Print Friendly, PDF & Email

I kölvattnet på rörelsen #MeToo har det startats en rad upprop mot sexuella trakasserier på arbetet. Påfallande ofta har offren varit kvinnor inom s.k ”fria yrken” eller andra yrken med otrygga arbetsförhållanden eller svag facklig tradition. Det handlar bl a om journalister, skådespelare, musiker, sångare, idrottare och jurister.

Det upprop som var först ut, skådespelerskornas, är fullt av väldigt grafiska beskrivningar av vilka uttryck de sexuella trakasserierna tar sig. Vi väljer att publicera en beskrivning, då den utgör ett väldigt talande exempel för just hur utsatta kvinnor blir i dessa branscher:
Varit så berusad att jag vaknade upp hos ett Stort Erkänt Manligt Geni och först efteråt förstår att han har haft sex med mig. Han säger att han kan förstöra min karriär med ett telefonsamtal när jag konfronterar honom. Jag sitter tyst. Skammen och skulden. Aldrig, aldrig bli för full.

Budskapet är tydligt: acceptera förnedringen – eller glöm skådespelardrömmarna. Liknande maktförhållanden råder även i andra branscher där det startats upprop. Journalisterna konkurrerar med varandra om ”scoop” och befattningar på tidningarnas och TV-kanalernas redaktioner. Otrygga anställningar och frilansarbete är mycket vanligt förekommande. Den som säger ifrån riskerar att straffas genom att inte få sin anställning förlängd. Detta skapar en tystnadskultur där varken de som själva drabbas eller de som ser andra drabbas vågar anmäla det som hänt.

Gemensamt för dessa branscher är att det råder en hård konkurrens mellan de anställda med ett kraftigt fokus på den individuella prestationen. Detta kombineras med otrygga anställningsformer och en svag eller obefintlig facklig tradition. Makthavare, uppburna skådespelare, tränare, med flera, kan utnyttja tjejer och kvinnor som befinner sig i beroendeförhållande till dem. I takt med att de otrygga anställningarna blir fler och facket försvagas riskerar sexuella trakasserier på jobbet bli vanligare på hela arbetsmarknaden.

Anställningstryggheten avgörande
En avgörande fråga när det gäller att bekämpa sexuella trakasserier på arbetet handlar därför om att bekämpa otrygga anställningar. Det är vanligast att ungdomar och kvinnor har otrygga anställningar. Bland ungdomar i åldrarna 16-24 år har idag hela 53 procent tidsbegränsade anställningar. Detta enligt LO-rapporten Anställningsformer och arbetstider 2017. LO-rapporten visar även att de otrygga anställningar som ökat mest sedan år 1990 är de allra mest otrygga anställningarna. Det handlar om timavlönade behovsanställningar, även kallade intermittenta anställningar, där de anställda ”rings in” av arbetsgivaren vid behov. Dessa anställningsformer regleras inte i lag och den anställde är helt utelämnad till arbetsgivarens godtycke. Den person som är ”obekväm” riskerar att inte få några jobb. Av alla arbetarkvinnor har 15 procent idag en timavlönad behovsanställning eller s.k ”allmän visstid” där skälet till tidsbegränsningen inte anges.

SHARE
Previous articleSlagserie i nummer 114

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here