Under år 2017 har den tystnadskultur som funnits kring frågan om hedersrelaterat våld och förtryck i den svenska politiska debatten börjat brytas. Men trots att nya fakta framkommer och nya tragiska mord sker så stretar fortfarande vissa politiker, främst från ”vänstern”, emot.
I början av augusti presenterades en kartläggning som visade följande:
■ av de kvinnor som mördades under 2016, och som hade en nära relation med förövaren, har vart tredje mord identifierats som ett hedersrelaterat mord,
■ av det totala antalet människor som föll offer för dödligt våld under 2016 – dvs mord, dråp och vållande till annans död – har cirka tio procent identifierats som hedersmord.
Kartläggningen är gjord av det Nationella kompetensteamet mot hedersförtryck vid Länsstyrelsen i Östergötland. Siffrorna är häpnadsväckande. Men mörkertalet är sannolikt stort. I dagsläget för inte Brottsförebyggande rådet, Brå, någon särskild statistik över hedersmord och hedersvåld vilket gör att det är svårt att bedöma exakt hur stora problemen är.
Aftonbladet publicerade i juni en artikelserie om det hedersrelaterade förtrycket i Sverige. Där citerades docent Astrid Schlytter vid Stockholms universitet, som är en av Sveriges främsta experter i ämnet. Enligt Schlytter kan det röra sig om så många som var tredje skolelev med utländsk bakgrund som lever under hederskulturens normer – något som motsvarar 240 000 ungdomar! Ofta handlar det om unga tjejer som kontrolleras hårt av familjen. De får inte umgås med vem de vill, klä sig som de vill och absolut inte träffa killar. Även sönerna kontrolleras. Dessa har ofta till uppgift att kontrollera så att döttrarna inte gör något som kan skada släktens heder – som exempelvis att prata med killar på skolan.
Exakt hur utbredda dessa problem är, och vilka uttryck de tar, är det ingen som vet. Det har inte gjorts någon kartläggning i Sverige sedan 2009. Men den senaste tidens ökande problem har gjort att flera kartläggningar är på gång. De tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö har inlett ett samarbete i syfte att göra lokala kartläggningar av hedersproblematiken. Syftet med kartläggningen är att ”belysa hedersförtryckets omfattning, karaktär och komplexitet” med sikte på att kunna bedriva ett bättre förebyggande arbete mot både offer och förövare. En motion från Liberalerna i Göteborg blev startskottet. Därefter togs kontakter med Stockholm respektive Malmö.
Kartläggningarna i de tre storstäderna sker delvis mot bakgrund av regeringens nya jämställdhetsstrategi som presenterades i november i fjol, där ett av inslagen skulle vara just en kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck. Denna kartläggning, som ska genomföras av Socialstyrelsen, kommer dock inte vara klar förrän 2019. De tre storstäderna anser inte att de kan vänta så länge, vilket är ett av skälen till att de genomför lokala kartläggningar. Dessa väntas vara klara i slutet av april 2018.
Medan de tre storstäderna går i täten när det gäller arbetet mot hedersförtryck så finns det andra kommuner som stretar emot. Umeå är ett sådant exempel. I januari debatterade Umeå kommunfullmäktige en motion från Liberalerna som föreslog en kartläggning även i Umeå. Arbetarpartiet stödde givetvis Liberalerna i denna debatt. Argumenten mot en kartläggning, som fördes fram av bl a enskilda ledamöter inom S och V, gick ut på att en sådan skulle vara integritetskränkande. V försökte även blanda bort korten genom att påstå att hedersförtrycket inte skiljer sig från övrigt våld i nära relation. Detta var i januari.
Det specifika för hedersvåldet
Men det specifika för hedersvåldet är att det är socialt accepterat i vida kretsar inom exempelvis en större släkt. Och inte endast accepterat: det kan vara ett måste! Just nu uppmärksammar media ett fall i Gävle där en far blev mördad. Han hade vägrat att mörda sina två döttrar som dragit vanära över sin familj och släkt. Deras brott var att ha skakat hand med ett par pojkar. Detta ansågs ha skadat familjens/släktens heder. De som mördade flickornas fader var sex andra män inom familjens krets.
På Arbetarpartiets initiativ blev det, i augusti, en ny debatt i frågan om en kartläggning i Umeå. S ledamöter upprepade, likt papegojor, samma argument om att en kartläggning är ”integritetskränkande”. Detta trots att S i Malmö, Göteborg och Stockholm liksom regeringen är av motsatt uppfattning. Vänsterpartiet var ännu värre. I ett inlägg hävdade Gudrun Nordborg (V) att frågan om hedersförtrycket överhuvudtaget inte borde diskuteras då själva det faktum att frågan diskuteras gynnar rasisterna!
Men det är just denna typ av exempellös feghet som tillåtit hederskulturen att växa sig allt starkare. Konsekvenserna är ett svek mot samhällets svagaste: kvinnor och barn från de länder där hederskulturen är stark. Och ur detta har bland annat morden följt. Det är också denna typ av exempellös feghet som inneburit att hedersproblematiken inte har kunnat diskuteras. Det är just detta som lett till att rasismen (exempelvis i form av SD) har växt. Sveket mot de 240 000 skolelever som lever under hedersförtryck, och tusentals andra, är monumentalt.