– Kampen för mer resurser till äldreomsorgen handlar om mer än bara kronor och ören, säger Åsa Eriksson, som arbetar på Dragonens Äldrecenter i Umeå. Det handlar om självkänsla, både för de äldre och för personalen.
– Varje boende har rätt att ses som en individ, fortsätter Åsa, med individens behov av att se ett visst TV-program eller att komma ur lägenheten. Finns inte tillräckligt med personal, som kan tillgodose detta, drabbas just självkänslan. Både hos den äldre och hos den personal som inte hinner eller orkar med sitt jobb.
Åsa Eriksson är en av initiativtagarna till en kampanj för att öka resurserna till äldrevården i Umeå. Under de tio åren 2002-2011 minskade andelen umebor – 80 år och äldre – som fick plats på ett äldreboende från 31 av 100 till 21 av 100. Detta motsvarar cirka 350 platser.
På äldreboendena har personaltätheten dessutom sjunkit. Under de tre åren 2005 till 2008 minskade personaltätheten på sjukhemmen med 20 procent under dag/kväll. Detta berövade varje boende fem timmars omvårdnad i veckan.
– En plats på ett boende kan innebära ökad trygghet, säger Åsa. Att kunna äta tre måltider om dagen, tillsammans med andra, innebär dessutom en helt annan social situation. För vissa innebär en plats på ett boende att ensamheten bryts. Äldreensamheten är ett stort samhällsproblem.
– Den låga personaltätheten minskar möjligheten till sociala kontakter mellan personal och brukare – man hinner inte prata i egenskap av medmänniskor, som man gör exempelvis när man promenerar tillsammans, menar Åsa.
– Stressen gör att en sorts ”objektifiering” riskerar att smyga sig in. Det kan hända att man börjar se de gamla som ”arbetsuppgifter” som måste ”klaras av” så snabbt som möjligt – och inte som medmänniskor. En sådan utveckling är negativ både för de gamla och för personalen.
När platser på äldreboenden försvinner och personaltätheten minskar så återstår, för de äldre, att förlita sig på hemtjänsten. Men år 2009 skar man bort 6 miljoner kronor även inom hemtjänsten i Umeå. Detta innebar att möjligheten för de anställda att träffas och diskutera jobbet minskade. Stressen ökade. Under sommaren 2012 kom SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, med en kartläggning som visade att Umeå var en av de kommuner i Sverige som satsade minst på hemtjänsten.
– Både personaltätheten och antalet boenden måste öka – det gynnar både personal och brukare, säger Åsa Eriksson. Den gamla Ålidhemsskolan skulle t ex kunna byggas om till äldreboende. I varje stadsdel borde det finnas ett centra för äldre som erbjuder boende, men också social samvaro för de som bor i närheten. Får man en boendeplats i sin egen stadsdel och dessutom möjlighet att komma ut ur lägenheten ökar möjligheten att behålla vänner och bekanta.
– Det är en skandal att makthavarna i Umeå inte satsar mer på äldreomsorgen trots att kommunen går med stora överskott år efter år, avslutar Åsa Eriksson.