Print Friendly, PDF & Email

Uppskattningsvis 700 nazister knutna till Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) samlades för att demonstrera i Göteborg den 30 september. Arrangörerna siktade på att samla till den största nazistmarschen i modern tid under parollen ”Revolt mot förrädarna”. Istället blev det ett stort misslyckande. Redan innan nazisterna nått sin officiella startplats hamnade de i slagsmål med polisen, som omhändertog ett 30-tal ledande medlemmar i NMR för bland annat våldsamt upplopp. En seger för alla antinazister.

Nazistmarschen i Göteborg var omskriven sedan flera månader tillbaka. NMR hade sökt tillstånd för en marsch som bl a skulle passera förbi den judiska församlingens lokaler mitt under firandet av högtiden Jom Kippur. Nazisterna ville även marschera förbi den då pågående Bokmässan. Polisen hade ursprungligen godkänt NMR:s marschväg men sedan både judiska församlingen och Svenska Mässan överklagat tillståndet blev nazisternas marschväg rejält kortad. Två veckor före den egentliga marschen genomförde NMR dessutom ett slags ”generalrepetition” i form av en icke tillståndsgiven demonstration i Göteborg som lockade ca 50 nazister. Detta ökade bara mediauppmärksamheten kring den ”egentliga” marschen 30/9.

NMR såg på marschen i Göteborg som en verklig kraftsamling. NMR:s egna aktivister hade rest från hela Sverige och understöddes av nazister från bl a Norge och Tyskland. NMR hade även lyckats få med Vera Oredsson i marschen. Oredsson var under många år ledare för Nordiska Rikspartiet – den organisation i Sverige som utgjorde länken mellan 30-talets nazister och den nynazism som växte fram under 80-talet. Detta var symboliskt och prestigemässigt viktigt för NMR.

Uppmärksamheten kring nazistmarschen bidrog till att ett stort antal göteborgare samlades till motdemonstrationer. Antalet fredliga motdemonstranter beräknades till uppåt 20 000. Troligen ännu fler. En rad olika arrangemang genomfördes runt om i Göteborg, varav det största samlades i Heden. Redan kvällen före nazistmarschen fylldes Gustav Adolfs Torg i centrala Göteborg med ett par tusen människor som lyssnade till talare från partierna i Göteborgs kommunfullmäktige.

Polisen hade mobiliserat till sin största insats sedan EU-toppmötet i Göteborg 2001. Tusen extrapoliser hade förstärkt från övriga landet. Nazisterna hade blivit anvisade en bestämd väg som de fick gå till startpunkten för sin tillståndsgivna marsch. Utanför nazisternas marschväg hade polisen inrättat ett s.k. ”PL24-område”. Detta innebär att polisen, med stöd av paragraf 24 i Polislagen (PL24), har rätt att bestämma vem som får och inte får vara i området. Syftet med detta vara att tvinga NMR att ta den anvisade vägen och inget annat.

Nazisterna hann dock inte gå mer än ett par hundra meter förrän de gjorde ett försök att avvika från den väg som polisen anvisat dem. Utrustade med hjälmar och kravallsköldar försökte NMR med våld att bryta sig igenom polisens linjer. I det tumult som uppstod bröt en polisman armen. 29 nazister greps för bl a våldsamt upplopp och ohörsamhet mot ordningsmakt – däribland NMR-ledaren Simon Lindberg. Övriga stod kvar, ledarlösa och instängda av polisen i en liten park. Frustrerade över det totala nederlaget var det vissa nazister som klappade och ropade ”Malexander” till polisen. Detta är en hänvisning till en händelse år 1999 i orten Malexander, där tre nazister avrättade två polismän under flykten i samband med ett bankrån. Efter att ha stått och trampat i den lilla parken i flera timmar började nazisternas polistillstånd löpa ut, och de tvingades slutligen att lämna platsen – snopna och eskorterade av polis.

Detta var ett stort misslyckande för NMR och en seger för alla fredliga antinazister. Vi måste dock räkna med att marschen i Göteborg kommer att följas upp av nya, och eventuellt mer våldsamma, aktioner. NMR-ledningen har just nu ett stort behov av att återupprätta sin ”heder” efter nederlaget i Göteborg. Annars finns det risk för interna uppror och splittringar. När NMR besökte Umeå i september 2013 möttes de av stora protester från umeborna. Polisen omhändertog dem under förnedrande former. De fick varken behålla sina fanor eller sin filmutrustning. Nederlaget i Umeå följdes av ett våldsamt angrepp mot en antirasistisk demonstration i Kärrtorp utanför Stockholm några månader senare.

Det är inte osannolikt att NMR kommer att följa upp marschen i Göteborg med en mer eller mindre våldsam aktion någon annanstans, inom en snar framtid. Och då måste alla fredliga antinazister vara förberedda.

AFA-provokatörer kastade sten mot polisen

När segern mot NMR var ett faktum uppstod spontana segerjubel och firanden på olika håll i Göteborg. Några som inte kunde se segern var dock vänsterextrema anarkistgruppen Antifascistisk Aktion (AFA). Uppenbart besvikna över att inte ha fått slåss med nazister begav sig dessa iväg och försökte forcera polisens avspärrningar. Stenar, knallskott och rökbomber kastades mot polisen. En av AFA-aktivisterna använde en slunga för att kasta sten med våldsam kraft. Stenarna träffade inte bara polisen. I en film på youtube syns det hur en äldre man blev träffad i huvudet av en sten och slogs till marken.

Många av de hundratals fredliga motdemonstranter som förskräckt såg på när AFA började kasta sten reagerade genom att skrika åt AFA-aktivisterna att sluta, att de är idioter och att de är ”likadana som nazisterna”. I vissa fall uppstod handgemäng mellan AFA-aktivister och andra motdemonstranter som försökte få AFA att sluta angripa polisen.

AFA:s själviska och politiskt idiotiska agerande innebar att segern för de uppåt
20 000 motdemonstranterna solkades ned och innebar att vissa medier försökte dra nazister och antinazister över samma kam.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here