Print Friendly, PDF & Email

I november hölls ett fyllnadsval inom Kommunals storsektion i Umeå. Mot valberedningens förslag att välja socialdemokraten Anton Markeby ställdes en oppositionell kandidat. Denne utmanare förlorade självklart stort. Siffrorna blev 102 för sossen Markeby och 15 tappra röster för utmanaren. Socialdemokraterna inom facket hade inte endast mobiliserat ordentligt. De hade även gjort sitt bästa både för att skrämma folk för utmanaren och samtidigt agitera för sin egen kandidat – till och med under själva omröstningen!

Det hela var ganska roande, om det inte samtidigt hade inneburit ett försök till politisk åsiktsregistrering, vilket utgör ett allvarligt brott. Låt oss kort beskriva skrämselförsöket: Sossarna försökte avtvinga utmanaren ett svar på om han hade någon form av samröre med vårt stridbara Arbetarparti. Detta var ett offentligt, och därför ovanligt korkat, försök till åsiktsregistrering som slog tillbaka mot den korkade sossen (vi vill betona att vi inte anser att alla sossar är korkade). För oss i AP utgjorde detta en god reklam inför framtiden. Detta om misstänkliggörandet.

Sedan över till S-agitationen under själva omröstningen. Denna gick till så här: På röstsedlarna som användes vid voteringen stod det hur många nomineringar som S-Markeby och utmanaren hade fått. Självklart hade Markeby fått mest nomineringar. Metoden att skriva ut detta på själva röstsedlarna var naturligtvis en klar signal till eventuellt obeslutsamma att de skulle rösta på vinnaren – sossen Markeby – eftersom utmanaren ändå var chanslös. Detta var ett fult sätt att agitera för sin egen kandidat – även under själva omröstningen! Men det visar samtidigt hur rädda sossarna var. Ju större rädsla, desto fulare metoder.

De kommunalare som också är medlemmar i Arbetarpartiet anslöt sig till de som röstade på utmanaren. I debatten för och emot de två kandidaterna sades att utmanaren skulle sätta lojaliteten mot medlemmarna i facket före något parti (fritt citerat). Samtidigt hade ingen av de båda kandidaterna varken visat någon verklig insikt om de stora hoten mot Kommunals medlemmar i Umeå kommun, eller förklarat att de är beredda att använda sig av medlemmarnas styrka (över 5 000) för att försöka tvinga den politiska majoriteten att anslå mer pengar till de hotade verksamheterna.

Hotet mot anställda, brukare och anhöriga
Det omedelbara hotet mot alla tusentals anställda, brukare och oroliga anhöriga är budgeten för 2018. Under budgetåret 2018 saknas det finansiering för över 140 miljoner kr för de olika verksamheterna inom de båda nämnderna Individ- och familjeomsorg samt Äldrenämnden. Något förenklat kan man säga att det saknas cirka 140 miljoner kronor för att upprätthålla den nuvarande nivån vad gäller personaltäthet och kvalitet på omsorgerna. Av de drygt 140 miljoner som saknas kan ungefär 35 miljoner härledas till att den heltidsmodell som nyligen infördes i Umeå kommun inte är finansierad. Av dessa underskott hamnar 30 miljoner på Äldrenämnden och fem miljoner på Individ- och familjeomsorg.

Dessa verksamheter har redan tagit stryk under 20 – 25 år. I mitten av 90-talet gick det 0,9 årsarbetare per brukare på kommunens särskilda boenden inom äldreomsorgen. Lite drygt 20 år senare har personaltätheten minskat till 0,6 årsarbetare per brukare. Detta kan också uttryckas på följande sätt: det jobb som för drygt 20 år sedan utfördes av tre personer utförs idag av två.

Samtidigt har snittåldern på brukarna på kommunens äldreboenden ökat. Den högre snittåldern på brukarna innebär fler multisjuka som både kräver fler och mer avancerade hjälpinsatser. Färre anställda ska alltså producera mer vård och omsorg (plus mer av pappersarbete, städning och klädtvätt).

Klämda från två håll – färre ska göra mer – blir en ökad ohälsa ett av resultaten. Kommunens årsredovisning för år 2016 visar att personalen inom Äldrenämnden samt Individ- och familjenämnden tillhör de som oftast tvingas sjukskriva sig. För Äldrenämnden låg frånvaron på 8,4 procent. För Individ- och familjenämnden låg siffran på 8,2 procent. Och nu kommer nya nedskärningar under nästa år ovanpå detta. Sedan, efter 2018, kommer ytterligare besparingar för hela perioden fram till och med 2027 (i första hand). Uppsägningar står för dörren. Situationen kan till och med leda till att heltidsreformen resulterar i uppsägningar av tidigare ”deltidare” som nu fått heltid – just för att de fått heltid. Och det var det ju ingen som ville. Bland personalen.

Mot vem ska en fackordförande ta strid?
En sektionsordförande kommer att tvingas ta strid. Frågan är mot vem. Mot kommunledningen – eller mot de egna medlemmarna? Om den ordförande som ska leda Kommunals fackliga sektion för Umeå kommun har tänkt sig strida för de egna medlemmarna måste den skaffa sig ett grepp över kommunens ekonomi. Det krävs i princip att sektionsstyrelsen utarbetar ett eget budgetalternativ – där personal och brukare prioriteras före nya skrytprojekt – till S-kommunstyrelsens budgetförslag och sedan tar strid för det egna budgetförslaget. Detta genom att utnyttja tyngden hos sektionens alla tusentals medlemmar. Eller så kommer sektionsstyrelsen, med ordföranden i spetsen, att tvingas ta strid mot de egna missnöjda medlemmarna. För att tysta dessa. Likt en ”facklig” polisstyrka som gör drängtjänst åt arbetsgivaren – mot de egna medlemmarna!

Några djupare kunskaper om kommunens pressade ekonomi, någon vilja att utarbeta ett budgetalternativ som skulle gynna personal och brukare, och någon vilja att ta strid för ett alternativ visade naturligtvis inte S-kandidaten Anton Markeby. Hans uppgift inom sektionen kommer tveklöst att, på olika sätt, gå ut på att tysta kommunalare som visar missnöje med de nuvarande ekonomiska prioriteringarna. Men även utmanaren skulle, om han hade valts, ha tvingats att acceptera S-budgetens prioriteringar. I bästa fall hade skillnaden blivit att utmanaren inte hade agerat aktivt mot missnöjda medlemmar. Utan drivit en opposition genom att opponera i ord men inte i handling. Och resultatet skulle i båda fallen ha blivit detsamma. På lite sikt.

Oppositionen var ändå värdefull
Sanningen är denna: De som saknar ett eget alternativ kommer, obönhörligen, att tvingas acceptera motståndarens. Detta vare sig de vill eller inte. Men trots utmanarens påtagliga brister, och trots nederlaget i omröstningen, var förekomsten av en opposition av stort värde. Socialdemokraterna i facket fick en påminnelse om att en bättre förberedd, och mer beslutsam, opposition kan komma att växa fram senare. Och bara det faktum att det sades i debatten att en ordförandes lojalitet främst ska ligga hos medlemmarna och inte hos ett särskilt parti var av stort värde.

Medlemmarna i Kommunals sektion för Umeå kommun förtjänar en bättre ordförande. De förtjänar också en opposition med ett alternativ. Mot den omtalade facklig-politiska samverkan, en samverkan som idag går ut på att (s)ektionsstyrelsen verkställer kommun-(s)tyrelsens nedskärningar, måste det ställas en oppositionell facklig-politisk samverkan.

Facklig opposition

Det finns ingen renodlad facklig opposition som kan utarbeta ett alternativ till kommunstyrelsens budget. Behovet av kunskaper kräver att oppositionen måste ha ett politiskt inslag. Men om detta alternativa förslag ska nå framgång måste sektionsstyrelsen vara beredd att utnyttja medlemmarnas styrka för att sätta kraft bakom orden. Tanken med att utmana den S-märkta varianten av facklig-politisk samverkan med en oppositionell facklig-politisk samverkan är dock inte att ett annat parti ska sträva efter att ersätta dagens S-monopol över facket med sitt eget partis monopol.

Målet är att ersätta dagens S-monopol över facket med en fackledning som sätter medlemmarnas intresse före ett visst partis intresse. Men för att klara detta behövs politiska kunskaper. Utan politiska kunskaper – inget alternativ. Det är en stor skillnad mellan nödvändiga politiska kunskaper inom facket och ett visst partis monopol över facket. Det är även skillnad på politik och partipolitik. Dagens partipolitiska monopol måste alltså avskaffas, men inte för att ersättas med ett nytt.

Arbetarpartiet vill samarbeta med andra för att de fackliga medlemmarnas intressen ska gå före ett visst partis intressen. Vi vet att även många socialdemokrater delar vår uppfattning.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here