Nycirkusen föddes i England och Frankrike på 1970-talet.
Print Friendly, PDF & Email

En kall januarikväll går jag hem från min teaterrepetition på Hamnmagasinet i Umeå. Jag och en medspelare från samma teatergrupp fryser och håller armarna i kors. Så går vi förbi ett stort fönster och kan inte låta bli att stanna till. Vi ser värme. Innanför fönstret står ett 20-tal personer och… Ja, vad gör dom? Vi blir helt tagna.

Två personer står i vad som vi hävdar är en fysiskt omöjlig position gentemot varandra. Någon annan dansar med en färgglad pinne som flyter i luften och dansar med henne. Vi blir helt tagna. De två hopslingrade personerna, som jag senare fick veta övade akrobatik, går lätt ur sina positioner och ser helt avslappnade ut. En av dom vinkar till oss. Vi vinkar tillbaka. Då kommer han fram och öppnar fönstret: ”Hej! Fryser ni? Välkomna in, ni kan få pröva på.” ”Pröva på… det där?” svarar vi och pekar på pinnen som dansar i lyften och som på något otroligt vis följer en vacker kvinna med dreadlocks. ”Javisst, kom in, jag ska visa er!”. Han ler. Vi klättrar in genom fönstret och då känner vi det. Värmen. Detta var mitt första möte med Nycirkus och gruppen Vi Unga Gycklare. Detta var fem år sedan och för varje år går jag djupare in i utforskandet.

Visionen om en alternativ cirkus blommade ut i nycirkusen i Frankrike och England under 1970-talet. Nycirkusen är en scenform med gränsöverskridande konstformer; teater, dans och rörelse med redskap i ett vackert samspel. Den har, till skillnad från den traditionella cirkusen, samarbete, nytänkande och gränsöverskridning som grundpelare.

Den klassiska cirkusen har en väldigt stark karaktär, röda och vita tält, djur, trumvirvlar. Den håller sig också strikt inom denna karaktär, utan utrymme för annan konstform. Under 1900-talets andra halva växte det långsamt fram visioner om en annan sorts cirkus – en cirkus utan djurplågeri och med fokus på det vackra i kombinerandet av olika konstformer, med utrymme för nytänkande. Avantgarde för cirkusen. En bit inpå 1980-talet höll en grupp artister ett framträdande med eldsprutande, jonglering, dans och musik för invånare och besökare på en strand i en by nära Quebec City i Kanada. Detta lilla och uppskattade framträdande kom senare att växa till gruppen Cirque du Soleil – solens cirkus – som idag ses som en av nycirkusens skapare.

Nycirkusen tar sig som sagt många olika former. Det kan innehålla allt från akrobatik till jonglering till Levistick (minns ni den flytande pinnen och dreadlocks-kvinnan – det var mitt första möte med Levistick). Jag har fördjupat mig i en av delarna, Poi. Två brinnande bollar i var sitt snöre som jag genom att snurra skapar mönster med. Det låter inte som något speciellt, eller hur? Det är dock som en dans med redskap och kräver mycket träning för att smidigt kunna koordinera rörelserna och bli smidig i kroppen. Denna koordination gör att jag får lära känna mig själv och min kropp. Varje del spelar in i hur rörelsen blir, en liten vinkling med pekfingret som håller i snöret, eller en vridning med höften och rörelsen får helt plötsligt flyt. När jag sen tänder eld på mina Poi litar jag mycket på mig själv. Denna tillit ger mig ny kraft och motivation till konsten och till livet.

För mig handlar nycirkus och Poi om att få utforska min kropp och mitt sinne. Jag behöver lära känna mig själv för att kunna utvecklas som konstnär. Och för att lära känna mig själv behöver jag utforska kropp och sinne. Konst är ett alternativt sätt att uttrycka sig, ett sätt för mig att förstå mig själv på ett nytt plan. När jag rör mig med mina Poi så får jag kontakt med min kropp och därav mitt sinne. När jag dessutom utför nycirkus med någon annan så lär jag inte bara känna den personen – utan också mig själv.

Nycirkusen handlar också om det vackra som människan kan skapa. Med våra kroppar som grundinstrument kan vi skapa saker som en får en hel publik att dra efter andan av förundran. Det är det vackra med nycirkus och tanken om att utforska. Utforskandet skapar nämligen det vackra. Den värme jag kände den där kalla januarikvällen kom av viljan till utveckling och det vackra i utforskandet. Den värmen vill jag sprida.

Jag tänder mina Poi. Jag sprider värmen.

SKRIV EN KOMMENTAR

Please enter your comment!
Please enter your name here