Print Friendly, PDF & Email

Musikern Natalie Carrion är bara 21 år gammal men har redan en resa bakom sig, en resa som hon gärna delar med sig av genom sin musik. För fem år sedan led Natalie av mycket svår ångest. Musiken blev en viktig del i att hon skulle börja må bättre. Hon bestämde sig för att bli gatumusikant och sätta upp mål i livet. Redan då fanns visionen om att en dag få släppa en skiva…

Natalies pappa är från Karibien och mamma har samiskt ursprung. Hon flyttade från Lycksele till Umeå som 11-åring. För att kunna nå sitt mål att få släppa en skiva insåg hon att hon var tvungen att bygga upp ett nätverk. Därför bestämde hon sig för att börja arbeta som gatumusikant i Umeå. I en intervju med Svt Västerbotten beskriver hon det hela på följande sätt:
– Jag tog gitarren och ställde mig på stan och började spela och första dagen skakade jag så mycket att jag inte kunde stå upp. Stämbanden knöt sig och gitarren var inte stämd och lät sådär. Jag hade kunnat sluta efter den dagen, men dagen efter kom jag tillbaka och dagen efter det.

Nu är hon slutligen aktuell med sin debutplatta ”En sång om livet” som släpptes 28 oktober 2017. Skivan har hon gjort tillsammans med gitarristen Jonas Strandgård. ”En sång om livet” är en musikalisk självbiografi över Natalies liv som tar upp svåra ämnen som allvarlig ångest, självmordstankar och förtryck mot samer. Resan till ett färdigt album har varit lång, en resa där Natalie valt sin egen färdväg.

Hon har inte, till skillnad från mer etablerade artister, haft något skivbolag bakom sig som skött allt. Skivan har hon finansierat själv tillsammans med musikkollegan Jonas Strandgård. Hon har själv hört av sig till olika skivbutiker i Sverige för att få dem att sälja den. Hon har även själv hört av sig till olika medier för att få uppmärksamhet kring skivan. Och det roliga är att hon har även kommande spelningar framöver.

Jag tycker att albumet är mycket bra. Mina favoritlåtar är ”Vissna rosor blommar aldrig” och ”Uppför fjäll”. Låtarna tar inte bara upp jobbiga saker. Efter en lång dag på jobbet med mycket spring är det avkopplande att lägga sig i soffan och lyssna på Natalies fina och musikaliska sång till Jonas gitarrkomp. Sedan är jag mycket imponerad över hennes kämparglöd. Hon kämpade mot ett mål trots att det blåste så mycket – och en dag hade hon tagit sig ur det svåra. Jag har själv alltid trott på att man ska ha mål i livet att kämpa mot.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here