Putin fick nästan 77 procent av rösterna. Men det kan bli stormiga sex nya år som president.
Print Friendly, PDF & Email

Vladimir Putin vann, som väntat, det ryska presidentvalet söndagen den 18 mars. Putin erhöll 76,7 procent av de avlagda rösterna och säkrade därmed ytterligare sex år på presidentposten. Det var Putins bästa valresultat sedan han kom till makten år 2000. Samtidigt har hela valprocessen kritiserats för att vara riggad till fördel för Putin.

Det ryska presidentvalet ägde rum mot en bakgrund av upptrissade spänningar mellan Ryssland och EU/USA. Detta särskilt sedan den ryska annekteringen av Krim-halvön 2014. Men Ryssland har även anklagats för att ha försökt påverka det amerikanska presidentvalet 2016. Och när Donald Trump presenterade sin nationella säkerhetsstrategi strax före jul pekade han ut Ryssland och Kina som USA:s globala rivaler samtidigt som han talade om en ”massiv” upprustning.

Situationen spetsades till ytterligare bara dagar före valet, då den brittiska regeringen anklagade Ryssland för att ligga bakom mordförsöket på dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Yulia. Dessa hade förgiftats med nervgiftet Novichok som utvecklades av Sovjetunionen. Hela 23 ryska diplomater utvisades ur Storbritannien och en rad fördömanden uttalades bl a från USA, Frankrike och Tyskland. Några konkreta bevis för att Ryssland skulle ligga bakom förgiftningen finns av allt att döma inte idag. De som frågat om bevis, som Labour-ledaren Jeremy Corbyn, har anklagats för att vara nickedockor åt Putin. Denna tillspetsade situation har naturligtvis påverkat medias rapportering om valet, men NyA ska försöka ge en så korrekt bild som möjligt.

De oberoende valobservatörer som fanns på plats rapporterade att valet till största delen sköttes på ett professionellt och rättsäkert sätt. I vissa delar av landet rapporterades om att funktionärer tryckt ned buntar med valsedlar i valurnorna. På andra ställen har det rapporterats att människor känt sig pressade att rösta på Putin. Men det finns inget som tyder på att något mer omfattande valfusk har pågått.

De ryska väljarna hade åtta kandidater att välja mellan. Ingen av dessa, förutom Putin, hade dock någon egentlig chans att vinna valet. Under valrörelsen förvandlades statlig TV, radio och tidningar till kampanjmegafoner åt Putin. Samtidigt var det heller ingen av de övriga kandidaterna som erbjöd något verkligt politiskt alternativ till Putin. Kommunistpartiets kandidat Pavel Grudinin, som fick näst flest röster, var själv tidigare medlem i Putins parti ”Enade Ryssland”. Under många år har Kommunistpartiets roll varit att agera ett slags ”låtsasopposition” som ibland kritiserat Putin men aldrig på allvar utmanat honom om makten. Detsamma gäller för en rad av de andra ”konkurrerande” kandidaterna.

Den person som av många bedömare ansågs hade kunnat utgöra en verklig oppositionskandidat, Alexej Navalnyj, fick inte ställa upp i valet. Navalnyj är en Putinkritisk bloggare och anti-korruptionsaktivist som varit med och lett en rad Putinkritiska protester. År 2013 dömdes han för förskingring, vilket diskvalificerade honom från att ställa upp i presidentvalet. Navalnyj själv ansåg att domen var politisk och syftade till att bestraffa honom för hans opposition mot Putin.

Det finns en hel uppsjö av byråkratiska hinder som begränsar möjligheten att ställa upp i presidentvalet. En kandidat måste exempelvis ha avtjänat straffet för eventuella brott som han/hon dömts för. Vid grova och särskilt grova brott måste det dessutom ha gått minst 10 respektive 15 år sedan straffen avtjänades innan personen får ställa upp i ett presidentval.
Oberoende kandidater måste samla in 300 000 namnunderskrifter till stöd för sin kandidatur. För kandidater som ställer upp för ett parti krävs 100 000 underskrifter. Partiet måste dock vara registrerat, vilket kräver att det kan uppvisa att det har minst 500 medlemmar. Oberoende kandidater måste visa att de har stöd av en grupp på minst 500 väljare innan de tillåts samla in namnunderskrifter. Partier som sitter i Duman behöver dock inte samla in underskrifter för sina kandidater.

Det måste emellertid sägas att kraven inför detta presidentval var betydligt lägre än inför det förra presidentvalet (2012). Den kraftfulla proteströrelsen 2011-2012, mot Putin och för utökade demokratiska fri- och rättigheter, var en bidragande faktor till att reglerna ändrades. Tidigare krävdes exempelvis hela 2 miljoner underskrifter för att få ställa upp i valet. För att registrera ett parti krävdes att partiet hade hela 40 000 medlemmar. Bara för att ta några exempel.

Trots dessa stora demokratiska brister som finns i det ryska samhället så åtnjuter Putin ett kraftfullt stöd bland många ryssar. Detta då han har kunnat erbjuda stabilitet och en återupprättad nationell stolthet efter det förnedrande 1990-talet. Många minns med fasa den ekonomiska kollaps som Ryssland genomgick efter Sovjetunionens sammanbrott. Löner betalades inte ut på flera månader. Miljontals människors liv rasade samman. Många söp ihjäl sig.

När Putin kom till makten var ekonomin på väg att återhämta sig och stärktes ytterligare av stigande oljepriser. Putin vann också mycket sympatier då han fängslade ett antal korrupta oligarker som berikat sig genom att stjäla exempelvis fabriker som tidigare varit gemensam egendom (även om de oligarker som stödde Putin fick sitta kvar i orubbat bo). En del av stödet för Putin beror också på att han framstått som en stark ledare som står pall trots det uppskruvade tonläget och hetsen mot Ryssland från stormakterna i ”väst”.

Putin själv är fortsatt populär, men det finns ett växande missnöje med hans regering. Putin ställde upp som ”oberoende” kandidat för att inte tyngas ned av det egna partiets impopularitet. De ekonomiska sanktioner som Ryssland utsatts för har tärt på den ryska ekonomin. År 2015 skedde en rad vilda strejker runt om i Ryssland mot obetalda löner – ett gammalt ”spöke” från 1990-talet som åter visat sig. Ifjol samlades tusentals i landsomfattande protester mot korruptionen. Det är en långt mer pressad Putin som nu går in i sin fjärde mandatperiod än vad röstsiffrorna visar.

Och när det gäller Putins framtida planer – för Ryssland och för Rysslands roll i världspolitiken – är dessa höljda i dunkel. Precis som Donald Trumps! Skillnaden är dock att Trump och USA är så mycket större och starkare – både ekonomiskt och militärt. USA påverkar världen. Ryssland påverkar vissa delar av världen. För trots all rysshets är Ryssland ett svagt land i jämförelse med USA. Detta innebär att Rysslands grundläggande strategiska hållning är defensiv.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here