-kommissionen.

Innan vi redogjorde för EU-kommissionens utspel ställde vi frågan om socialdemokratins möjlighet att överleva som ett politiskt alternativ till borgerligheten i Europa. Och i Sverige. Som vi tidigare nämnt ser vi två betydelsefulla trender i rörelse. Den första trenden handlar om hur en försvagad socialdemokrati håller på att reduceras till ett bihang åt den traditionella borgerligheten. Vi har tidigare framhållit presidentvalet i Österrike som exempel. Men exemplen kan flerfaldigas. Innan vi tittar på Sverige ska vi göra en utblick i Europa.

Frankrike. I den första valomgången i det nyligen hållna presidentvalet i Frankrike kunde alla partiers kandidater ställa upp. Socialistpartiets kandidat Benoit Hamon lyckades sämst bland de etablerade partierna. Han erhöll förnedrande 6,4 procent av de avgivna rösterna! Hans fåtaliga försvarare framhåller att uppbackningen från det egna partiet lämnade en hel del i övrigt att önska samt att socialisterna troligen inte gör ett lika dåligt val i parlamentsvalet den 11 juni. Men ser vi Hamons resultat på 6,4 procent som en upptakt i valet till nationalförsamlingen väntar en katastrof på Socialistpartiet. Svaret kommer mycket snart. Den första valomgången genomförs redan den 11 juni och den andra omgången en vecka senare.

Tyskland. Där hålls valet till förbundsdagen i slutet av september. En hänvisning om hur det kan komma att gå fick vi nyss i delstatsvalet den 14 maj i Nordrhein-Westfalen, Tysklands folkrikaste delstat, med cirka en femtedel av antalet röstberättigade. I detta tidigare socialdemokratiska fäste backade S från nära 40 procent till endast strax över 31 procent. Det är partiets sämsta resultat i delstaten. Kristdemokraterna, däremot, ökade från lite över 26 procent för fem år sedan till hela 33 procent. Detta resultat bådar inte gått för de tyska socialdemokraterna.

Sverige. Skiljer sig utvecklingen för Socialdemokraterna i Sverige från den i övriga Europa? Frågan skulle vara berättigad. Landets styrs ju av en S-ledd regering. Men Socialdemokraterna har förlorat (nästan) var tredje väljare sedan valet 1994. Det var under mandatperioden som följde på valet 1994 som S, uppbackade av Vänsterpartiet, påbörjade västvärldens hårdaste besparingsprogram på 126 miljarder kr. Detta innebar i sin tur inledningen på socialdemokratins tillbakagång. En tillbakagång som partiet fortfarande präglas av.

Till detta ska läggas övergången i EU-frågan. I november samma år, endast två månader efter valet, utkämpades folkomröstningen för eller emot en svensk EU-anslutning. Inför detta avgörande vägval kämpade Socialdemokraterna hårt för en anslutning. Socialdemokraterna hade, efter årtionden av motstånd mot EU:s föregångare, relativt nyligt gått över till borgerligheten i denna så viktiga fråga. Därför kom den socialdemokratiska arbetarrörelsen att tydligt framstå som ett bihang till den traditionella borgerlighetens huvudpartier. Däribland Moderaterna. Övergången till borgerligheten i EU-frågan har sedan dess förföljt S genom alla år. Från 1990 till 2017. Detta tål att upprepas. Vi ska nu studera S framtidsutsikter i Sverige närmare.

Moderaterna spelar högt
Om resultatet i riksdagsvalet 2018 skulle utfalla som SCB-mätningen i maj är det högst osannolikt att Socialdemokraterna återigen skulle kunna bilda en sorts block-regering stödd på MP och V. Ensamt har S endast stöd av 31,1 procent av väljarkåren om det hölls val till riksdagen idag. Detta kan jämföras med M och SD som tillsammans skulle få stöd av 36,5 procent. Centern och Liberalerna skulle tillsammans erhålla 16,3 procent av rösterna.

Det som möjliggjorde för Socialdemokraterna att bilda regering tillsammans med MP (och stödda av V) efter förra valet var borgerlighetens ovilja att göra upp med SD. Men Anna Kinberg Batras kritiserade utspel i början av året har rivit muren runt SD. För detta schackdrag har M betalat ett högt pris i form av en stark tillbakagång bland väljarna. Men det höga priset kan komma att innebära att åtminstone delar av partiet nu vill ha något i utbyte för sitt damoffer (?). De två möjliga alternativen just nu är dessa: Moderaterna bildar någon form av borgerlig koalitionsregering stödda på SD:s röster. Detta innebär att ett försvagat M ändå får statsministerposten. Detta skulle ställa S helt åt sidan.

Möjlighet för C och L
Det andra alternativet innebär att Centern och Liberalerna tar chansen och, exempelvis genom att hänvisa till Moderaternas flirt med SD, bildar en blocköverskridande koalitionsregering tillsammans med Socialdemokraterna (med eller utan MP). Detta innebär många fördelar för de inblandade. Löfven sitter kvar som statsminister och spräcker borgerligheten. Centern och Liberalerna skulle både få ett stort inflytande på regeringspolitiken och samtidigt stiga fram ur Moderaternas skugga. Detta alternativ skulle vara historiskt. Både en blocköverskridande regering och ett slut på Moderaternas långa dominans inom borgerligheten. Moderaterna spelade högt när det gäller SD. Det är fortfarande oklart vem som tar hem potten.

De verkliga vinnarna i detta scenario skulle bli C och L. S skulle visserligen inneha statsministerposten. Men detta förändrar inte det faktum att partiet endast har 31,1 procent av väljarna bakom sig. Då osämja uppstår inom regeringen och frågorna tas till riksdagen kan borgerligheten ändå vinna omröstningarna. Sannolikt skulle S försöka förebygga nederlag i riksdagen genom kompromisser innan frågorna går så långt.

S bundna av sin EU-politik
Vi talade inledningsvis om två trender. Den ena var tillbakagången för socialdemokratiska partier. Den andra trenden bestod i att ny-reaktionära borgarpartier hade övertagit stora delar av den politik som arbetarrörelsen numera övergett. En avgörande fråga handlar om EU-motståndet som S alltså frångick för 27 år sedan! När nu EU-kommissionen försöker slå sönder välfärds- och nationalstaten – på vilken Sveriges skattepolitik, välfärdsambitioner och fackliga rättigheter bygger – sitter Socialdemokraterna så fast i den traditionella borgerlighetens garn att den inte kommer att göra ett dugg.

Det skulle däremot de ny-reaktionära borgarpartierna kunna. Marine Le Pen och Jimmie Åkesson skulle kunna mobilisera ett korståg mot EU-kommissionens oblyga försök att tvinga medlemsländerna ytterligare ett steg i över-nationell riktning. Med en sådan satsning skulle SD kunna utmana S om titeln största parti efter valet 2018. Men SD kommer inte att våga. De hoppas nu på någon form av samarbete med Moderaterna och kommer att svika mångas förhoppningar.

Socialdemokraterna gjorde en tillfällig och kraftfull återhämtning efter valnederlaget 2006. I SCB-mätningen i november 2007 erhöll partiet ensamt hela 45,9 procent av väljarna och tillsammans med V nådde ”arbetarrörelsen” prick 51 procent. Men en sådan återhämtning är inte att vänta idag. Då befann sig S i opposition och Alliansens inledning var kärv. Idag leder S en svag minoritetsregering och befinner sig själva i en kärv situation. Då hade SD endast stöd av ca tre procent av väljarna. Idag har SD stöd av drygt 18 procent – och denna väldiga ökning har skett genom att partiet vunnit arbetarväljare från S. Socialdemokraterna kan inte göra en politisk comeback utan att återerövra dessa arbetare från SD. Och detta är omöjligt med partiets nuvarande politik i EU-frågan.

Därför pekar det mesta på att även Socialdemokraterna i Sverige, låt vara på ett mindre naket sätt än i det franska presidentvalet, är på väg att reduceras till ett bihang till den traditionella borgerligheten.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here