Den 20 oktober 2011 återfanns diktatorn Muammar Khadaffi av frihetskämpar från Misrata. Mannen som försökt bomba, våldta och mörda sina egna landsmän till underkastelse låg gömd i ett avloppsrör i hemstaden Sirte. Mycket talar för att den hatade envåldshärskaren förlorade sitt liv på väg till, eller i, Misrata.
Precis som Mussolini, Ceausescu och många andra diktatorer mötte Khadaffi omedelbart folkets dom mot den egna regimens brutala brott. Diktatorns liv tog slut på väg till, eller i, Misrata – den stad vars civilbefolkning han bara några månader tidigare omringat och utsatt för ett urskiljningslöst regn av bomber.
Det libyska folket har betalat ett högt pris för friheten. Revolutionen och inbördeskriget har kostat mellan 25 000-30 000 människor livet. 4 000 människor saknas fortfarande. Till detta ska läggas ytterligare runt 50 000, eller fler, skadade. Över en halv miljon människor har tvingats fly sina hem. Nästan alla libyer har någon vän eller släkting som mist livet under de åtta månader som striderna mot Khadaffi pågått.
Upproret för att störta Khadaffi började den 15 februari – fyra dagar efter det att Mubarak i Egypten tvingats avgå. De första protesterna genomfördes i staden Benghazi, men revolutionen spred sig snabbt till huvudstaden Tripoli och landets tredje stad Misrata. Regimen svarade med ett närmast besinningslöst våld. Bostadsområden flygbombades och regimen avfyrade luftvärnskanoner rakt in i folkmassorna. De protesterande tvingades ta till vapen för att försvara sig. Så kallade rebellförband bildades – med stort stöd av folket, bestående av vanliga, unga, libyer villiga att offra livet i kampen för demokratiska rättigheter. Förbanden saknade militär träning och hade uråldriga vapen – men kompenserade delvis detta med ett enormt mod, en häpnadsväckande kreativitet och ett brett folkligt stöd.
Trots det militära underläget såg det i slutet av februari ut som att regimen höll på att falla samman. De flesta städer i östra Libyen, däribland landets näst största stad Benghazi, hade befriats. Ledande medlemmar ur regeringen och militären anslöt sig till upproret. Den 27 februari bildades det Nationella Övergångsrådet (NTC), som förberedde sig för att ta makten efter att Khadaffi störtats.
Regimens fall skulle dock dröja. Med artilleri, stridsflyg, attackhelikoptrar och pansar – samt med hjälp av inhyrda legosoldater, slog regimen tillbaka mot de protesterande massorna. Revolutionen fick allt mer karaktären av ett utdraget inbördeskrig. Den rebellkontrollerade staden Misrata, med 350 000 invånare, belägrades av Khadaffi-styrkor som överöste staden med artillerield. Rebellerna pressades tillbaka på alla fronter. Rapporter om beordrade massvåldtäkter kom från städer som intagits av Khadaffis styrkor.
17-19 mars avancerade Khadaffi-styrkorna mot rebellfästet Benghazi. Khadaffi sa att han skulle jämna staden med marken. Den förestående massakern i Benghazi och de reaktioner detta skulle kunna möta i resten av arabvärlden pressade FN:s säkerhetsråd att besluta om en flygförbudszon över Libyen. När beslutet togs var Khadaffis pansarvagnar redan på väg in i Benghazis förorter. När Natos flygunderstöd satte de tunga vapnen ur spel vände krigslyckan igen. Massaker på rebellrörelsen och 10 000-tals civila var avvärjd.
Den 15 maj lyckades rebellerna i Misrata bryta stadens belägring. Genom sitt mod, sin organisationsförmåga och sin otroliga uppfinningsrikedom har Misratas rebeller och befolkning för evigt skrivit in sig i historieböckerna. Under juli månad började rebeller från Misrata och Nafusa-bergen i väst att långsamt avancera mot huvudstaden Tripoli. När rebellerna attackerade staden, den 20 augusti, reste sig samtidigt stadens invånare i ett uppror. Khadaffis Tripoligarnison kapitulerade och regimen kollapsade. Kvarters- och militärråd bildades i staden. Efter Tripolis fall tog diktatorn sin tillflykt till staden Sirte – som Khadaffi en gång byggt som en modellstad för sin egen klan och som han ville göra till huvudstad i en framtida afrikansk union. I denna stad skulle han också fångas i ett avloppsrör av jublande rebeller den 20 oktober.
Revolutionen har avslöjat makabra detaljer om Khadaffis diktatur. På ett sjukhus i Tripoli hittades ett kylrum fyllt med avrättade kroppar som legat där sedan 80-talet. Khadaffi ville inte ens ge de anhöriga rätten att begrava sina söner, bröder och fäder. Sedan säkerhetstjänstens lokaler övergivits hittades också bevis på Khadaffiregimens nära samarbete med USA, Storbritannien och andra länder i väst.
Segern i Libyen har redan gett bränsle åt de folkliga rörelserna i resten av regionen. I Syrien demonstrerade man med plakat med texten ”Bashar, din tur härnäst”. I Jemen har protesterna fått nytt liv under veckorna efter Khadaffis fall.